Marsbebis 2016

Tack!

Vissa dagar funkar lunchpromenader, men ibland (som idag) kan jag knappt gå pga att bäckenet liksom låser sig och det känns som knivar i baken. Fick t.o.m ta taxi mellan två möten idag trots att jag alltid går den sträckan.

Jag har inte testat bälte än, jag har ont så långt ner... Hjälper det då? Bältet verkar stötta högre upp? Ni som har erfarenhet sv bälte, vad säger ni?

Åh, känner med dig..Bara för att jag säger att jag inte oroar mig betyder det inte att jag inte bryr mig. Idag t.ex. har jag en sån där dag när jag känner mig jättefet, jätteful och bara superuschig. En annan dag kan jag känna mig fin. Oftast hänger det ihop med om jag hunnit/kunnat/orkat träna, om jag fått snälla eller dumma kommentarer på sistone, om jag hittat bra kläder att ha på mig. Jag har ju aktivt valt att INTE väga mig alls den här graviditeten just för att inte oroa mig, och det tror jag verkligen hjälper. Har också bestämt mig för att se till att ha fina kläder (har lånat det mesta men köper en del) och absolut inte klämma ner mig i för små kläder (inget gör att man känner sig tjockare..).

Massor med styrka och kärlek till dig ? jag är säker på att du ÄR fin och att du, när allt det här är över, kan hitta motivation till att ta upp promenader och sånt igen. Kram!

Jag bryr mig och oroar mig en del för vikten. Gick in i den här graviditen med övervikt och det känns jobbigt. I början hade jag en bra dialog med bm och jag skulle ta promenader etc. Sedan bröt allt ut, tröttheten var extrem, illamåendet, huvudvärken och som spiken i fogkistan: Foglossningen!

Äter bra, varierat och inte mkt onyttigt, men rör mig för lite och känner mig mest som en padda. Imorse fick jag kommentaren: "Oj, nu är du verkligen gravid!"

Så, grattis till alla som kan röra sig, träna och som går upp lite eller så 'lagom mkt' som man ska.

Tack! Skönt att du mår bra bortsett från svajigt humör.. Samma lika här med humöret.. Inget mellanläge what so ever när jag har "humördagar" som blivit mitt nya uttryck.. Tack och lov har jag dom inte varje dag.. Glad=jätte glad, ledsen=tårar, allt är fel etc, arg=rosenrasande, irriterande=bäst för alla att försöka hålla lite avstånd och absolut inte kommentera något., minst sagt svajigt humör och jag lider lite med min sambo, stackaren..

Har också läst att det borde ha lugnat ner sig vid det här laget, men precis som för dig så är det värre än någonsin.. Förhoppning ger det med sig snart så Att livet blir lite enklare för alla parter ;) jag gillar inte att "skylla" på graviditeten när jag svajar.. Känner mig ännu värre då, haha..

Kämpa på smilla, snart vänder det *peppar,peppar*

Oh ja! Mitt humör går ner i någon sorts gigantisk dalgång när jag blir gravid. Så här i mitten tar jag mig väl upp en aning, för att sista trimestern dyka rakt ner igen. Så lite bättre är det, men jag är SJUKT lättirriterad, låg, negativ, gnällig, tjatig och måste lägga mycket energi på att inte framstå som så trist, tråkig och uschig som jag känner mig på insidan. :(

Vill bara säga till alla er tjejer därute att ni är SÅ fina precis som ni är, oavsett vikt, byststorlek eller något annat. En gravid kvinna är det vackraste som finns tycker jag, oavsett kroppsform och vilken form magen antar - stor, liten, toppig, bred, låg, hög... You namn it. Var stolta över er själva o era kroppar som lyckas bära och föda fram en sådan liten gudagåva! <3 kramar

Vill bara säga till alla er tjejer därute att ni är SÅ fina precis som ni är, oavsett vikt, byststorlek eller något annat. En gravid kvinna är det vackraste som finns tycker jag, oavsett kroppsform och vilken form magen antar - stor, liten, toppig, bred, låg, hög... You namn it. Var stolta över er själva o era kroppar som lyckas bära och föda fram en sådan liten gudagåva! <3 kramar