BF Augusti 2016
Anonym (Lilo) skrev 2016-03-06 16:12:01 följande:
Ökad risk för vad? Missfall? Du borde nog verkligen sluta oroa dig för allt...
Inlägg från: skattenmust
|
-
hahahaha tack för den, vilken support!! Misstänker att du inte har 6 mf bakom dig, dessutom så förlorade jag min lilla tös för 2 år sedan i magen, så min oro är befogad.
-
Till er andra, vad det gäller vikt, risk osv så undrade jag mest hur ni andra ställer er till dessa saker,då man hör olika hela tiden. Tycker att jag lever normalt även om jag är orolig, Men jag ska inte lasta ngn mer med min oro nu.
-
Oj, skulle min 8 åring hoppa upp i famnen på mig så hade jag nog sagt ifrån, inte bara för bebis utan för min egen rygg. I övrigt så har du ju rätt in det du säjer.LillanMa skrev 2016-03-06 17:04:39 följande:
Man kan som sagt inte lägga sig på soffan i 9 månader! Livet fortsätter som vanligt trots man är gravid, det har det gjort i många generationer.. Jag handlar dagligen, bär kassar osv... min son på 8 år kommer springade emot mig efter skolan och hoppar upp i famnen... det är ingen sjukdom att vara gravid, visst att kroppen kan säga ifrån, men då får man vila då! Min kropp har sagt ifrån skidåkningen men då får man hitta andra sätt att röra sig på.
När jag fick mina mf så sa inte kroppen ifrån alls, utan jag började blöda kraftigt, så svårt för mig att veta riktigt. Men tack för ödmjukt svar. -
Oavsett varför man får missfall...så gör det ont in i själen varje gång....LillanMa skrev 2016-03-06 17:55:25 följande:
Jag har ingen erfarenhet av missfall men det handlar väl sällan om att man inte lyssnat på kroppen eller att man gjort något fel själv, det är väl ingen man kan förebygga eller undvika med att göra rätt eller fel? Blir det ett missfall så beror det väl på att det är fel på fostret. Rätta mig om jag är helt ute och cyklar? Jag har som sagt inte nån som helst koll på det. Visst att man får vara orolig men man mår nog inte bra i långa loppet av att fundera och analysera sönder allt man "får eller inte får" göra. Och visst min rygg tar stryk av hoppandet, både som gravid och icke gravid, men han är ju rätt söt när han kommer så det är svårt att stå emot ;)
Tack så mycketAnonym (Bara anonym) skrev 2016-03-06 17:50:48 följande:Skattenmust:
Nej kanske inte sex missfall men har som de flesta andra fått ett eller flera och jag förstår, det är inte roligt. Men du kan inte göra något åt det förutom att ta hand om dig själv genom att må så bra du kan både psykiskt och fysiskt. Alltså, rör på dig, ät o må gott så mår bebis bra. Vila när du är trött. Lyssna på kroppen!
Blir det missfall så händer det av en anledning, händer det mer än tre ggr så ska man kolla upp vad som är fel. Försök att inte oroa dig, då mår bebis bäst
Och du
Det kommer att gå bra ska du se! Kram
KramTusen tackanlili skrev 2016-03-06 17:58:03 följande:Skönt att höra att allt såg bra ut! Hade de någon förklaring till trycket du har känt då?
näe dom visste faktiskt inte alls varför, mer än att det kanske växer på snabbt nu så det drar och trycker lite överallt :)
-
Nu fick du mina hormoner att svalla över i tårar..jag vände mig till denna tråden då jag hoppades på att finna andra i samma situation med liknande funderingar.Josefineq skrev 2016-03-06 20:19:26 följande:
Nej Gud!!! Du ska säga precis som du känner!! Bry dig inte om vad andra säger. Jag förstår precis hur du känner och jag är själv lika orolig hela tiden, varje dag, varje timme!! Kämpa!
När min lilla dotter dog för 2 år sedan så lamslog det inte bara mig utan mina 2 barn...Så när jag frågade min lille här hemma nu innan kub, vad tror du att det är i mammas mage? en pojke eller flicka?
han svarade mig- Mamma jag vill gärna ha en lillasyster, så en flicka...men min andra syster dog så det kanske är bättre med en pojke så bebisen får stanna denna gången, jag brast ut i storgråt....åkte iväg på kub och det är en liten tjej , som jag nu ikväll har känt puffa rejält
-
Tack så mycket, ja det var lite så jag kände när jag anslöt mig till gruppen, var med i en annan grupp för 6 år sedan där vi tjejer blev så tighta att vi följdes åt ända fram tills förlossningen och vissa har jag blivit såpass bra vän med att vi har kontakt privat än idag :)Serah skrev 2016-03-06 20:27:20 följande:Har läst senaste dagarna men inte haft tid att skriva.
Klart som attan att du ska beklaga och berätta din oro! Det är ju en av anledningarna till att tråden finns! Iaf enligt mitt tycke.
Och du med din bakgrund så har jag full förståelse för hur orolig du är. Jag skulle vara lika, jag med.
Jag oroar mig själv för massor med saker. Känner ju fortfarande inga rörelser. Jag kanske har känt nån buff men jag är inte helt säker.
Just idag fick de äldsta barnen veta att de ska få ett syskon till. Just för äldsta utbrast i morse och frågade om jag var gravid. Så då berättade vi. Men oron att nåt ska gå fel finns ju hela tiden till barnet är ute. Då oroar man sig istället för annat :p
Jag bär minstingen, han väger ca 10kg och jag kommer bära honom så länge jag känner att min rygg/ kropp orkar. Sen är väl risk för framfall som kan bli om man bär för tungt?
Herregud, jag var ju typ gravid nyss och har redan glömt allt haha
Jag har känt lillan nu ikväll, funderar på om ev förstoppning kan dämpa kännigar av stötar osv från liten..
Jag har ju 2 barn men lider av minnesförlust så jag kommer dessvärre inte ihåg riktigt hur det var med min minsta...
Haha min syster bar också på sin lilla som vägde 11 kg när hon blev gravid ;)Det är verkligen helt magiskt att känna hur dom små puttar, det blir på något sätt en bekräftelse varje gång på att det faktiskt är något där :)Snuttispluttis skrev 2016-03-06 21:07:20 följande:Dottern har börjat ställa sig upp och gå mot allt så här finns ingen tid att sitta på fl när hon är vaken längre. Har börjat då mer och mer foglossning och med ett par oroliga nätter för dottern har inte energin funnits att skriva när hon har sovit på dan heller (då har jag också sovit).
Lite orolig för hur foglossningen ska utvecklas, men det är väl bara att se. Sen hade jag typ konstant sd när jag låg och vilade förut idag, men tror att det berodde på megafull blåsa. Sjukt stor livmodern är nu så nu har jag känt den från utsidan också :)
Annars har jag känt första buffen/sparken när jag hade handen på magen. Magiskt hörni! :D
Hur märker man av foglossning?? jag får bara sd när jag är riktigt arg, hahaha -
Ja jag är så lättad då det trycket jag hade, var enormt..kändes som om allt i mig var på väg ut, men läkaren såg inget konstigt och kunde inte förklara det, mer än att det kanske växer med rasande fart.. Ja aså för mig så spelar könet ingen roll alls, men klart det är kul med en liten tjej :)Nmg skrev 2016-03-06 22:30:39 följande:
Ph va skönt att allt gick bra på kollen och roligt att det är en tjej, men sorgligt det som har hänt
Ja det var tufft...jag opererades 2 dagar efter beskedet..
Meeen nu tar vi nya tag och jag försöker att mota bort oron men det är svårt ibland.. -
Vet du, när man berättar för någon i sin närhet så som du gjorde nu- då får man alltid dom värsta skräckhistorierna tillbaka. Som igår när jag gjorde vul, kommer hem lättad och glad, ringer en väninna och berättar, till svar får jag- Ja alså det är inte bra med vaginala usk för en väninna till mig, hennes bebis dog pga bakterier kom in till bebis.Emmasofiabe skrev 2016-03-07 09:05:41 följande:
Vaknade inatt av jättekraftig mensvärk, kändes ungefär som att det skulle forsa blod ur mig när jag reste mig, inget blod kom, hade mycket värk sedan i några timmar kunde bara sova lite grann men hade fortfarande värk längst ner vid äggstockarna åkte in på akuten men dom hittade ingenting och bebisens hjärta tickade och den viftade med armarna :)
Men smärtan har avtagit nu undrar dock om någon annan varit med om detta??
Min svägerska berättade om en annan som hade så mycket värk i slutet av graviditeten och att det då var infekterat fostervatten så dom fick ta ut bebisen annars skulle det inte alls blivit bra men det kanske bara kan hända i slutet av grav?
Som nu för dig, du berättar för din svägerska och får som svar att det var akut att ta ut bebis, vilket dom i ditt fall inte kan göra, så hon stressar upp dig på ett jäkla onödigt sätt, själv blev jag rasande på min väninna igår.
Jag förstår känslan du hade, i förigår natt så hade jag inte ont men trycket var lite så som du beskriver, jag trodde allt skulle forsa ur mig, men liten mår ju bra och det gjorde din också, tack å lov för oss båda. Tror det kan vara en rörlig bebis som trycker, gör trapetsövningar med äggstockar , hahaha det blir ju ett tryck överallt och nu växer det på, på nåt sätt så bör det ju kännas :) -
Känner mig jättekänslig just nu, så lätt till tårar...Tack så mycket, det betyder en hel del för mig ,med lite förståelseMika86 skrev 2016-03-07 10:14:59 följande:
Skattenmust, just det ja det är du o den historiken, svårt att komma ihåg namn o historik ibland.
Hade jag haft din historik så klart som fan man varit nojjig, extra försiktigt o jävligt orolig, du ska ju få ha din oro o ventilera o alla har eller bör ha förstående för det ju, din stackare. Ventilera på
Emmasofiabe, usch vad jobbigt men skönt att det avtagit, ha ingen erfarenheterfarenhet av sånt med smärta, förhoppningsvis kommer det inte ttillbaka, va kanske bebis som tryckte dumt på nån nerv eller extrem växtvärk
När min lilla flicka dog så letade man hela tiden efter anledningar, var det för att jag gjorde si eller så, åt jag något konstigt, bar jag för tungt, att aldrig få en riktig förklaring gör det än mer svårt att förstå och bearbeta. Det enda läkarna kunde komma fram till det var att hon förmodligen fått en knut på navelsträngen, men det var inte helt säkert...Nu i denna graviditet så kommer mycket av dom känslorna tillbaka, och jag är jätterädd, men samtidigt så vågar jag först ny känna lycka , Kram -
Ja det var såpass sent att vi visste att det var en tös och kände puffar, sedan en dag så bara slutade allt upp, som genom ett trollslag så upphörde allt och jag kände det i hela kroppen, kände mig tom. Inga puffar, det ömma i brösten släppte, illamåendet bara genom en sekund...åkte in akut på ul, bm började gråta och sa- jag beklagar sorgen men hon lever inte längre, jag bara skrek- hon sover, hon bara sover..putta på henne, tårar sprutade, men inget hjärta slog längre...bm puttade på henne och en liten fot gled ner längs livmoderväggen å ena armen föll ner...Mika86 skrev 2016-03-07 10:36:55 följande:Klart som fan att du känner så, det är inte det minsta konstigt.
Jag fick MF i v 6 o klandrade mig själv jätte mycket så kan tänka mig lite hur dina tankar gick, så orättvist att man ska behöva få såna tankar.
Va rött sent ni förlorade er tös med va?
Hoppas verkligen att allt gå bra nu o att ni kan njuta av er lilla tös utan problem i augusti
jag fick ett sammanbrott och bm med tror jag..
Jag vill ju hoppas och tro att allt gått bra denna gången, men det känns bra även om den där hemska oron infinner sig emellanåt, eller ganska så ofta.
För en vecka sedan så försvann ju alla symtom och jag var säker på att nu hände det igen, men inte och det tackar jag gud för.
Hon är stark denna lille, trots min sjukdom där jag nästan strök med i julas, så är hon kvar :)
Och läkare sa att det inte är så vanligt det som hände mig sist, och nu har jag fått remiss till special mvc och det känns bra.
Jag börjar nu tillåta mig själv att känna lycka och glädje, när jag såg min lilla på ul så brast allting, och när jag känner henne puffa så kommer glädjetårar.
Nu kommer det nog att gå bra