Om man satte rubrik på inlägg här så skulle det här få heta "Ett upplyftande dygn". För det är verkligen vad det varit.
Igår var jag på körrepetition, och som alltid innan så fasade jag för alla kommentarer som skulle komma om min mage. Men vet ni - typ alla som sa något sa bara hur fin jag var, hur häftig mage jag har, hur smidig jag fortfarande är, hur pigg och fräsch jag såg ut, hur snygg jag var i håret osv. Lycka! Den enda dumma kommentaren var en kärring som sa "Det där måste vara världens längsta graviditet" varpå jag svarade "Öh, näe, den är faktiskt precis så snabb som alla andra" varpå hon sa "Ja, för dig kanske det känns så" varpå jag för första gången bitchade tillbaka och sa "Ehh, näe, jag kan ärligt talat inte förstå hur MIN graviditet kan kännas lång för dig - du har liksom ingenting med den att göra.."
Idag var jag så och klippte mig och min frisör och hennes kollegor var alla så otroligt snälla och sa att jag var så fin, att jag var så proportionerlig, att min rumpa var så snygg (!), "Har du alltid varit så här liten när du varit gravid" osv.
Och när jag hämtade sonen i skolan så var där en ny fritidsvikarie (afrikanska) som på ett otroligt härligt sett utbrast i lovord om hur häftig mage jag hade och hur fin jag var. När hon undrade hur långt det var kvar och jag sa "allt mellan nu och om fem veckor" så såg hon megaförvånad ut och utbrast att "du kommer ju inte se ut att ha varit gravid två veckor efter förlossningen".
Nu menar jag inte att det är superviktigt att se liten ut eller small eller snygg eller nånting, men när man själv känner sig som ett kylskåp och inte alls är bekväm med sig själv, då är det så galet energiboostande att överösas av komplimanger. Det ska jag verkligen lägga på minnet, från och med nu ska jag bara tala om för alla gravida jag möter hur otroligt snygga och fina de är - så det så!