Hjälp, jag är kär i en annan man

Visst säkert att ts ungar kommer se upp till och ha sin otrogna morsa till förebild.Ta ansvar .. jo men tjena ,på vilket sätt är det att ta ansvar att vara så j-vla feg att man går bakom ryggen på både sina barn och sin man?

Fy fan på ren svenska vad billigt 

Lite sent då hon redan har känslor och har inlett en sexuell relation med den nya..

Måste man vara helt öppen med de skäl föräldrarna haft för att gå isär?

Barn behöver knappast veta något om sina föräldrars privatliv i den benämningen.

- Sköter man saker snyggt så ser de just att mamma tar ansvar för sin egen lycka.

Nu är det inte så att jag tycker TS gjort rätt öht för otrohet är bara så lågt och hemskt men jag reagerade på din kommentar om att barnen ska höra hela storyn.

Barn är inga möbler eller husdjur som man bara plockar med sig var man än går, de är egna individer med ena tankar , känslor och drömmar. Därför kan det vara en bar idé att de får förklarat för sig varför mamma och pappa tar beslut som kommer påverka deras liv drastiskt.

Föräldrarnas privatliv är privat så länge det inte påverkar barnen, om det påverkar barnen drastiskt så är det inte längre privat.

Exakt vad man man ska säga till barnen beror på deras ålder och vad de kan ta till sig, är de små förstår det inte vad sex och otrohet innebär, är de äldre så är de ganska väl medvetna om vad det är och man kan förvänta sig att de kan lägga ihop 2 och 2. Dock kan man nog förvänta sig att frågan kommer komma upp med jämna mellanrum och att sitta och ljuga för dem är ingen bra idé, det kan straffa sig rejält senare. 

Jag tror att det är en bra idé att hålla sig så nära sanningen som möjligt utan att skuldbelägga den andre föräldern och välja orden till den nivå barnen klarar av att förstå. Att generalisera allt för mycket lämnar bara en massa obesvarade frågor som kan leda till osäkerhet hos barnen.

Ni måste ju va värda att lämna familj för är ni det ?? det är väl inte bara hoppa från bladtill blad som många gör??

Visst säkert att ts ungar kommer se upp till och ha sin otrogna morsa till förebild.Ta ansvar .. jo men tjena ,på vilket sätt är det att ta ansvar att vara så j-vla feg att man går bakom ryggen på både sina barn och sin man?
Fy fan på ren svenska vad billigt 

Nja, håller delvist med men den enes lycka behöver inte nödvändigtvis vara barnens lycka, om TS är kär och galen i den nya mannen så känns det säker fint för henne men för barnen betyder han inte ett skit, de känner inte ens till hans existens, vid en eventuell skilsmässa kommer de inte ha någon som helst nytta av att mamma är kär, för dem innebär det inget annat än slutet för deras nuvarande liv, med både mamma och pappa vid sin sida och början på en ny tillvaro där de får pendla mellan två hushåll och inte längre har båda föräldrarna vid sin sida, bonusförälder, bonussyskon, etc...på sikt kommer de kanske dra nytta av att mamma mår bra, men det går inte att förneka att de kommer få betala ett  högt pris för det.

Självklart håller jag med dig om att man inte ska hålla ihop för barnens skull, det mår ingen bra av, ink barnen, men att påstå att sin egen lycka per automatik är barnens lycka tycker jag är ganska oansvarigt, inget fel i att söka sin egen lycka men man bör nog vara medveten om vad det innebär för ens närmaste och skilja på sina egna känslor och barnens känslor.

Som tur är verkar TS vara medveten om det och tänker efter ordentlig, att hoppa på ett nytt tåg varje gång man blir förälskad för att "ta ansvar för sin egen lycka" är inte alltid optimalt för barnen, jag har sett ett par rena skräckscenarier i min bekantskapskrets där kvinnor hoppa från den till den andra mannen mannen i rask takt, och varje gång var det "den rätta", en annan skaffade tom barn med varje stjärna, resultatet blev 4 barn med 4 olika pappor,  hur skulle det kunna vara fel, hon var kär och lycklig varje gång? Man lever ju bara en gång? För henne kändes det säkert rätt , men för barnen var det antagligen mindre kul att växa upp så.

Jag känner rent spontant att man inte kan vara helt ärlig i en sån situation utan att ena föräldern skuldbeläggs.

Man kan vara väldigt öppen men hålla det enkelt att mamma och pappa inte är kära i varandra längre.

Att vråla ut att hon hoppat isäng med någon blir lite väl mycket kanske?

Som sagt, har man bäddat sängen får man ligga i den och jag tycker det är väldigt fel gjort av TS, sanningen kommer alltid fram men man kan välja sina ord framför de små.

Precis min poäng. Lika lite som det är självklart att "att stanna" ger lycka till barnen, lika lite är det självklart åt andra hållet. Det jag ville påpeka är att det viktiga för barnen är om de bor och lever med vuxna som trivs bra ihop, som kommer överens och kan visa varandra ömhet. På så vis skulle TS vara en bra förebild. 

OM TS väljer att gå in i en ny relation, finns det inget som säger att barnen kommer att må dåligt av det. Mycket är det man gör det till.

Ärligt talat. Är det inte lite förljuget att ge barnen en bild av livet som något oföränderligt. Det är tryggheten i dem själva och att de blir respekterade som gör dem starka och glada. Inte att deras hem och familj är likadan år ut och år in.