Ingen ägglossning, varför??

Det konstiga är att jag från att jag plussat vetat att det varit en tjej..tror man kan känna på sig sånt! Nu har  vi börjat kalla henne vid namn också, allt känns mer verkligt.

vilken vecka är du i nu? känner du på dig vad du kommer få?

Är I v 17, alla säger tjej men jag vet känner inget särskilt

V 18 idag...känner mig inte gravid alls förutom att jag fortfarande är trött. Är jättenervös inför rul och tänker mycket på förlossningen, är så himla rädd för att föda, och lika rädd för kejsarsnitt, känns inte som jag kommer klara det här

Förstår att du är nervös inför förlossning, jag har jätte mycket ångest över det också!

har haft en riktig skitvecka rent utsagt.. I måndags skulle jag besöka min läkare för fortsatt sjukskrivning, jag har haft väldigt ont i magen på nätterna och det har liksom tryckt nedåt. Jag beskrev detta för min läkare som ville göra en gynundersökning. Hela undersökningen gjorde galet ont! värsta smärtan jag någonsin upplevt, han drog i nervtrådar till ligamenten och undersökte min livmoderhalstapp. han utbrister att min livmodertapp är bara en cm vilket betyder att min förlossning kan starta när som helst. Han skickar hem mig med en akuttid till gyn två dagar senare och en strikt ordet att inte lämna sängen, ska jag gå någonstans måste jag ha kryckor.

i två dagar har jag extrem ångest, gråter och inser att om förlossningen startar nu är det väldigt liten chans att min dotter klarar sig.

uppe på gyn har jag med mig min bästa kompis, hon håller min hand under en fruktansvärt smärtsam gynundersökning. vi får se på UL att bebis mår hur bra som helst, hjärtat slår och hon vinkar till oss. både jag och min bästis gråter. gynekologen säger att läkaren helt missbedömt min livmoderhalstapp, den är 3 cm och inte 1 cm! Allt är helt normalt, förutom att jag börjar blöda kraftigt under undersökningen vilket gyn förklarar är för att läkaren varit så pass oförsiktig under min undersökning senast, vi bokar en ny tid om en månad för att se om tappen läkt tills dess.

Igår besökte jag min bm som var extremt upprörd på läkaren som dels inte hade befogenhet att gör gyn undersökning på mig och som dessutom både skrämt upp mig och gjort mig illa, han är nu anmäld av både min bm och gynakuten.

Idag unnade jag mig en 90 minuter gravidmassage vilket jag tyckte jag var värld efter denna skitvecka, hoppas den aldrig kommer igen. är så glad och lättad att bebis mår bra :)

Men gud vad hemskt!! Vilken jäkla idiot rent utsagt, jag hoppas han får en anmärkning. Hur kan man uttala sig om saker man inte vet och göra undersökningar man inte klarar av??!!

Du din stackare har verkligen inte haft en lätt graviditet, du har ju verkligen råkat ut för allt som kan gå fel! Så skönt att allt är bra med bebis, det är ju det viktigaste! Man är ju orolig hela tiden att något ska gå fel men ju längre vi kommer i graviditeten ju större chans är det ju att allt ska gå bra! Kram till dig <3

hehe jag vågar knappt läsa/tänka på saker som kan gå fel under en graviditet för då drabbar det mig..så himla otur som jag har haft! TUR att belöningen kommer efter allt slit i alla fall. Det är så skönt nu också när jag känner kraftiga sparkar varje dag, då vågar jag lita på att allt står rätt till.

Tro mig, efter RUL kommer din oro att bli mycket mindre! Sedan får man tänka i stegmål hela tiden, första är vecka 12 sedan RUL och sedan vecka 25, så har det varit för mig i alla fall. När jag passerar vecka 25 har barnet stor chans att klara sig om en förlossning sätter igång. sedan börjar man ju träffa barnmorskan tätare och tätare ju längre tiden går och då får man prata av sig om förlossning och amning mm. kram!

Allt såg bra ut på rul! En liten kille ska vi få.

Var så skönt att se han sprattla därinne. Jag har moderkakan i framvägg så har inte känt något än, v 20 nu.

Är trött och typ bomull istället för hjärna men annars mår jag bra!

Hur går det för dig?

Kram

åh vad roligt!! grattis till lilla killen! har ni några namn än på honom?

Jag har också moderkakan i framvägg och nu i vecka 24 känner jag lilla damen sparka hela tiden :) brukar ligga på kvällarna och kika när magen rör sig.

Jag ska ju iväg och ta ett prov på livmoderhalstappen och jag är verkligen livrädd, enligt min bm gör det sjukt ont men är nödvändigt dessvärre. Jag har även bett att få gå och prata med någon ang min förlossningsrädsla, tyvärr har jag ju hur mycket tid som helst att fundera och oroa mig när jag är sjukskriven och ensam hela dagarna..

kram

Hade mest tjejnamn på min lista. Tyckte det var lättare. Men nu får man fundera lite. Matheo, Malte, Hugo, Albin tycker jag är fina namn.

Vad är det för prov du ska ta på tappen? Jag var kallad till cellprov men de sa att jag inte skulle göra det nu som gravid utan vänta tills efter jag fött.

Vet att det inte är bra att ha för mycket tid att tänka på förlossning och sånt. Själv har jag haft fullt upp med jobb och varit på konferens utomlands med jobbet så har inte haft så mycket tid att oroa mig. Det är skönt.

Förstår att du hinner gå och tänka massor när du är sjukskriven.

Jag ska också gå till en aurora för förlossningsrädslan. Känns som jag bara skjuter bort alla såna tankar när de kommer.

Har du läst någon bok som kan hjälpa? Jag har läst att föda utan rädsla, den kanske kan hjälpa?

Försök att tänka att det är så många som föder barn hela tiden och det går bra för de allra flesta!

Kram

Fina namn! Vår flicka ska heta Gertrud, ganska ovanligt men fint tycker vi :)
Pojknamnen vi hade var: Bertil, Povel, Beppe, Rune, Gösta, Hilding, Valle, Sture och Valter. vi gillar äldre namn! :P kände du på dig att det var en pojke?

Jag har läst några böcker och kollat på "en unge i minuten" men det ger  mig dessvärre bara ångest.

Sist jag var på gyn så blödde min livmoderhalstapp rätt kraftigt så därför vill de ta ett prov på den, ska tydligen göra galet ont eftersom de tar en bit av livmodern..alltså inte som ett vanligt cellprov. Ville skjuta på det men min bm sa att det var nödvändigt att ta provet.

ha en fin valborg! kram

hur går det för dig skatergirl81? kommit på något namn på lillen än? :)
Jag mår lite bättre nu, slapp göra provet på tappen som jag oroat mig så mycket för. min bm har skickat en remiss till aurora så jag ska få prata med någon. om en månad ska vi på föräldrakurs också!!

Var hos bm förra veckan och vägde och mätte mig, magen låg i lägsta kurvan och bara gått upp 3 kilo sedan jag blev gravid, inte så konstigt när jag kräks hela tiden. allt verkade normalt :) kram!

Kikar in här ibland men antar att tråden dött ut..

Önskar er alla lycka till! Själv har jag bf om två månader. Längtar ihjäl mig!!!

Hej....Sorry frånvaron....tappa bort lösenord och har inte lyckats logga in för mailen från fl hade hamnat i papperskorgen.

Hoppas du och bebis mår bra!!!

Jag är i v 32 imorgon, tiden går fort. Ska träffa Aurora på torsdag, känns jättejobbigt att det är så kort tid kvar...har värsta ångest över förlossningen. Vet inte hur jag ska klara av detta! Tyckte du att det hjälpte?

Vi ska på föräldrautbilning nu i början på augusti.

Hoppas du fortfarande läser här!

Kram

hej! vad roligt att du är tillbaka här igen! :)

För mig är det fyra veckor kvar nu och på Lördag flyttar vi till en större lägenhet. Höggravid och flytt alltså..men det håller mig jfrån att tänka på förlossningen allt för mycket i alla fall. Jag har varit på besök på BB tillsammans med min sambo och BM, men det gav mig mest ångest. Dock har jag fått en jätte bra förlossningsplan som lugnar mig lite plus att en aurora bm ska förlösa mig, det känns tryggt.

Förra veckan fick min kompis en son genom planerat snitt eftersom hon inte vågade föda vaginalt. Är du väldigt rädd så kan ju det vara ett alternativ? 

kram!

Åh bara fyra veckor kvar...det är ju ingenting! ! Vad står det i din förlossningsplan? Du behöver inte berätta om du tycker det är för privat.

Jag var ju hos Aurora förra veckan och började tjuta på en gång och tjöt mig igenom hela besöket...så behövde inte låtsas vara räddare än jag är.

Denna vecka ska vi på studiebesök på förlossningen. Tycker det känns lite jobbigt.

Känns som att välja mellan pest och kolera för mig att välja kejsarsnitt eller förlossning . Vi ska också göra en förlossningsplan, tänker att om allt går bra så föder jag normalt men om det inte fortskrider som det ska så får det bli ks. Jag är väldigt rädd att gå över tiden också...så om jag gör det kanske det får bli igångsättning. Finns ju för och nackdelar med allt så det är så svårt att tänka vad som blir bäst.

Fattat att det känns jobbigt med flytten...jag skulle aldrig orka!! Jag jobbar sex veckor till och det känns jättejobbigt för jag har så lite ork.

Känner mig stor och tung och när jag ska vända mig I sängen känner jag mig som en sjöko. Bm-besök på onsdag..då är jag i v 33...det går för fort!

Har du ökat något i vikt...du mådde ju så dåligt, mår du bättre nu? Jag mår bra förutom förlossningsrädslan som ibland håller mig vaken på nätterna.

Har ni skaffat allt till bebis eller har du något mer som behöver inhandlas?

Kram

Bara tre veckor kvar nu..nu kan det ju typ starta när som helst! Har himla jobbiga förverkar. Vi flyttade in nu i helgen och fått massa bra hjälp så vi har kommit iordning jätte bra. Sängen är bäddad för bebis och alla kläder är tvättade och vikta. Så jag är redo nu,så redo som man kan bli med tanke på att jag fortfarande är rädd.

I min förlossningsplan står det bla att de inte får skicka hem mig om jag inte vill (oavsett om jag inte är tillräckligt öppen osv) eftersom jag haft en oro av att det ska gå fort och jag ska föda hemma. Dock bor i ca 10 bort från BB nu så jag kommer nog vilja vara hemma så länge som möjligt. Sedan står det lite om smärtlindring tex. att jag ska få en epiudral så fort som möjligt plus varma handdukar i slutet då jag är rädd för att spricka mycket. Jag kommer få en särskild barnmorska under förlossningen som är medveten om min oro och kan hantera panikångest (som jag ju lider av). Annars innehåller den mest mina rädslor och hur jag vill bli bemött, tex. att inte bli pratad med över huvudet eller bli daltad med, typ så.

Jag har lyckats gå upp 8 kilo i alla fall men min barnmorska säger att det bara är bebis och moderkaka som väger, själv har jag nog gått ner en hel del tyvärr..

har ni kommit fram till något namn än? :)

Hej..Hur går det. .Har bebis tittat ut än?

Skönt att flytten är klar!

För oss blir det planerat snitt 14/9 så nu är det bara fem veckor kvar! Känns som en lättnad efter all ångest...och nu har jag insomningstabletter och kan sova bättre.

Jag tycker han ska heta Sixten om det passar..men min mamma tyckte inte om det. Men det är ju hennes problem

Har ni bestämt namn än?

I måndags 10.40 föddes lilla Gertrud två veckor tidigt. 2700 g och 48 lång. Jag hade en helt fantastiskt förlossning som jag gärna delar med mig av om du vill? Ryggbedövning tog bort all smärta och lustgasen var guld när jag kom in och redan var 6cm öppen! Vi fick stanna två nätter eftersom hon hade ett blåsljud på hjärtat men som nu är borta. Vi är hemma i bebisbubblan och sover och ammar mestm

ÅH STORT GRATTIS!!! Lilltösen...klart jag vill höra allt hur det gick till. Toppen att du fick en bra förlossning!

Då kämpa du på bra länge hemma eller eftersom du var så pass öppen? Eller gick det jättefort allt? Jag är lite nervös inför att det skulle starta tidigare.

Mysigt att vara hemma och gosa med bebis! Tänk att vi har följt varandra enda från början med oron att kunna bli gravid och nu har du din lilla bebis och min kommer snart, blir nästan lite rörd

Kram till er...så glad för din skull!

Tusen tack! Jag fattades inte riktigt att det vat värkar jag hade tror jag utan trodde länge att det bara var förvärkar. Här är hela historien i alla fall som jag mins den:

Natten mot söndag började jag känna av en molande värk i magen som kändes som mensvärk, tänkte att det var ju typiskt att förvärkarna skulle börja så tidigt som två veckor innan BF. Ska jag dras med sån här magont i två veckor nu? Tänkte jag.

På morgonen upptäckte jag lite blod på papperet när jag gick på toa och bestämde mig för att spendera dagen i sängen. Jag började få mer ont i magen fram emot kvällen och provade att stå i duschen en del, det hjälpte. Sedan kom det mer blod och min sambo tyckte att jag borde ringa förlossningen och höra mig för. Först ville jag inte alls eftersom jag tänkte att det var nog bara vanliga förvärkar som jag hade plus kanske slemproppen som lossnat och det kan den ju faktiskt göra flera veckor innan det var dags. Men till slut ringde jag.

På telefonen fick jag frågan om hur ofta jag hade värkar, värkar frågade jag? Jag har ont hela tiden. Men inte jätte ont. Hon tyckte att jag skulle börja klocka mina värkar och höra av mig när de var mer regelbundna. Kl 22 började vi klocka värkarna som då var ungefär en minut långa och kom med ca en kvart mellanrum. Jag hade läst att värkarna skulle komma ungefär var tredje minut innan det var dags att åka in. Min sambo somnade och jag kände mig lugn att han fick sova utifall vi skulle behöva åka in nästa dag. Vid midnatt hade jag fortfarande inte somnat, värkarna gjorde mer ont och kom med ca 10 minuters mellanrum. Jag ställde mig i duschen och skrek in mot duschväggen för att inte väcka min sambo.

Runt 03 lyckads jag äntligen slumra till men vaknade ca 20 minuter senare av att det gjorde sjukt ont! Jag väckte Nils och sa att nu orkar jag fan inte mer! Vi ringde förlossningen igen, jag stönade fram mellan värkarna att det gjorde förjävla ont och att jag nog ville komma in i alla fall. Hon sa något om att det tar tid för förstföderskor och att vi riskerade att bli hemskickade om jag inte var  tillräckligt öppen, men ville jag komma in i alla fall var jag välkommen. Ät något innan bara. Fan heller att jag ville äta något! Min sambo sa att vi borde ringa taxi men jag ville ta en dusch först. Inne i duschen grät jag högljutt mellan värkarna. Under tiden Nils ringde taxi började jag kräkas. Vi tog med en kräkspåse och fem minuter senare var taxin hos oss.

Vi blev mottagna på förlossningen och jag fick ligga i ett rum där de kopplade på en maskin som mätte mina värkar. Barnmorskan försvann iväg för att läsa min journal och vi vart ensamma i ungefär en halvtimme. Jag satt upp och tröck ansiktet mot min sambos mage vid varje värk och han rapporterade styrkan vid varje värk "98! Ditt rekord" sedan kom barnmorskan in igen. Hon ville se hur öppen jag var. "Oj Amanda, du har verkligen jobbat på bra hemma! Du är öppen hela 6 cm. Ni kom verkligen in under rätt tid!" Jag var så glad och lättad att allt inte bara hade varit inbillning! Vi skrevs in och fick ett eget rum. När jag bytt om och lagt mig på sängen sa jag till Nils att nu kör vi! Kl var nu ungefär 05.

Kan jag få smärtlindring nu tack? Frågade jag. Det skulle jag få, men det skulle dröja innan narkosläkaren kunde komma och ge mig epiudral. Jag fick en värmekudde på magen som hjälpte föga och jag kände mig något irriterad. De kopplade på TENS maskin med samma resultat. Vill du prova lustgas kanske? Eh ja! Så fort jag fick lustgas masken i handen ville jag aldrig släppa den igen och skrek/pep in i masken vid varje värk som kom allt tätare nu. Tack gud för lustgas! Min sambo frågade om han skulle ta lustgasen mellan värkarna. Rör inte min lustgas!! Kanske drog jag i mig för mycket lustgas för jag började kräkas igen. Barnmorskan kom in och undersökte mig igen, öppen hela 7 cm! Tror bebisen är här snabbare än du tror sa hon, då var kl ca 7 och det var dags för morgonpersonalen att ta över.

Morgonpersonalen kom och jag var redigt lullig av lustgasen och påstod mig känna igen dem, er har jag träffat förr, sa jag. När de lämnade oss igen erkände jag för min sambo att jag nog aldrig sätt de där människorna tidgare.

Strax där på satt narkosläkaren vid min sängkant och jag tyckte mig nästan se en gloria runt hans huvud.

"Lustgas är livets gas, Eller hur?" Sa han och jag nicka innefrån masken. Han gav mig epiudralen som jag inte tyckte gjorde så ont att få men det tog tid eftersom jag var tvungen att sitta helt stilla och värkarna var både täta och långa nu. Jag tog vaje värk i masken, med min sambo i handen och barnmorskan uppmuntrande ord i bakrunden "lååånga djuupa andetag". Så fort epiudralen var lagd behövde jag inte lustgasen länge. Jag fick ställa mig upp med hjälp av gåstolen och värkarna kändes knappt längre. Jag var sååå lättad!

Du är helt öppen nu, om du börjar känna dig bajsnödig är det dags att krysta, sa barnmorskan. Va!! Redan?! Jag tittade på min sambo helt förvånad!

Det kom in en läkare och stack hål på hinnan, massa vatten började forsa ur mig och en elektrod satts på bebisens huvud.

Jag kommer bajsa på mig! Sa jag. Nej det är dags att krysta nu sa barnmorskan. Tänk dig att du simmar under vatten, håll andan och tryck på allt vad du orkar. Jag provade några gånger men tyckte inte riktigt att jag fick till tekniken. Plötsligt var rummet fullt av folk, bebis måste ut nu! Hjärtljuden har gått ner. Det var säkert 7 pers i rummet. Prova att stå på alla fyra, jag gjorde som det sa och krystade. Prova ligga på sidan, jag låg på sidan. Ligg på rygg! Jag började känna mig stressad och irriterad. Vi kanske måste ta ut henne med sugklocka sa läkaren, bebis börjar bli medtagen och måste ut nu. Hell no! Tänkte jag, inte sugklocka! Jag krystade för allt vad jag var värld! Nu händer det grejer, er bebis är mörkhårig! Jag fick bedövning i underlivet och såg att de klippte mig men jag kände ingenting. Det gjorde inte ens ont att krysta. Kanske kommer hon vara medtagen när hon kommer ut varnade läkaren, då tar vi med henne till rummet intill och pappan får följa med.

Sju ansikten över mig nu

"Nästa värk är bebis ute. Du måste bli arg och ta fram din urkraft!" Sa läkaren.

Jag visste att det var nu eller aldrig så när värken kom krystade jag för allt vad jag var värld. Så gled hon ut och lades upp på mitt bröst. Hon var så liten och hal! Jag grät och skakade om vartannat. Hennes gråt var en sån otrolig lättnad, hon mådde bra! Jag kunde verkligen inte fatta att det var över och att det gick så fort. Kl var 10.40

Barnmorskan klippte navelsträngen. Vi studerade moderkakan med skräckblandad förtjusning. Jag fick sys men kände inte det minsta. Nu var hon här!