Olika "raser" i relation?

Först och främst, om du ska diskutera detta ämne så måste du tänka på hur du uttrycker dig, för ditt språk avslöjar fördomar även om du propsar på motsatsen.

Socialt accepterat finns det bara människorasen. Sedan följer olika nationaliteter. Vi är inte djur.

Som svar på din fråga, ja det kan jag. När man blir vuxen så förändras synsättet och prioriteringarna i livet. Alltså blir man förälskad i en person och inte ett utseende.

Undrar lite vad svaren i den här tråden kommer att ge dig? Du tror inte att random afrikan/asiat/eskimå kommer att ta illa upp när de ser vissa av svaren?

Precis som (Kvinna) skrev så blir man inte kär i ett utseende, man blir kär i en person.

För att svara på din fråga: ja, det kan jag. Jag hade ett långt förhållande med en kille som var född i mellanöstern.

Jag har citationstecken runt ordet raser av just den anledning du tar upp.
Jag vet att vi inte är olika raser, på riktigt.

Jag är 47 så vuxen har jag hunnit bli.

Det är i så fall inte min mening.
Jag tänder inte på t ex rödhåriga heller.

Om FL anser att tråden skulle vara rasistisk, vilket den inte är enligt mig, så får de ta bort den.

Jag är seriös i min frågeställning.

Fast vi är ju djur (lite underligt att påstå annat? Riktar mig till personen i inlägg 1).

Jag håller med om att det är lite underligt att prata om "raser" som om vi vore hundar, även fast ordet används flitigt om människor i engelskan så är det inte ett ord man direkt använder om människor när man talar svenska.
Men om vi nu bortser från det och svarar på frågan: jag ser det inte som ett hinder, men jag blir sällan kär, känner ytterst sällan någon större attraktion till någon. 
Färgskillnad avskräcker mig inte, men vissa ansiktsdrag kan ta dem längre ifrån vad jag tycker är vackert, ser därför fler vackra vita män än svarta män (jag är dock rätt petig, så jag ser väl en vacker man på 100 män, give or take), men det finns ju absolut vackra svarta män. Sedan alla andra färger/ursprung, jag har alltid tyckt att sneda ögon är väldigt sött, så jag tycker ofta automatiskt att människor från korea/japan/kina/etc är fina.

Jag är rätt övertygad om att jag nog skulle kunna ingå i en relation med en person som jag inte tycker är vacker om dennes personlighet får mig på fall. Så ja, det skulle inte vara något problem för mig. Rent attraktionsmässigt kanske det finns problem, men annars inte.

Du är kanske inte rasist, men väldigt okunnig. Det finns inte olika raser, raser är något man pratar om då det handlar om hundar, katter eller andra djur. Tänder du på precis alla vita? Gör du det går ditt resonemang ihop, annars inte. Sålänge du inte är extremt utseendefixerad och inte kan tänka på annat faller man för personligheten och då spelar inte hudfärgen någon roll.

Alltså människorasen kan du inte skriva i plural. Nationaliteter heter det. Så "raser" har ingen betydelse. Som (pärlglans) skrev, vad är syftet med denna tråd annat än att göra folk upprörda?

För att svara på frågan så har jag hittills inte varit intresserad av någon med ett utseende som skiljer sig mycket från mitt egna (blond, blåögd, blek). Det kan skilja på någon punkt (typ hårfärg) men inte vara helt olikt mitt eget. Så är det för mig, jag attraheras av de som liknar mig. För andra är det säkert tvärtom.

Om du sjunger "när trollmor har lagt de elva små trollen, och bundit fast dem i svansen..." för din partner så kommer det kännas bättre. Du kanske ska binda fast din egen svans då du ändå håller på?