Hjälp, jag är kär i en annan man

Håller helt med. 

TS, varför försöka lappa ihop något om du inte längre har känslor för din make? Jag tror inte att några barn i världen mår bra av att växa upp i ett förhållande där mamma och pappa håller ihop, kanske genom framtvingade känslor som egentligen är borta eller av skuld, endast för barnens skull. Din skyldighet mot dina barn är inte att stanna kvar olycklig i ett förhållande där känslorna är borta från din sida, din skyldighet mot dina barn är att låta dem växa upp i en familj där trygghet och ärlighet och kärlek råder, även  om det inte är i en "kärnfamilj". 

Ingenting är som vanligt längre TS, ni kanske agerar som alt var som vanligt , men på insidan så tror jag knappast att någon av er känner att allt är som vanligt, det kommer det aldrig bli, går ni vidare tillsammans så kommer det vara ett nytt förhållande ni bygger upp i så fall, en otrohet glömmer man aldrig, men det går att hitta vägar runt det om båda vill det.

Ni är många som skriver att jag borde lämna min man. Men han vill inte bli lämnad, han vill kämpa för oss, för att han fortfarande älskar mig och fortfarande tror på oss. Det spelar ingen roll vad jag gjort, han vill fortfarande bara vara med mig. Däremot har han sagt att han försökt sluta älska mig de här dagarna men han kan inte.

Du bör inte försöka dig på att skiljas, vem fan bryr sig vad han vill? Man är två som måste vilja. Och om han nu vill, trots att du berättat allt(?) så får du försöka vara tydligare med sanningen! Han är i chock och förstår ingenting just nu. Och du är förälskad och ser allt i svart eller vitt. Ifall du känner att maken har styrt upp det mest i ert äktenskap så kommer han troligvis styra det mesta i skilsmässan också, och det är fel. Det är du som vill skiljas. Du som ska ordna upp allt inför skilsmässan och se till att Du skickar papperna, Inte han!

Jag har varit i en liknande sits och i början så trodde jag att jag skulle kunna hantera känslorna och komma över min sambos känslor för den andra. Jag ville också att vi skulle fortsätta och älskade honom lika mycket som vanligt även om jag inte såg honom på samma sätt. Nu fick jag veta sanningen efteråt allt var överspelat och glömt för hans del och han hade aldrig tvivlat på att han älskade mig enligt honom själv.

Jag har kommit över chocken och börjat tvivla på om vi verkligen ska fortsätta tillsammans eller om jag vill vara själv, litar inte ens lite på honom och tror inte han älskar mig längre utan stannar av vanan och om han en dag hittar nån som besvarar hans känslor så kommer jag att stå ensammen kvar. Jag är riktigt förbannad på honom och hur han ljugit för mig under flera månaderstid, att han lurade mig att skaffa barn med honom utan att först säga sanningen för mig och låta mig avgöra om jag fortfarande ville efteråt. Mina känslor har förändrats sista veckorna och jag undrar om jag fortfarande älskar honom eller om sveket fått mig att sluta älska honom.

Om jag var du ts så skulle jag göra slut, tycker det är så otroligt fegt att stanna kvar när man fått starka känslor för någon annan än sin partner och slutat älska. Visst man kan få känslor för andra och inget man kan styra direkt men då gör man slut och går vidare med livet. Varför ska man inleda något med en ny innan man tar beslut ifall man ska lämna eller inte. Tänk på vad det gör mot din man, tro mig det gör förkrossande ont och är så otroligt sårande. Jag hade uppskattat om min man hade lämnat mig när han blev kär och inte ljugit för mig varje djävla dag och sa att han älskade mig mer än allt annat hela tiden och hade sex med mig varje dag.

Det ända som nån av oss fått ut av detta är att jag känner mig totalt värdelös och ful hela tiden, vill inte umgås med vänner eller vara bland folk pga hur jag känner mig. Jämför mig med henne hela tiden och inser mer och mer hur mycket bättre och finare hon är, gråter varje natt i ren sorg och gör mig illa pga smärtan som håller på att bryta ner mig. Ibland känns det verkligen som jag håller på gå sönder av smärtan.

Det hade varit så mycket bättre om han hade lämnat mig där och då rakryggad istället för att stanna kvsr utan känslor för att den han fått känslor för inte ville vara med honom. Då jag sluppit känna allt jag känner och bara fått sorgen från att bli dumpad. Nu kanske inte din sambo kommer att känna precis som jag men tror att med tiden kommer han kanske inte alls att älska dig längre och då kanske det är han som träffar nån bakom din rygg och lämnar dig för nån annan.

Skit vad svårt att skriva när alla tankar bara snurrar runt och tårarna rinner när jag försöker sätta ord på hur jag upplevde det att bli behandlad som du behandlar din sambo. Hoppas det är någorlunda förståeligt när det blev ett virrvarr att allt jag ville få fram.

Bra skrivet av föregående inlägg! Självklart är det kört för er nu. Skulle du ens kunna ha sex med din make om du så försökte? Ert äktenskap har antagligen varit över ett bra tag innan den nya killen dök upp. För det är såhär enkelt att är man redan kär i någon så ser man inte ens någon annan. Och om man råkar få syn på någon så lyckas man ändå titta undan innan några fjärilar uppstått! Brutal ärlighet gentemot din make är vad som krävs för att få ett så bra avslut som möjligt. Det är för hans skull. Så han kan gå vidare och släppa alla tankar om en återförening senare. Han måste få känna lite hat för att släppa dig. Och så ska ni inte umgås något mer än nödvändigt första 2 åren!!! Ifall en partner dör så får man gå ensam till läkare/skolmöte/simkola eller vad det nu må vara! Och detta är viktigt att göra var o för sig åtminstående första året! För alla inblandade. Barnen också. Så dem förstår att det är såhär det nya livet kan komma att se ut. Men som sagt, skilsmässa är för tuffingar med egen vilja att välja ett bättre och rikare liv än det man har. Varannan vecka är inte heller något som tilltalar när stormen lagt sig. Men då är det bara att tuffa på sig.

Ts, jag skulle aldrig någonsin döma någon för ett engångsligg. Kanske inte det bästa sättet att försöka lösa sina problem, men jag är realistisk nog att förstå att sådant kan hända pga t.ex. desperation, frustration, på fyllan eller vad vet jag, MEN dina tankegånger har jag svårt att följa.
Vad i hela friden tänker du lappa ihop? Resp hur ska det fungera om du enligt dig själv inte ha några känslor kvar för din man?
Han tänker inte lämna dig och därför stannar du kvar? Tänkte du lika mycket på din man när du särat benen för den andre?
Du varken ångrar dig eller vill vara kvar i din relation. Du vill bara ha kvar den invanda tryggheten hemma som de flesta som har någon vid sidan om.
Hu, hu, hu............jag är ju så olycklig, men nej, lämna vill jag inte heller.
Håller med anon här.

Varför är det så viktigt för er att jag lämnar min man? Även om jag inte vill stanna känner jag att jag kanske borde försöka för våra barns skull. Ett tag iallafall. Återigen vill jag påminna om att jag inte söker efter några sympatier, det är inte ett dugg synd om mig. Jag använder tråden mest för att skriva av mig om tankar som kommer upp. Angående hur mycket maken vet, Jag har berättat allt.

Jag kan inte annat än hålla med dig.

För barnens skull? Man kan försöka lappa ihop om man båda fortfarande har känslor för varandra men ska dina barn växa upp med 2 föräldrar som är olyckliga? Barnen både ser och känner av stämning bättre än du tror och dom mår definitivt bättre av att ha två lyckliga föräldrar var för sig en två olyckliga under samma tak. jag själv brukar tänka för barnens skull men frågan är vad som egentligen är bäst för dom. I vårt fall som tror jag på att dom skulle vara lyckligare om vi separerade. Tycker det låter mer som du använder barnen som ursäkt till att inte lämna för att du är rädd att bli ensammen.