Polisanmäla 12 åring?

Tycker du TS har hanterat detta mycket klokt! Skit i vad andra skriver i tråden, det är inte ett lätt dilemma att hantera med många inblandade och många känslor att ta hänsyn till men du har skött detta eftertänksamt och mänskligt.

Skönt det kom fram och att sanningen uppdagades. Härligt att er son har så fin kontakt med er att han vågat berätta. Var stolt. Kram

Ingen sanning har uppdagats, var fick du det ifrån?

Snälla du. TS har berättat vad som hänt under dagen. Att du inte fått utförlig information är en helt annan sak. Men TS är införstådd med att pojken erkänt händelsen. Lägg ner nu. Tycker nog du är lite aggressiv, även om du kanske inte menar det.

12 åringen är nästan dubbelt så gammal än offrer, så ja något står inte rätt till i huvudet på honom så på det sättet är det synd om honom.

Det är en tragisk händelse som nu (förhoppningsvis) var en engångsföreteelse. Jag hoppas givetvis att 12 åringen gjorde detta för första gången och ja, han förstår att det är fel men man kan ju hoppas att han inte förstår konsekvenserna av detta. När jag tänker såhär så tycker jag synd om pojken (han blev trots allt påhoppad av en arg morfar) han var såklart inte beredd på detta och lika för mamman som tydligen blev väldigt ledsen och förvånad.

Tänker jag att detta har hänt fler gånger och att vi nu stoppat en framtida våldtäktsman /pedofil? Så tycker jag inte lika synd om honom utan känner mest ilska. Min hjärna har lite svårt att bestämma sig för vad den ska tycka/tänka/känna.

Vad gäller offret så vågade han tillslut erkänna för sin morfar och pappa men sa att det bara hänt en gång (upp till polis/soc) att avgöra vidare.

Under konfrontationen så hade 12 åringen iallafall börja med att säga att offret och min son hade kommit med idén. (Vilket såklart inte köper)

Kurator för pojkarna är kontaktad. Skola, polis och socialtjänst vet om detta så förhoppningsvis kommer de förutom från oss föräldrar få stöttning och hjälp.

Mer än detta vet jag inte och vi får se hur lång tid det tar för polis/socialtjänst att höra av sig.

Min son verkar inte ha tagit någon skada. Vi har inte pratat mer om detta eftersom polisen sa att vi inte skulle det. Han har varit glad och sitt vanliga jag idag och även lekt med offret.

Japp, jag är stolt över att min son vågade berätta. Annars vet man ju inte om detta fortsatt och även eskalerat.

Jag vill tacka alla i tråden för råd och stöttning. Det är lätt att säga vad som ska göras när man inte sitter i situationen själv. Jag har aldrig haft en sån stark ångest och hjärnan spelade mig ett spratt känns det som.

Tack!

Jag ser krasst på det. Vore det mitt eget barn som va offer för detta hade jag inte ägnat en tanke åt 12-åringen. Mitt enda intresse vad det anbelangar 12-åringen är att han aldrig gör det igen. Några andra känslor skulle jag aldrig ägna honom.

Det är synd om dom som korsar hans väg innan någon tagit reda på honom. Nä, det står inte rätt till i huvet på honom.

I en sådan här händelse finns det inget utrymme för Lull-lull-gull. Det är hårda tag rätt igenom. Han har gjort fel, han har utnyttjat, skändat och passerat alla gränser. Han har utsatt någon annan att må jävligt dåligt långt in på livet. Det är inget jag skulle vilja gulla med. Men visst, hoppas att det är en 'engångsgrej' och att han fattar. Men har faktiskt inget större hopp. Tyvärr! Och nej! Offrens föräldrar ska inte kontakta någon. Varför? Blir händelsen mindre då, tror du? Är det något man kan prata igenom? Detta är ju knappast ett vardagstjafs.

Och om du var mamma till 12-åringen?

Då hade jag gjort allt för att få ordning på honom ja. Men nu är det inte så.