Hej alla blivande december mammor :)
Fick ett plus på stickan idag och har BF 1 December. Tänkte starta den här tråden så att vi kan följas åt, få råd och peppa varandra.
Så är det någon mer än jag som nyss fått ett plus på stickan? :)
Och jag går och hoppas på att gå över en vecka så att det inte blir december. Så olika man tänker.
Nån som vet när man får gå på ultraljud för första gången i Göteborgs området? ????
Jo, jag är rädd för att jag får göra det, men hoppas att det ska vara värt det trots allt.. Jag misstänker dock starkt att det kommer att bli igångsättning tidigare, för att skona både min kropp och bebisen så gott det bara går. Och ja, vi får väl helt enkelt se om vi ska testa vanlig födsel (vilket jag helst av allt vill!) eller om jag måste inse att det kanske är bättre med planerat kejsarsnitt. Hoppas dock på vanlig födsel som sagt :)
Ja alltså.. Jag pratade med min smärtmottagning lite snabbt idag, har telefontid med läkaren nästa vecka, men det börjar tryta ordentligt med kroppen nu. Och jag som inte behövt säga ngt tidigare till min arbetsgivare om min smärtproblematik har idag behövt blotta det hela vägen. Jag har ju alltså mediciner i vanliga fall som håller ihop mig någorlunda när jag arbetar, sen får jag väl erkänna att viljans kraft till att arbeta spelar väldigt stor roll också ;)
Aldrig bra att vara överambitiös, eller att pusha sig längre än man bör, men jag förstår precis, gör samma sak själv tyvärr. Därför försöker jag nu vara lite förutseende och vara ärlig mot mig själv kring detta, att det antaligen blir sjukskrivning åtminstone på deltid från ganska snart.. Dessvärre. Men jag vill ju inte köra slut på mig fullständigt, vill kunna fungera sen när bebis kommer också.
Jag har ett ganska krävande jobb, dels fysiskt tungt, men också ganska riskfyllt då jag arbetar med fysiskt utåtagerande barn och ungdomar, så jag har redan fått anpassa mina arbetstider och dagar något. Men framförallt så är det stresspåslagen som är jobbiga, och att jag är så fruktansvärt trött.
Men jag tänker att jag ska försöka stå ut fram till semestern i juli, eller åtminstone att inte bli heltidssjukskriven förrän efter det, så att jag hinner förbereda den som ska ta över efter mig, samt få lite ordning på allting in jag lämnar (dels för mitt kontrollbehov, men också för att jag har stora ansvarsområden i mitt arbete, avseende barn, föräldrar, handläggare samt skola och all planering, placering av barn och personal samt inköp). Så ja..
Asch, det är väl inte så problematiskt allting egentligen, behövde mer bara få ur mig allting, känns som att jag bara kräks ut allting till min närstående, och jag vill ju inte de ska oroa sig allt för mkt heller, så skönt att bara få ur allting ibland.
Min mamma kan vara så rolig, jag tror hon vill lugna mig då hon tror att jag bara går runt och tänker skräckscenarion samt är konstant orolig, vilket jag ju inte är, haha! Men hon säger väl mer eller mindre att "Ja men du kommer att må sååå bra under graviditeten, och det är klart att allting kommer att gå fantastiskt och smidigt och utan problem", haha! Men verkligheten är ju ändå en helt annan, känner bara att det är tur att jag ändå är så van vid konstant daglig smärta (även då jag var medicinerad), så jag kan hålla mig ganska cool i det, så länge jag försöker ligga steget före och inte hör av mig till läkaren förrän det är "försent" typ :)
Hur mår du annars i din graviditet såhär långt? Det händer så mkt i denna grupp nu så jag tror jag har missat hur långt gången du är?
Hur mår ni alla? Jag mår som en sur disktrasa, har ingen ork, illamående och inte sugen på någon mat. Min stackars sambo får jobba röven av sig här hemma. Jag är så fruktansvärt trött och orkar inte göra nånting!
Hej tjejer!
Imorgon går jag in i v.12 (11+0) och symtomen ändras lite märker jag, och framförallt börjar hormonerna sätta sig på känslorna nu, haha! ^^
Jag har börjat få molande växtvärk nu magen samt i ryggen, är fortfarande fruktansvärt trött, klarar inte längre av att steka mat (oset får mig att bli rejält illamående) och jag har en konstant craving efter glass och jordnötsringar, haha!
Något som är mindre roligt är att jag från början har en ganska svår smärtproblematik, och nu 1,5 månad utan dem börjar det bli en ren mardröm varje dag med det onda.
Någonstans får jag det ändå att fungera, jag vet ju att det ändå är för en relativt kort period i livet jag behöver vara utan dem, och det är ju för min lilla guldklimps skull, och då är det mer värt det på ett sätt, men det plågar mig hela dagarna nu.
Jag börjar redan nu inse att det enda som kommer gå är att bli sjukskriven, vilket är det absolut sista jag egentligen vill! För att inte göra historien allt för lång så är det så att jag kämpat mig igenom att få lära mig gå, stå och sitta igen (inlagd på neurorehab för snart 3 år sedan), till att få inse att jag behövde byta jobb, genomgick en GBP då jag inte får träna men bara gick upp mer och mer i vikt, har gått ner över 50kg, arbetar nu äntligen heltid... Och att behöva se sig slagen är svårt.
Även fast jag vet att det inte är hela världen, att jag behöver sjukskrivning för min och bebis skull, och att jag kommer att kunna arbeta igen, så känns det ändå lite surt att jag redan nu ska behöva inse att det snart är dags. Kommer klättra på väggarna! Haha!
Sen är jag lite fundersam över hur förlossningen ska gå. Jag kommer inte att kunna få epidural pga smärtproblematiken, och frågan är om jag ens klarar en vanlig förlossning egentligen. Jag vill ju helst slippa kejsarsnitt..
Men, det konstiga är att jag inte är nervös eller orolig, känner mig lugn och litar på att det kommer att gå hur bra som helst! Det är bara arr tankarna såklart finns där..
Jag börjar förstå smärtläkaren som för 4 år sedan sa till mig att jag nog får omvärdera drömmen om att skaffa barn.. Och läkaren som för några veckor sedan var lite orolig och mer eller mindre avrådde mig från att fortsätta graviditeten..
Men jag vill inte ha det ogjort för något i världen! Och ännu mindre avsluta det lilla mirakel som nu ligger därinne och gottar sig för fullt! <3
Graviditeten var så oplanerad den bara kan bli (hade tid för insättning av ny p-stav 3 dagar efter jag gjorde testet), men nu när ödet ville det här så kan jag bara inte avsluta det. Min högsta dröm!
Förlåt, behövde bara få ur mig detta! Och säkert låter jag väl jättedeprimerad - så är inte fallet! Haha! Jag är överlycklig, lugn och harmonisk. Behövde som sagt bara få ur mig tankar, funderingar och känslor som bubblat över nu.
Skönt att det funkar med varierad kost för de flesta. Jag tål inte socker och kolhydrater så bra, verkligen en markant skillnad nu mot första graviditeten i mående. Fast sambon tror att det beror på att det är en pojk denna gången :) jo det blev ju lite udda där hos tandläkaren haha
Varje dag man går över är ju som 1 år jättejobbigt. Gick över 15 dgr med första barnet men sedan hade jag ju så svinont av foglossningen och var enorm plus enorm mage det gick knappt att sova på nätterna eller ta sig ur säng/soffa. Man kissade ju minst 1 gång/timme även på nätterna.
Men har man en lätt graviditet kanske det är annorlunda jag vet ju inte hur det är.
Hur mår ni alla? Jag mår som en sur disktrasa, har ingen ork, illamående och inte sugen på någon mat. Min stackars sambo får jobba röven av sig här hemma. Jag är så fruktansvärt trött och orkar inte göra nånting!
Hur mår ni alla? Jag mår som en sur disktrasa, har ingen ork, illamående och inte sugen på någon mat. Min stackars sambo får jobba röven av sig här hemma. Jag är så fruktansvärt trött och orkar inte göra nånting!