Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?
Jag har ju som sagt varit i liknande situation som du ts. Jag valde att vara kvar hos min man och vi har verkligen hittat tillbaka till varandra. Jag tänker inte så mycket på den andra mer, när jag gör det får jag mest ångest av det. Fattar inte hur jag tänkte. Jag är glad att jag valde att stanna och jag tycker att vi är en lycklig familj igen.
Varför är det så viktigt för er att jag lämnar min man? Även om jag inte vill stanna känner jag att jag kanske borde försöka för våra barns skull. Ett tag iallafall. Återigen vill jag påminna om att jag inte söker efter några sympatier, det är inte ett dugg synd om mig. Jag använder tråden mest för att skriva av mig om tankar som kommer upp. Angående hur mycket maken vet, Jag har berättat allt.
Handen på hjärtat, om du nu är så kär i han på jobbet som du skriver här, hur många gånger hade du verkligen sex med honom?
Varför är det så viktigt för er att jag lämnar min man? Även om jag inte vill stanna känner jag att jag kanske borde försöka för våra barns skull. Ett tag iallafall. Återigen vill jag påminna om att jag inte söker efter några sympatier, det är inte ett dugg synd om mig. Jag använder tråden mest för att skriva av mig om tankar som kommer upp. Angående hur mycket maken vet, Jag har berättat allt.
Det känns som om Anonym (Allt eller inget!) håller på och talar i egen sak här.
Som om du TS är den han kärat ner sig i och fått att lämna sin familj. Nej, det är du som måste känna av vad som är bästa lösningen.
Tycker du ska fortsätta din timeout från den andre och känna av om du inte har några känslor kvar för din man. Är de helt slut är det knappast någon idé att försöka, din man kommer att bli varse att du ljuger eller spelar en roll och snarare bli bitter och hatisk mot dig av det. Din man måste älska dig något oerhört för att ens överväga att jobba igenom det du har gjort, ta inte den gåvan och släng den på sophögen genom att vara oärlig.
Däremot om du har känslor för din man så är det något att bygga vidare på, kapa all kontakt med den andre (även om du behöver byta jobb/avdelning) och fokusera på din och din mans förhållande. Gå i parterapi, gör roliga saker tillsammans utan barnen, fokusera på er. Du kanske inte glömmer förälskelsen till den andre men den kommer att gå över.
Förälskelsen lägger sig tillslut. Men vad gör det? Stanna hos din make, om du nu är så lycklig! Jag begriper ingenting.. Hade du inte haft den där ringen på fingret eller lovat något riktigt sjukt i kyrkan så hade du lämnat för längesen. Alla tar så allvarligt på skilsmässa TROTS att närmare 50% skiljer sig i Sverige idag. Kom igen.. Ni är inte era föräldrar. Ni är väl självständiga? Dött lopp oavsett vad du väljer att göra ts. Den nya vill säkert inte inleda något seriöst med någon som inte har en egen vilja.
Varför är det så viktigt för er att jag lämnar min man? Även om jag inte vill stanna känner jag att jag kanske borde försöka för våra barns skull. Ett tag iallafall. Återigen vill jag påminna om att jag inte söker efter några sympatier, det är inte ett dugg synd om mig. Jag använder tråden mest för att skriva av mig om tankar som kommer upp. Angående hur mycket maken vet, Jag har berättat allt.
Tecum, tycker du verkligen det är rätt mot ts man att stanna kvar även om hon inte har känslor för honom? Jag tycker det är fördjävligt att först gå och bli jättekär i en annan och knulla honom och ändå stanna kvar med sin man bara för att man är rädd att bli ensammen ifall det inte skulle fungera med den nya.
Jag har än så länge inte gått igenom någon skilsmässa och lever med samma man som jag gjort i mer än halva mitt liv, däremot så går jag nu och funderar på skilsmässa då jag inte längre vet om jag älskar min man. Jag måste komma fram till vad jag känner för min man och om jag älskar honom så måste jag komma fram till om det finns en chans att vi kan laga vårt förhållande men även om vad som är bäst för barnen. Min man knullade aldrig med henne men han gjorde mer än tillräckligt för att såra mig. Jag hade mycket lättare kunna förlåta ett snedsteg, att tex i fyllan knulla med en annan tjej som inte betyder något och att han ångrade sig.
Nej jag tycker verkligen ts ska lämna för allas skull och om inte annat verkligen förklara allt för sin man och vara tydlig med att hon inte har några känslor kvar för honom. Det kan få honom att öppna ögonen och tänka efter själv om han verkligen vill ge det en chans.
Hej TS!
Jag har inte läst inläggen i tråden, men jag gissar att det är fullt med fördömanden från folk som naturligtvis ALDRIG skulle vara otrogna eller bli förälskade i någon annan än sin man, och som kastar alla möjliga stenar på dig. Försök att inte fokusera på dem, det kommer inte att hjälpa dig.
Jag har varit i din situation. Träffade en annan man under en tid. Var övertygad om att det egentligen vara han som var mannen i mitt liv, men tvekade inför att bryta upp. Har också tre barn. Gick inte hela vägen med den nya men vi träffades i säkert 1,5 år och jag var jättekär. Men när min man och jag tog tag i förhållandet igen så gick det faktiskt över. Jag tycker ff om honom som vän, men det är inget annat mellan oss. Jag tänker VARJE dag på hur glad jag är att jag inte bestämde mig för att bryta upp för hans skull. Vi passar inte ens ihop. Förälskelse kan förvrida huvudet på en och se den andra med rosa glasögon men när dimma lättar ser man det hela mer realistiskt.
Säger inte att det nödvändigtvis är rätt beslut att stanna hos din man, det vet jag inget om. Men fatta inga drastiska beslut när du är mitt inne i en stormande förälskelse, man kan inte se klart!
I sådana här trådar blir jag så förvånad över en sak: många menar att om man inte känner sig kär i sin man/kvinna så ska man gå hem och göra slut. Men känslorna kan ju gå upp och ner i perioder, har ni verkligen aldrig upplevt det?
Jag och mannen hade en dålig period i säkert två år då vi kämpade på, gick i terapi fast jag mest tänkte att allt var dött redan. Men någonstans i processen kom vi närmare varandra och känslorna blommade långsamt upp igen. I dag är jag glad att jag valde att stanna. Trots det skulle jag aldrig kunna säga att det nu är han och jag i framtiden för alltid, det är omöjligt att veta.
Självklart bör man lämna om man känner under en längre tid att man inte vill leva tillsammans och känslorna inte kommer att komma tillbaka, men det är ju inget som man kan avgöra över en natt precis.
Tecum, tycker du verkligen det är rätt mot ts man att stanna kvar även om hon inte har känslor för honom? Jag tycker det är fördjävligt att först gå och bli jättekär i en annan och knulla honom och ändå stanna kvar med sin man bara för att man är rädd att bli ensammen ifall det inte skulle fungera med den nya.
Jag har än så länge inte gått igenom någon skilsmässa och lever med samma man som jag gjort i mer än halva mitt liv, däremot så går jag nu och funderar på skilsmässa då jag inte längre vet om jag älskar min man. Jag måste komma fram till vad jag känner för min man och om jag älskar honom så måste jag komma fram till om det finns en chans att vi kan laga vårt förhållande men även om vad som är bäst för barnen. Min man knullade aldrig med henne men han gjorde mer än tillräckligt för att såra mig. Jag hade mycket lättare kunna förlåta ett snedsteg, att tex i fyllan knulla med en annan tjej som inte betyder något och att han ångrade sig.
Nej jag tycker verkligen ts ska lämna för allas skull och om inte annat verkligen förklara allt för sin man och vara tydlig med att hon inte har några känslor kvar för honom. Det kan få honom att öppna ögonen och tänka efter själv om han verkligen vill ge det en chans.