Hjälp, jag är kär i en annan man

Jag förstår att du tror så i nuläget. Kvinnan i mitt fall hade ingen som helst stöttning de första 2 månaderna och tog självklart den stackars exmakens parti. Endast hennes mamma var på hennes sida och sa att ifall hon inte följer sitt hjärta så kommer hon att ångra sig resten av sitt liv och lovade att stötta henne oavsett val. Men efter att kvinnan fått nog av att inte ens hennes egen familj kunde stötta henne och sa till på skarpen så började pappa och syskon att faktiskt stötta henne i hennes val. Det är hennes liv och hennes val. Exmaken har baktalat mig till alla i sin omgivning och gett mig skulden för att hans äktenskap upplöstes, vilket såklart är helt fel. Men det är antagligen svårt att se sina egna fel och brister när man blir lämnad för en annan. Jag vet i nuläget att min kvinna kommer att landa och välja mig åter igen. Förhoppningsvis klarar hon att älska mig till 100% och inte 90% när hon väl lyckats släppa sitt förflutna. Jag ser ingen som helst anledning att vara orolig för att vänta på henne då hon själv är medveten om att hon skilde sig för att hon valde att leva med mig istället men har inte kunnat. Så hon har inte gett allt för att lyckas med mig/oss. Och då kommer hon fortfarande känna att hon inte följt sitt hjärta. Skicka pm om du vill.

Någonstans är det bättre du lägger ner det hela ...Du kommer få ännu mer strul iom du är otrogen.

Lite sent då hon redan har känslor och har inlett en sexuell relation med den nya..

På vilket sätt tror du att den här kommentaren hjälper mig?

Bara du vet ifall du är stark nog att kunna släppa det förflutna och gå vidare med gott samvete i livet. Självklart hejar jag på dig här då jag själv tror att kärleken är störst av allt. Men att gå in halvhjärtat i något nytt är dömt att misslyckas då tillgivelsen är stark till exet. Men kom ihåg att tillgivelse inte är detsamma som kärlek!

Det gör det inte kanske du har ju redan varit otrogen, men värt att fundera över eftersom du säger du är kär...

Hej! 

Jag ser att många skriver om att du ska tänka på dina barn. Att tänka på sina barn är inte att automatiskt välja att stanna kvar. Jag har inga barn själv, men jag har varit ett i en familj där föräldrarna levde isär, med nya partners. 

Jag ser inte att jag hade varit en lyckligare människa om mina föräldrar bott ihop. Tvärtom! De är mycket olika som personer men har trots det lyckats att förbli någorlunda vänner då de just flyttade isär i tid. Men, en sak vill jag påpeka. OM du väljer att lämna din man, prata mycket med era barn om detta. Förklara att de går före allt. Och sätt upp tydliga ramar för olika vardagliga saker då din eventuellt nya är med i bilden. Typ hur ni ska hantera konflikter, hur han ska tilltala barnen och att de även i ert hem ska känna sig hundra procent hemma. DET är att tänka på barnen. 

Sedan vill jag även påpeka att barn som ser de vuxna ta ansvar för sin egen lycka har bra förebilder att se upp till när de sedan står inför liknande situationer. Vad som nu gör dig lycklig, stanna eller gå är en annan fråga som bara du kan svara på.

Man lever bara en gång. Jag önskar dig all lycka min vän!

Hur egoistiskt får man vara som ligger med och inleder en relation med en annan man men har inte gjort slut med nuvarande först? Vidrigt, lågt och otroligt fegt. Säger en hel del om dig som person. Hoppas din nya tröttnar på dig och att din man lämnar dig så att du får stå ensam kvar utan någon.

Visst säkert att ts ungar kommer se upp till och ha sin otrogna morsa till förebild.Ta ansvar .. jo men tjena ,på vilket sätt är det att ta ansvar att vara så j-vla feg att man går bakom ryggen på både sina barn och sin man?
Fy fan på ren svenska vad billigt 

Nja, håller delvist med men den enes lycka behöver inte nödvändigtvis vara barnens lycka, om TS är kär och galen i den nya mannen så känns det säker fint för henne men för barnen betyder han inte ett skit, de känner inte ens till hans existens, vid en eventuell skilsmässa kommer de inte ha någon som helst nytta av att mamma är kär, för dem innebär det inget annat än slutet för deras nuvarande liv, med både mamma och pappa vid sin sida och början på en ny tillvaro där de får pendla mellan två hushåll och inte längre har båda föräldrarna vid sin sida, bonusförälder, bonussyskon, etc...på sikt kommer de kanske dra nytta av att mamma mår bra, men det går inte att förneka att de kommer få betala ett  högt pris för det.

Självklart håller jag med dig om att man inte ska hålla ihop för barnens skull, det mår ingen bra av, ink barnen, men att påstå att sin egen lycka per automatik är barnens lycka tycker jag är ganska oansvarigt, inget fel i att söka sin egen lycka men man bör nog vara medveten om vad det innebär för ens närmaste och skilja på sina egna känslor och barnens känslor.

Som tur är verkar TS vara medveten om det och tänker efter ordentlig, att hoppa på ett nytt tåg varje gång man blir förälskad för att "ta ansvar för sin egen lycka" är inte alltid optimalt för barnen, jag har sett ett par rena skräckscenarier i min bekantskapskrets där kvinnor hoppa från den till den andra mannen mannen i rask takt, och varje gång var det "den rätta", en annan skaffade tom barn med varje stjärna, resultatet blev 4 barn med 4 olika pappor,  hur skulle det kunna vara fel, hon var kär och lycklig varje gång? Man lever ju bara en gång? För henne kändes det säkert rätt , men för barnen var det antagligen mindre kul att växa upp så.