Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?
Hej TS!
Jag har inte läst inläggen i tråden, men jag gissar att det är fullt med fördömanden från folk som naturligtvis ALDRIG skulle vara otrogna eller bli förälskade i någon annan än sin man, och som kastar alla möjliga stenar på dig. Försök att inte fokusera på dem, det kommer inte att hjälpa dig.
Jag har varit i din situation. Träffade en annan man under en tid. Var övertygad om att det egentligen vara han som var mannen i mitt liv, men tvekade inför att bryta upp. Har också tre barn. Gick inte hela vägen med den nya men vi träffades i säkert 1,5 år och jag var jättekär. Men när min man och jag tog tag i förhållandet igen så gick det faktiskt över. Jag tycker ff om honom som vän, men det är inget annat mellan oss. Jag tänker VARJE dag på hur glad jag är att jag inte bestämde mig för att bryta upp för hans skull. Vi passar inte ens ihop. Förälskelse kan förvrida huvudet på en och se den andra med rosa glasögon men när dimma lättar ser man det hela mer realistiskt.
Säger inte att det nödvändigtvis är rätt beslut att stanna hos din man, det vet jag inget om. Men fatta inga drastiska beslut när du är mitt inne i en stormande förälskelse, man kan inte se klart!
Hej TS!
Jag har inte läst inläggen i tråden, men jag gissar att det är fullt med fördömanden från folk som naturligtvis ALDRIG skulle vara otrogna eller bli förälskade i någon annan än sin man, och som kastar alla möjliga stenar på dig. Försök att inte fokusera på dem, det kommer inte att hjälpa dig.
Jag har varit i din situation. Träffade en annan man under en tid. Var övertygad om att det egentligen vara han som var mannen i mitt liv, men tvekade inför att bryta upp. Har också tre barn. Gick inte hela vägen med den nya men vi träffades i säkert 1,5 år och jag var jättekär. Men när min man och jag tog tag i förhållandet igen så gick det faktiskt över. Jag tycker ff om honom som vän, men det är inget annat mellan oss. Jag tänker VARJE dag på hur glad jag är att jag inte bestämde mig för att bryta upp för hans skull. Vi passar inte ens ihop. Förälskelse kan förvrida huvudet på en och se den andra med rosa glasögon men när dimma lättar ser man det hela mer realistiskt.
Säger inte att det nödvändigtvis är rätt beslut att stanna hos din man, det vet jag inget om. Men fatta inga drastiska beslut när du är mitt inne i en stormande förälskelse, man kan inte se klart!
Du ska ju inte lyssna på vad andra tycker att du ska göra. Du ska fråga dig själv vad du vill. En del i tråden tycker att du är omogen för att du blivit förälskad och inte vet hur du ska göra, att det enda rätta är att bita ihop och välja den du en gång valde. Det är inte säkert rätt och inte säkert fel men omogen för att du blivit förälskad är du inte. En del tycker att det enda rätta är att skiljas men det kan ingen annan veta.
Däremot är det fel om du stannar för din mans skull, för att han vill eller är för chockad. En jättevanlig försvarsmekanism är att försöka hålla fast i det man har, att förneka hotet. Det är ju svårt att ta in att något som hotar hela bygget har hänt. Då kan reflexen vara att kämpa.
Så kvar blir frågan vad du vill om du inte tänker på vad du borde göra enligt andra. Hur mår du i det förhållande du är i? Hur har du mått? Älskar du och åtrår du din man (inte som vän och familjepartner utan som man)?
Jag hade känslor för honom i 1,5 år. Träffades gjorde vi genom jobbet, så detta inte så att jag gick på dejt med honom i 1,5 år. Vi löpte aldrig linan ut, som jag skrev tidigare. Men jag känner faktiskt inte att jag behöver försvara mig inför mig, jag skrev för att hjälpa TS. Om jag skämdes? Jo, det gjorde jag i början. Men jag hade känslor för den andra mannen som jag ville undersöka vad de bestod i. Vi pratade öppet om det som hänt, men som sagt, med tiden förstod jag att det faktiskt var en brist i förhållandet till min man som gjorde att jag sökte mig till honom. I dag är jag tacksam att jag träffade den andra mannen. Annars hade jag nog aldrig fattat vad det var jag saknade hos min man.
Men vet ni, jag blir så nyfiken på vilka ni är. När ni skriver "kåt hynda" till mig (vilket ordval förresten 2015, känns mer som 1815?!) utan att veta någonting om mig, förstår ni att ni ingår i det stora samhällsproblem som kallas näthat? Ni har kanske egna barn, sitter kanske på föräldramöten och diskuterar hur ni ska kunna skydda era barn mot nätmobbing? Jag tycker fakiskt att det är du, och sådana som du, som bör skämmas.
Jag har tills vidare brutit med den här killen. Det gör så ont. Jag gör det för mina barns skull. Men det är tungt! Jag vill vara med den
här killen. Han betyder så mycket för mig, idag är det en månad sen vi bestämde att vi skulle testa att vara mer än vänner... Jag är inte säker på att jag gör rätt, eftersom att mitt hjärta är hos den här andra mannen. Jag är så olycklig. Att göra något jag inte vill för någon annans skull är hjärtskärande.
Maken anstränger sig till tusen för att vi ska hitta tillbaka till varandra. Köper blommor och har förändrat sig totalt. Jag kan inte uppskatta det, Det jag känner för den andre är så starkt. Vill hela tiden åka till honom. Det känns som att vara i ett fängelse...
Jag har tills vidare brutit med den här killen. Det gör så ont. Jag gör det för mina barns skull. Men det är tungt! Jag vill vara med den
här killen. Han betyder så mycket för mig, idag är det en månad sen vi bestämde att vi skulle testa att vara mer än vänner... Jag är inte säker på att jag gör rätt, eftersom att mitt hjärta är hos den här andra mannen. Jag är så olycklig. Att göra något jag inte vill för någon annans skull är hjärtskärande.
Maken anstränger sig till tusen för att vi ska hitta tillbaka till varandra. Köper blommor och har förändrat sig totalt. Jag kan inte uppskatta det, Det jag känner för den andre är så starkt. Vill hela tiden åka till honom. Det känns som att vara i ett fängelse...