Hej alla blivande december mammor :)
Fick ett plus på stickan idag och har BF 1 December. Tänkte starta den här tråden så att vi kan följas åt, få råd och peppa varandra.
Så är det någon mer än jag som nyss fått ett plus på stickan? :)
Tänkte hoppa in i tråden :)
Första graviditeten för både mig och sambon, kom lite som en chock då vi inte hade planerat detta.. Men så kan det gå :)
Är i vecka 10 nu och har precis berättat för sambons familj och väntar till morsdag för att berätta för mina..
Har berättat för chefen för någon vecka sen då jag jobbar med utåtagerande så jag behövde förflyttas :) alla som vet om det är super positiva vilket känns bra för jag var lite orolig då jag och killen blev tillsammans (officiellt) i januari.. Har dock känt varandra i många år :)
Vad har ni gjort åt ert illamående? Håller på att bli tokig över att inget hjälper :/
Min första förlossning var hemsk och traumatisk
Men jag vill verkligen föda vaginalt igen
Känns som en revansch och känner mig mer förberedd nu när jag gjort det en gång
Men om något medicinskt kräver det eller om det är tvillingar, så vill jag hellre ha snitt!
När jag läser om era tidigare förlossningar är jag så tacksam över min upplevelse. Jag ser till och med fram emot förlossningen även om det är det mest smärtsamma jag varit med om. Hann inte få epidural då jag kom in endast var öppen 2cm, pga en för övrigt tom förlossning skrevs jag in ändå och fick morfin istället då epiduraldn var för tidig att ge. Somnade efter morfinen jag fick och när jag vaknade två timmar senare då jagveekligen ville ha den där epiduralen var jag helt öppen, bara att krysta på. Kände mig nästan "lurad" av förlossningen :) hade sett framför mig vankandes i korridorerna, ta all smärtlindring som fanns osv.
Hade också en jättebra förlossning och längtar till nästa!<3
Men varför morfin? Det går ju över till fostret, hade jag aldrig velat ta som gravid om det inte var ett absolut måste. Trodde inte man gav morfin till födande i Sverige längre, just eftersom barnet kan komma ut slött och väldigt påverkat.
Hade också en jättebra förlossning och längtar till nästa!<3
Men varför morfin? Det går ju över till fostret, hade jag aldrig velat ta som gravid om det inte var ett absolut måste. Trodde inte man gav morfin till födande i Sverige längre, just eftersom barnet kan komma ut slött och väldigt påverkat.
Va tråkigt för er som fick en dålig upplevelse av första förlossningen!
Måste vara jättejobbigt!
Jag har vart livrädd för vaginal förlossning hela mitt liv och verkligen inte fattat hur jag ska klara det. Var rädd för att få panik och börja hyperventilera.
Men det gick så bra! Visst, skönt var det ju verkligen inte!
Mitt vatten gick hemma 01.30 typ, två veckor för tidigt, sedan satte det fart och kl 03.00 åkte vi in. Då var jag öppen fullt och 04.45 var hon ute!
Lustgas var det enda som hanns med, och jag blev sydd med "flertal stygn" enligt journalen.
Jag hade galet ont i 2 veckor efteråt, så det var nog värre än själva förlossningen men jag känner ingen panik för att genomgå det igen.
Nu vet jag ju att jag klarar det 
Hoppas verkligen att ni som har bestämt er för att försöka igen får en bättre upplevelse denna gången!
Usch vilken missunnsam och bitter kommentar. Var glad att din kompis fick som hon ville istället.
Jag tyckte det var hemskt med vaginal förlossning med första men känner samtidigt att snitt inte är nåt för mig. Sen sa BM att det jag kände och att jag hade sytt en del o va lrolig för ännu värre skador pga de jag redan har, inte räcker för att få snitt. Då blir jag lite förbannad. Jag har en kompis som inte fött nåt av sina barn vaginalt o inte ens försökt(himla fisk tycker jag) och hon har gått på samma MVC. Hon har fått snitt pga sin rädsla. Sjukt jäkla orättvist. Jag har fött ett barn o vet vad det innebär o fått skador efter det men jag får inte snitt för det är inte motiverat.... Sen tror jag som sagt att jag kör vaginalt ändå om de inte säger att det jag sydde sist riskerar att ge mig värre skador. För som sagt tycker jag inte man fött barn egentligen om man inte fött på vanligt sätt så att säga.
Sen om det är akut osv är ju en sak,då ska man absolut få det. Men bara för att man inte vill eller vågar tycker jag är fel. Jag va livrädd innan men gjorde det o kände inte att jag hade nåt val. Smärtan är så läskig att man inte vet vart man ska ta vägen men vad ska man göra? Fanns typ inte att jag skulle få snitt. O när det väl va igång var det ju bara att köra.
Rekommenderar också starkt epidyral till er som inte fött innan! Jag hade bara effekt en timme av den men det var SÅÅ värt det för den vilan o pausen
Nej det förstår jag, var ingen kritik mot dig alls! Man litar ju på sjukvårdspersonalen. Men man undrar ju vad det är för bm som hellre ger morfin än Eda, Eda påverkar ju inte barnet alls.
Hade också en jättebra förlossning och längtar till nästa!<3
Men varför morfin? Det går ju över till fostret, hade jag aldrig velat ta som gravid om det inte var ett absolut måste. Trodde inte man gav morfin till födande i Sverige längre, just eftersom barnet kan komma ut slött och väldigt påverkat.