Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?
Fast att vråla ut att hon hoppas isäng med någon är väl inte detsamma som att INTE skuldbelägga och förklara på rätt sätt?
En 6 åring kanske kan svälja "mamma och pappa älskar inte varandra" iaf ett tag, men tror du en 12-14 åring skulle godta den förklaringen? Och tror du inte ett sånt intetsägande svar kommer väcka följdfrågor som....ok, men varför är pappa så arg eller ledsen för?
Barn är mycket smartare än vad man tror och de är väldigt bra på att känna av vibbar oavsett hur duktiga föräldrarna är på att dölja sina konflikter, de har dessutom en väldigt livlig fantasi och kan få för sig alla möjliga saker om de inte får svar på sina frågor, tex kan de inbilla sig att allt är deras fel... därför är det viktigt att de får ett svar som DE är nöjda med inte ett svar som föräldrarna är nöjda med. Syftet med att förklara är väl ändå att stilla dess nyfikenhet / farhågor och känna sig trygga och slippa sväva i ovisshet? Att då dra till lögner eller svar som är så generella att de inte säger något gör ingen nytta öht?
Tro mig , det är en helt annan slags ilska mellan att bli bedragen och att bli dumpad, att bli dumpad är svårt nog, att dessutom bli förnedrad och lurad (vilket en otrohet ofta upplevs som) är en helt annan femma. Det är betydligt svårare att samarbeta med en person man är jäkligt förbannad på och som man inte litar på för fem öre. Otrohet för sällan med sig någon direkt positiv dimension till skilsmässor oavsett sk bakomliggande orsaker.
Förutsatt att barnen är tillräckligt gamla för att förstå de olika faktorerna varför ska den ene föräldern delta i att och mörka / ljuga för sina barn och riskera att sin relation till sina barn för att dölja den andre förälderns misstag?
Problemet med lögner är att har man väl börjat ljuga så måste man hålla sig till lögnen alt komplettera med nya lögner för att upprätthålla den gamla. Om frågan dyker upp flera ggr (vilket den ofta gör) i takt med att barnen växer och får en bättre förståelse för sin omgivning och relationer så blir det ju ganska svårt att upprätthålla en gammal lögn utan att snärja in sig i fler lögner. Därför tror jag att det är bättre att försöka hålla sig så nära sanningen det går om det kommer frågor, givetvis på en nivå som barnen kan förstå och utan att smutskasta den andre föräldern.
För ett tag sen fanns det en tråd där just detta scenario hade utspelat sig, där kvinnan hade varit otrogen och flyttat ihop men sin nya kärlek, och där båda föräldrarna hade hjälpts åt att mörka sanningen för dem. 10 år senare så kommer sanningen fram och båda föräldrarna hamnar i konflikt med barnen, barnen ville inte längre träffa sin mamma och var rejält förbannade på pappan för att ha hjälp sin mamma att ljuga för dem.
Men som sagt, allt beror på hur gamla barnen är. Jag tror man får räkna med att frågan kommer upp flera ggr under barnens uppväxt och då är det kanske bra att man har med det i åtanke när man förklarar första gången.
men ts, eftersom du rådfrågar så finns det en osäkerhet.
hade du vart säker på din sak hade du packat den där väskan.
fundera på varför du är osäker -är det verkligen äkta eller är det " bara " att det är besvarat
jag tror att om du fortsätter med din man kommer det komma en ny förälskelse, och jag tror att om du flyttar ihop med den nya kommer det en ny förälskelse.
mao - du kommer träffa många nya förälskelser tills du behandlat orsaken, den som finns hos dig själv
mitt förslag är att du behandlar den där orsaken hos dig innan du kraschar
Värre än att bli bedragen av sin partner är väl att den som bedrar tittar dig i ögonen och låtsas som ingenting. Det är det värsta.
Alla vi kan väl efter många år i en relation hamnar i någon slags frustration pga alla vardagsrutiner, men frågan är väl hur man hantera situationen. Alla ni som kallar dem som inte kan och vill acceptera otrohet för moralkakor skulle ta sig en djup funderare om hur ni skulle må om det kommer fram efter veckor, månader eller tom år? att den partnern som ni har hemma och som låtsas ingenting har bedragit er, men inte tänker lämna er för det skulle ju betyda att lämna tryggheten hemma.
Jag tror att jag skulle tom kunna acceptera någon "engångsligg", typ affekthandling, misstag, snedsteg eller vad man nu vill kalla det, men jag skulle aldrig kunna acceptera någon som inte pratar med mig om vad personen saknar i relationen och istället lekar den här äta kakan och ha den kvar leken.
Plus att den andre som sådana som ts har ett förhållande med blir lika mycket bedragna. De hör ju också varje gång den här guld och gröna skogar storien, annars skulle de väl knappast stanna.
En uppdatering om läget. Jag har berättat för maken om mitt snedsteg. Hans reaktion var att bli förkrossad, men han vill verkligen kämpa för oss.
Jag vet inte vad jag vill, för barnens skull borde jag vilja kämpa. Men jag behöver tid att ta reda på vad jag vill, just nu vet jag varken ut eller in. Inget är givet på något sätt. Jag kan inte ärligt säga till maken att jag vill kämpa för oss.
En uppdatering om läget. Jag har berättat för maken om mitt snedsteg. Hans reaktion var att bli förkrossad, men han vill verkligen kämpa för oss.
Jag vet inte vad jag vill, för barnens skull borde jag vilja kämpa. Men jag behöver tid att ta reda på vad jag vill, just nu vet jag varken ut eller in. Inget är givet på något sätt. Jag kan inte ärligt säga till maken att jag vill kämpa för oss.