aztec skrev 2015-11-19 18:56:38 följande:
Påtal om välmående, någon annan som känner igen sig i känslan att inte kunna njuta så mycket utav grav som man skulle vilja pga.... Denna grav var väldigt efterlängtad och tog tid, två missfall emellan. Sista barnet jag kommer skaffa. Men nu när jag Äntligen är gravid så kan jag inte njuta utav det. Speciellt inte så som jag ville göra när jag försökte bli gravid. Känner en liten sorg och press också då detta är Sista Gången. Som om det måste vara så speciellt av bara denna anledning. Vill inte se tillbaka och känna ånger som jag gjorde med min första graviditet.
Jag kände så i början, ungefär fram till rul.. Har också ett missfall i bagaget förra hösten och vi har längtat.. Jag började njuta på riktigt mer och mer efter rul så jag tror att det mesta grundade sig i oro/rädsla för att något skulle vara fel.. Nu känner jag lillebror varje dag och äntligen kan jag njuta och visar mer än gärna upp magen.. Ligger i sängen nu och lillebror buffar runt och vänder och vrider på sig som bara den.. Lycka till tusen! Men jag kan verkligen förstå hur du känner, längtan efter graviditeten var så jobbig att man inte riktigt kan ta till sig att det är på riktigt nu och att det faktiskt ligger en bebis i magen., jag håller tummarna för att det vänder för dig och att Du kan få börja njuta snart, det är du garanterat värd!! Det är alla värda!