Februari16 skrev 2015-09-23 13:37:49 följande:
Hej tjejer! Jag drog mig ur tråden för någon vecka sen, efter vårt rules. Bm hittade något avvikande så därför fick vi göra ett till ul och träffa en läkare som rådde oss att göra fvp. Har alltid tänkt att det är nåt som jag skulle säga nej till men tanken på att gå 20 veckor till och inte veta säkert kändes outhärdlig. Sen väntade många fruktansvärt tunga dagar med mycket tårar och nedstämdhet men så idag trillade ett helt fantastiskt brev ner i brevlådan där det stod att liten har ett normalt antal kromosomer!! Lyckan är total och jag kan äntligen andas igen.
Är i v 21 nu och på sista ul:et visade liten upp sig ordentligt utan att vi bad om att få veta så nu vet vi att vi väntar en liten pojke!
Åhhhh, vad glad jag blir!!!! Dig har jag saknat i tråden! Vad skönt att allt är okej!

Anonym (skäms) skrev 2015-09-23 12:50:16 följande:
Är jag ensam i mina tankar eller är det fler som känt såhär innan? Och om ni har det, snälla säg att de försvinner i stunden för vill verkligen inte stöta bort mitt barn hans första minut i livet. Är jag hemsk som känner såhär? Älskar mitt barn över allt annat redan men tanken på vad som komma skall är för mig superäckligt.
Jag har aldrig kunnat tänka mig att ha ett nyfött barn på bröstet! Däremot så skäms jag inte för mina känslor och tankar utan tänker lite annorlunda. Om det nu är så fint att ha sitt barn på bröstet så kan jag "ge" det till den människan jag älskar mest. Så vi har löst det så att jag INTE ska ta emot barnet efter förlossningen utan det ska min sambo få göra, så han får barnet på sitt bröst. Jag vet dessutom att han kommer uppskatta det mer då han får barnets första fysiska kontakt utanför livmodern och jag ändå inte riktigt ser det underbara i det
Idag blev jag riktigt sur på min chef. Tog upp hur vi har planerat vår föräldraledighet, och jag har tänkt att ta kortare tid än vanligt, 3-6 månader, och sedan tar min sambo 6 månader och sedan delar vi veckorna 40-60. Min chef svar var "men tänk om du får ett kolikbarn, då kan du inte vara hemma så kort tid"! Men hallå! Varför måste mamman ta hand om ett kolikbarn, hade aldrig skaffat barn med en inkompetent man som inte kan ta hand om sitt eget barn! Snacka om föråldrad syn på föräldraskap, pappan kan ju inte ta hand om sitt egna kolikbarn!