Nenne666 skrev 2015-09-17 14:08:44 följande:
Ingen talar om för mig vart jag ska lägga mina sympatier. Min son råkade ut för något liknande och jag säger bara 1 sak, jag skiter blanka fan i vad ungen gått igenom tidigare. Man ger sig inte på någon annan av någon endaste anledning (och definitivt inte min son) Dessutom råder samhället enorma brister på att ta hand om offren så jag bidrar hellre med mina känslor och sympatier till dom utsatta. Det finns så många gull-gullande med förövarna så det räcker och blir över. Elakt va?
Mest korkat, empatilöst och korkat igen. Det är barn vi pratar om, och förhoppningsvis förstår du att barn påverkas oerhört av vad vi vuxna gör eftersom du själv är förälder. Ett barn som t ex växer upp med våld som vanligt inslag lär sig att det är normalt och risken att barnet själv använder våld mot andra ökar då. Att inse att barn är produkter av sin omgivning och att felaktiga handlingar inte alls måste betyda att barnet är psyksjukt eller liknande betyder inte att det är okej att ge sig på andra vare sig verbalt eller våldsamt eller sexuellt, det betyder inte att man försvarar handlingen. Att man anser att barnet som utför handlingarna ska få hjälp och vägledning att få lära sig det denne inte fått lära sig av sina föräldrar och övrig omgivning, hur man beter sig mot varandra och vad som är rätt och fel, betyder inte heller att man anser att offren inte ska ha hjälp eller att man känner empati och sympati för dem.
Att som part i målet fullständigt skita i den andra är helt naturligt, ens eget barn är vad som är viktigast. Att när man INTE är part i målet utan kan se på en händelse utifrån inte förstå grundläggande principer för hur barn utvecklas och inte förstå att det inte måste vara nåt fel i skallen på ungen utan i stället kan handla om stora fel runtomkring barnet är det inte.