BF Januari 2016 :)

Jag är också superfertil. Har blivit gravid direkt vi haft ett oskyddat samlag de senaste åren. Och efter tre barn tyckte maken det räckte, jag med egentligen. Men det blev två "hoppsan" efter det. Har aldrig haft ngt missfall. Min räddning är att det tar två år att få tillbaka mensen efter en graviditet, annars hade jag kunnat ha barn tätt. Jag har haft 8 menstruationer sedan april 2009 (innan det åt jag p-piller en vända). 

Mår dåligt av hormonpreparat, har testat mig igenom det mesta och kondom tål jag inte (bara de i plast, men de prasslar tycker jag...). Spiral vågar jag inte testa, har varit med på en operation där man fick ta ut en som de satt igenom livmoderväggen, och sedan hade den vandrat bort till levern och satt sig där istället... Får bli sterilisering för mig eller gubben efter det här tror jag, känns som vi är tillräckligt "familjen annorlunda" som det är idag. 

Upplever du det aldrig jobbigt eller sådär att vara så fertil? Det är både positivt och negativt när det tar så lång tid att få tillbaka mensen, för mig har det gått relativt snabbt båda ggrna att få tillbaka den och då ammade jag ändå första sonen läääänge, tycker jag själv. Så amning är inget skydd för oss.

Usch vad otäckt med spiralen, förstår att du inte vågar testa det, för mig känns det som enda alternativet nästan. Har också funderat på sterilisering, känner mig rätt nöjd tror jag efter 3 barn, men sen känns det så definitivt på ngt sätt och jag är ju bara 28. Men det tåls att fundera på igen.

Min mens kan lätt ute bli i ett halvår eller längre om jag inte äter p-piller. Så jag var helt inställd på att vi skulle försöka i 6 månader och sen få söka hjälp. 

Ibland blir jag verkligen fascinerad över hur vi människor försöker planera våra liv. En del av mina vänner är över 40 år och säger att de vill ha barn men att det inte passar just nu. Jag tror aldrig att det helt passar att skaffa barn, det kommer alltid bli en stor förändring och en uppoffring som man får göra, även fast det inte kommer förändra hela ens liv (om man inte vill det förstås).

Jag tycker att det väldigt starkt gjort av dig att tänka att händer det så händer det och att du funnit ro i det. Nu hände det ju och det är ju så klart lite läskigt :)

Ja det är skönt. Han började till och med prata om att det är snart är dags att packa förlossningsväskan! Jag tycker att det är lite väl tidigt fortfarande har ju ändå 59 dagar kvar till BF. Men jag blir glad över att det känns som att han äntligen börjar komma med in i matchen. Igår kom med egna tankar och frågeställningar istället för att jag ska fråga och han knappt svarar.

Hur går dina tankar kring förlossningen?

Apropå förlossning hur tänker ni övriga göra med barn/bonusbarn under latent fasen? Jag vet att det antagligen kommer gå mkt fortare för er omföderskor och då kanske ni knappt hinner lämna iväg barnen innan det är dags att åka in. Men hur tycker ni att jag ska tänka ang bonusarna? Vill man ha en 6 åring och en 9 åring runt omkring sig när man är i latentfasen? Eller ska man försöka bli av med dem även fast det blir väldigt många dygn som det kommer vara ifrån sin stora trygghet vilket är deras pappa? 

Oj vad ni är flitiga, känner nu att jag borde sätta igång. Har 37 dagar kvar till BF och vi måste fortfarande:

Tvätta

Sätta ihop sängen

Inhandla blöjor

Inhandla andra nödvändigheter, såsom amningsgrejer

Packa BB-väskan

Fixa skötbord eller dylik

Men vi har en vagn sedan vecka 20, som står och väntar. Oj, nu blev jag lite stressad....

Ja du har helt rätt att det finns en rätt sorglig historia bakom varför min sambo har ensam vårdnad över barnen och varför de inte är hos sin mamma vv (men det låter som det finns en liknande sådan iom att ni vart hos familjerätten och skrivit avtal)  Det allra bästa hade ju så klart vart om de hade kunnat vara hos henne när det sätter igång. Men den stressen att hon får för sig att inte ta barnen när det väl gäller tänker jag inte utsätta mig själv för, så det blir min mamma som kommer ta hand om bonusarna. De känner varandra väl men de har aldrig spenderat så mkt tid med varandra som det är frågan om nu. Vi har ju planerat att vara kvar 2 dygn efter förlossningen och sen antar jag att man får räkna med att själva förlossningen minst tar 12h. Ska de dessutom inte vara med under latentfasen så kanske det rör sig om något dygn till? Minst sagt svårt att planera. Men kanske kan man göra nåt mellanting då de får vara hemma men att min mamma kommer hit och hittar på något med dem, så att jag kan få större delen av uppmärksamheten från deras pappa.

JAg måste säga att även fast du inte har samma värderingar ang barnuppfostran som dina svärföräldrar har, vilket fantastiskt engagemang de har när det kommer till bonusarna. Här rymmer svärfar helst om vi kommer i närheten med bonusarna, svärmor vill gärna ställa upp, men hon har så mkt annat med jobb och jag tror inte att det blir lättare för henne när hon kommer i kläm mellan att vilja hjälpa till och bli typ hånad av sin man. 

Hur kommer ni andra göra som inte är förstföderskor, göra med era barn?