Olidligaväntan skrev 2016-01-30 22:09:38 följande:
f
Ja exakt, känslan att det kommer ta en evighet till det funkar, om det ens kommer göra det.
Mitt mående är sedan länge påverkat, helt klart. Vår första kontakt med sjukvården var Augusti 2014. Nu i Januari 2016 fick vi göra vårt första försök. Då hade vi försökt några år innan också, fast vi anande felet från början. Sen gör det inte saken bättre att det pluppar ur ungar här o där (bland andra mina 2 systrar och makens syster) och min familj börjar undra om oss. Har inte berätta om våran resa för dom än.
Ja ja, min bim är iaf på onsdag, har mens symtom som gör att jag antar att det "skitit sig" denna gång .
Det tar en jäkla tid helt klart! Vi tog kontakt med sjukvården i februari förra året och vår remiss till ivf har precis skickats. Vi bestämde oss för att försöka med donatorinsemination i Danmark dels för väntetiden och dels för att vi helst ville slippa behöva göra ivf.
Jag blev ju gravid vid andra försöket men fick missfall. En vän till mig blev oplanerat gravid samtidigt och ska ha snart. Många runtomkring som går runt med magar och lägger upp bilder på Facebook, instagram m.m.
Jag har berättat för närmsta folket och även några kollegor då jag behövde va borta en del p.g.a lite sjukhusbesök. Har höjt på ögonbrynet några gånger åt de olika reaktionerna som kommer. Det man tex inte behöver höra när man berättar om sina svårigheter är hur lätt deras graviditeter blivit till.
Jag försöker att hindra mig från att hamna i tankar om rättvisa och orättvisa, vet ju logiskt att det inte fungerar så. Men ibland önskar jag att folk (mest de som kläcker tanklöst kommentarer) kunde få testa på hur det här känns.
Jag har också bim på onsdag. Känner inte nåt av allt det jag kände när jag blev gravid så jag känner också att detta nog är ett misslyckat försök.
