• Anonym (hemskt)

    Fyllecell IGEN

    Fyllde 21 i helgen och hamnade i fyllecell för sjätte gången. Jag fattar inte själv vad jag håller på med, hur svårt är det att ta sig hem? Jag var 17 första gången och inte har det blivit bättre med åren.

    Min bristande impulskontroll gör att jag alltid dricker för mycket. Min vakuumhjärna gör att jag alltid köper vodka trots att jag vet hur det blir. Antingen blir jag så full att jag får svårt att gå eller börjar spy. Eller så får jag en "snefylla" och blir dramatisk på olika sätt och gråter osv. Ofta säger tyvärr polisen att de känner igen mig med och det gynnar mig ju inte ett dugg, och jag har sä svårt att vara trevlig mot dom när jag är full.

    Vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har dock aldrig fått någon konsekvens av detta. Ingen myndighet som lagt sig i, förutom transportstyrelsen. Körkort lär jag ju aldrig få nu? Värst är att jag kommer gå ut nästa helg helg igen. Eller nation i veckan. Oftast går det ju bra. Räknat ut att jag ändå gått ut ungefär 345 gånger under denna tidsperiod och 6 gånger har det gått åt helvete då känns det lite bättre. Men ändå, JAG SKÄMS IHJÄL för vad folk ska tro om mig..

  • Svar på tråden Fyllecell IGEN
  • LFF
    Anonym (hemsktt) skrev 2016-06-14 14:49:41 följande:
    Okej så för att de tror att man dricker mycket så är det hejdå alltså och man får klara sig själv? Skönt system. Har ju dessutom sagt att jag INTE gör det. Fast har iförsig inte följt doseringen mer än en gång så kanske mest därför. Men ja det är väl inte hela världen då.
    Det i kombination med att du tagit medicin när du druckit och magpumpats gör att de självklart vill se över både medicinering och övrig behandling. Konstigt vore annars. Det är ju självklart att de måste göra detta till någon som har haft ett riskbeteende, i synnerhet när personen i fråga hela tiden förnekar att det funnits ett problem. Problemet är inte att du druckit utan HUR du druckit och effekterna av ditt drickande i form av tablettintag, magpumpning, fyllecell etc. Hade inte sjukvården reagerat och du fortsatt och hamnat riktigt illa ut och kanske dött så hade det blivit enorma efterverkningar för både behandlande läkare och institutionen.

    Och det är inte säkert att de skriver ut dig, men de måste göra en ny bedömning av din situation och kanske alternativ behandling. 
  • Anonym (hemsktt)
    LFF skrev 2016-06-14 15:31:16 följande:

    Det i kombination med att du tagit medicin när du druckit och magpumpats gör att de självklart vill se över både medicinering och övrig behandling. Konstigt vore annars. Det är ju självklart att de måste göra detta till någon som har haft ett riskbeteende, i synnerhet när personen i fråga hela tiden förnekar att det funnits ett problem. Problemet är inte att du druckit utan HUR du druckit och effekterna av ditt drickande i form av tablettintag, magpumpning, fyllecell etc. Hade inte sjukvården reagerat och du fortsatt och hamnat riktigt illa ut och kanske dött så hade det blivit enorma efterverkningar för både behandlande läkare och institutionen.

    Och det är inte säkert att de skriver ut dig, men de måste göra en ny bedömning av din situation och kanske alternativ behandling. 


    Jo förut men nu har jag ju slutat upp att göra sånt. De kanske helt enkelt får lita på en vuxen människa och kan ju inte ens dra några egna slutsatser. Sen vill jag inte göra en ny bedömning och heller ingen alternativ behandling (?) så isåfall får de skriva ut mig/jag skriva ut mig själv istället så slipper dom mig och jag dom.
  • LFF
    Anonym (hemsktt) skrev 2016-06-14 15:48:42 följande:
    Jo förut men nu har jag ju slutat upp att göra sånt. De kanske helt enkelt får lita på en vuxen människa och kan ju inte ens dra några egna slutsatser. Sen vill jag inte göra en ny bedömning och heller ingen alternativ behandling (?) så isåfall får de skriva ut mig/jag skriva ut mig själv istället så slipper dom mig och jag dom.
    I sjukvårdens värld är ett par månader ingenting vad gäller att ha vänt på sitt liv. Så jo, de kan visst dra dessa slutsatser baserat på tidigare agerande från din sida. 

    Jag har en släkting som gått på starkt narkotikaklassad medicin (smärtstillande), som aldrig överdoserat, aldrig gjort något för att väcka misstanke om att hen missbrukat sin medicin och trots detta blivit ifrågasatt när hen behövt förnya sitt recept på utsatt tid enligt medicinberäkningarna. 

    Så jo, sjukvården gör absolut helt rätt i ditt fall helt enkelt. Du har misskött din medicin, du har kombinerat medicin och alkohol så du behövt åka in och magpumpas och bevakas. Du har legat i riskzonen för alkoholproblem. Så jag förstår att de är på sin vakt helt enkelt. Att du sen inte gillar det förstår jag också.
  • Inteutanproblem

    Min mamma har varit helt nykter i 1,5 år nu. Hon har varit alkoholist sedan hon var 18 år gammal. Hon är 53 år gammal idag.

    Hon drack inte varje dag. Hon kände inte jämt och ständigt för att dricka, eller blev sugen varje gång där fanns alkohol i rummet. Dom flesta alkoholister är sånna. Den där bilden utav det totala vraket till människa som "norm" för hur en alkoholist ser ut, och är, den stämmer inte. Man kan vara missbrukare utan att det "syns utåt".

    I ungdomen drack hon för att det var kul - alla hennes vänner drack ju - hon hade dålig självkänsla & vore det inte för att min morfar hade kontakter över hela stan hade hon hamnat i fyllecell istället för att bli hemkörd då det blev för mycket. Hon tappade alltså kontrollen vid mer än ett tillfälle. Som vuxen, av det jag själv minns, så är det extremt sällan hon varit as-kalas. Men ja. Man märker ju direkt på en person om denne druckit alkohol. Mamma drack allt ifrån ett par gånger i månaden till ett par gånger i veckan. Under hela mitt liv har det varit så. Aldrig otrevlig eller något sådant - men - hon var ju ändå inte helt sig självt med alkohol i kroppen. Anledningarna till att hon drack var olika. Hon ville ha mer energi. Hon ville belöna sig själv. Hon ville må bättre för en stund (självmedicinering). Hon ville passa in vid bortbjudningar tex. Eller för att hon helt enkelt bara ville. Till exempel. Anledningar hon givetvis ansåg fullt normala, en annan såg ju igenom det där på en gång däremot. Självklart var det alkoholen som talade..... Hon har även försökt intalat sig själv såååååå många gånger att det går att lära sig att dricka "normalt". Men nej, det gör det inte. Man trillar dit igen förr eller senare. Något hon tack och lov insåg för 1,5 år sedan. Hon har själv sagt till mig att hon aldrig hade trott att att sluta med alkohol skulle ge så stora effekter. Hon beskriver själv hur hon har betydligt mycket mer energi och ork. Hon är gladare, kan koncentrera sig ordentligt och minnet har blivit bättre. Ungefär 6 månader utan alkohol tog det innan hon började känna av skillnaden.

    TS, ta emot hjälpen. Bit i det sura äpplet helt enkelt. Det är det som lönar sig i längden.

  • Anonym (hemsktt)
    LFF skrev 2016-06-14 16:07:59 följande:

    I sjukvårdens värld är ett par månader ingenting vad gäller att ha vänt på sitt liv. Så jo, de kan visst dra dessa slutsatser baserat på tidigare agerande från din sida. 

    Jag har en släkting som gått på starkt narkotikaklassad medicin (smärtstillande), som aldrig överdoserat, aldrig gjort något för att väcka misstanke om att hen missbrukat sin medicin och trots detta blivit ifrågasatt när hen behövt förnya sitt recept på utsatt tid enligt medicinberäkningarna. 

    Så jo, sjukvården gör absolut helt rätt i ditt fall helt enkelt. Du har misskött din medicin, du har kombinerat medicin och alkohol så du behövt åka in och magpumpas och bevakas. Du har legat i riskzonen för alkoholproblem. Så jag förstår att de är på sin vakt helt enkelt. Att du sen inte gillar det förstår jag också.


    Ja gör dom en bedömning så är det ju slöseri av tid eftersom man inte behöver vara ärlig och dom kan aldrig bevisa om man talar sanning eller inte. Det är väl bara att säga att man slutat med alkohol helt för man blir så ansvarslös och vill hellre ha en fungerande medicinering och lyckas bra med studier osv och man mår mycket bättre? Easypeasy.
  • smulpaj01
    Anonym (hemsktt) skrev 2016-06-14 16:32:08 följande:

    Ja gör dom en bedömning så är det ju slöseri av tid eftersom man inte behöver vara ärlig och dom kan aldrig bevisa om man talar sanning eller inte. Det är väl bara att säga att man slutat med alkohol helt för man blir så ansvarslös och vill hellre ha en fungerande medicinering och lyckas bra med studier osv och man mår mycket bättre? Easypeasy.


    Ha ha ha....om dom misstänker alkoholproblem så tar dom BLODPROV! Det visar din alkoholkonsumtion sedan 8 veckor tillbaka så dom kan lätt följa ditt supande och därav dra in medicineringen!
  • Inteutanproblem
    Anonym (hemsktt) skrev 2016-06-14 16:32:08 följande:

    Ja gör dom en bedömning så är det ju slöseri av tid eftersom man inte behöver vara ärlig och dom kan aldrig bevisa om man talar sanning eller inte. Det är väl bara att säga att man slutat med alkohol helt för man blir så ansvarslös och vill hellre ha en fungerande medicinering och lyckas bra med studier osv och man mår mycket bättre? Easypeasy.


    Hört talas om blodprov?
  • Anonym (hemsktt)
    Inteutanproblem skrev 2016-06-14 16:27:59 följande:

    Min mamma har varit helt nykter i 1,5 år nu. Hon har varit alkoholist sedan hon var 18 år gammal. Hon är 53 år gammal idag.

    Hon drack inte varje dag. Hon kände inte jämt och ständigt för att dricka, eller blev sugen varje gång där fanns alkohol i rummet. Dom flesta alkoholister är sånna. Den där bilden utav det totala vraket till människa som "norm" för hur en alkoholist ser ut, och är, den stämmer inte. Man kan vara missbrukare utan att det "syns utåt".

    I ungdomen drack hon för att det var kul - alla hennes vänner drack ju - hon hade dålig självkänsla & vore det inte för att min morfar hade kontakter över hela stan hade hon hamnat i fyllecell istället för att bli hemkörd då det blev för mycket. Hon tappade alltså kontrollen vid mer än ett tillfälle. Som vuxen, av det jag själv minns, så är det extremt sällan hon varit as-kalas. Men ja. Man märker ju direkt på en person om denne druckit alkohol. Mamma drack allt ifrån ett par gånger i månaden till ett par gånger i veckan. Under hela mitt liv har det varit så. Aldrig otrevlig eller något sådant - men - hon var ju ändå inte helt sig självt med alkohol i kroppen. Anledningarna till att hon drack var olika. Hon ville ha mer energi. Hon ville belöna sig själv. Hon ville må bättre för en stund (självmedicinering). Hon ville passa in vid bortbjudningar tex. Eller för att hon helt enkelt bara ville. Till exempel. Anledningar hon givetvis ansåg fullt normala, en annan såg ju igenom det där på en gång däremot. Självklart var det alkoholen som talade..... Hon har även försökt intalat sig själv såååååå många gånger att det går att lära sig att dricka "normalt". Men nej, det gör det inte. Man trillar dit igen förr eller senare. Något hon tack och lov insåg för 1,5 år sedan. Hon har själv sagt till mig att hon aldrig hade trott att att sluta med alkohol skulle ge så stora effekter. Hon beskriver själv hur hon har betydligt mycket mer energi och ork. Hon är gladare, kan koncentrera sig ordentligt och minnet har blivit bättre. Ungefär 6 månader utan alkohol tog det innan hon började känna av skillnaden.

    TS, ta emot hjälpen. Bit i det sura äpplet helt enkelt. Det är det som lönar sig i längden.


    Det där var nog en av de första gångerna jag verkligen tog till mig av en text för att jag känner igen mig i mycket som att må bättre eller passa in på bortbjudningar. Dock är det nog så för många, alltså rätt vanliga anledningar att man dricker alkohol. Är också helt säker på att man får mer energi och mår bättre efter en längre tid utan alkohol. Jag har inte samma behov av att dricka längre utan är mer att jag måste tvinga mig själv för alla andra ska ut fast jag helst vill vara hemma. Men när jag väl dricker så blir jag dum i huvudet och det blir ofta bråk, något självdestruktivt eller som för några dagar sedan då jag prövade någons cigg som jag visste inte var en vanlig cigarett och som jag visste jag inte skulle ta för mycket av men jag får något trotstänk och sen minns jag bara delar av kvällen som att jag blev livrädd för alla och fick åka polisbil i utlandet, men fick inga konsekvenser men bara att såna saker händer. Men sluta med alkohol har jag redan bestämt mig för att göra med nöje och insett att det tar mer än ger, därför vill jag inte att folk ska tro annat heller utan lita på mig.
  • Anonym (hemsktt)
    smulpaj01 skrev 2016-06-14 16:36:26 följande:

    Ha ha ha....om dom misstänker alkoholproblem så tar dom BLODPROV! Det visar din alkoholkonsumtion sedan 8 veckor tillbaka så dom kan lätt följa ditt supande och därav dra in medicineringen!


    Man kanske är livrädd för sprutor eller så dricker man väl inte på 8 veckor isåfall om man är smart. Annars får dom väl dra in medicineringen då om det skulle bli så överdrivet som blodprov.
  • Anonym (Epic friend)
    Anonym (hemsktt) skrev 2016-06-14 16:32:08 följande:
    Ja gör dom en bedömning så är det ju slöseri av tid eftersom man inte behöver vara ärlig och dom kan aldrig bevisa om man talar sanning eller inte. Det är väl bara att säga att man slutat med alkohol helt för man blir så ansvarslös och vill hellre ha en fungerande medicinering och lyckas bra med studier osv och man mår mycket bättre? Easypeasy.
    Inte riktigt du ska vara trovärdig också i vårdens ögon.
    Du ska få dom att lita på ditt ord och det gör du genom att hålla dig nykter, inte månad för månad, utan år efter år.
    Du har visat att du inte kan hantera alkohol, då ska du inte heller nyttja alkohol. 
    Svårare än så är det inte, 

    Hamnar man i fyllecell en gång så är det allvar.
    Hamnar man där gång efter gång, då är det ett destruktivt mönster som måste brytas. 
    Att avstå från alkohol är inga problem om man inte har ett beroende till alkoholen. 
Svar på tråden Fyllecell IGEN