Min far har asperger

Ja alltihop känns orimligt. Men vi har hela tiden försökt göra som habiliteringen säger att vi ska göra.

Han har alltid varit helt fixerad vid vissa saker, men ju äldre han blir desto svårare är det att avleda honom.

Hans utbrott är av dignitet som jag aldrig sett hos barn tidigare. Jo vi måste planera LÅNGT i förväg. Skulle jag bara säga att nu kör vi ner till ICA så kan jag räkna med ett barn som bara gallskriker och sparkar och slår omkring sig. Och det hela turen igenom. Det här inte som ett vanligt barn som är lite irriterat det är meltdowns.

Har du själv barn? Jag undrar verkligen hur andra föräldrar med barn med asperger klarar av det här?

Jag tror inte längre på habiliteringen.

Jag undrar också om det verkligen är så det ska gå till? Anpassning anpassning anpassning, rutiner rutiner rutiner. 

Jag vill inte skuldbelägga dig TS, men någonstans är det du och pojkens far som möjliggör detta, som möjliggör hans beteende och att han får hållas. En (fd) vän till mig har en son med ADHD och autistiska drag. Han är 6 år. Bufflig, hänsynslös och fort han inte får som han vill, lägger han sig på golvet och skriker. Hon ger efter direkt. Hon försöker inte ens avleda eller ta honom därifrån! Det klart att han är som han är då.

Vi har slutat träffa dem för vi vill inte att han ska förstöra våra saker eller göra illa vår dotter mer. Och hennes man har flyttat och tagit med sig deras 8-åriga dotter för att hon ska få ett normalt liv. Så nu lever de som särbos.

Vilka svårigheter dessa barn än har, är det inte rimligt att de ska få förstöra för alla andra!

Ja, jag vet skillsmässostatistiken för familjer med barn med dessa diagnoser förskräcker

ja jag har också sett sådana fall i vår stödgrupp. Men om man säger något annat än att vi ska anpassa oss blir man behandlad som spetälsk, man kunde lika gärna säga att man röstar på Sverigedemokraterna.

Men anspassning och planering är vad BUP och psykologen hela tiden säger att vi måste göra. När jag försöker invända så får jag den typen av svar som Fia ger:

 att jo då matschema är minsann bra för alla egentligen. att fasta lägggtider är bra för alla i hela familjen. Rutiner är bra för alla. Att lugn och ro är bra för alla, att de äldre barnen som vill lyssna på musik ska göra det i lurar. och så vidare och så vidare....

Jag är så in i döden trött. På två år har jag nu gått ner 20 kg och jag var inte tjock tidigare. Det är som att sonen suger livet ur mig.

Ja, jag vet skillsmässostatistiken för familjer med barn med dessa diagnoser förskräcker

ja jag har också sett sådana fall i vår stödgrupp. Men om man säger något annat än att vi ska anpassa oss blir man behandlad som spetälsk, man kunde lika gärna säga att man röstar på Sverigedemokraterna.

Men anspassning och planering är vad BUP och psykologen hela tiden säger att vi måste göra. När jag försöker invända så får jag den typen av svar som Fia ger:

 att jo då matschema är minsann bra för alla egentligen. att fasta lägggtider är bra för alla i hela familjen. Rutiner är bra för alla. Att lugn och ro är bra för alla, att de äldre barnen som vill lyssna på musik ska göra det i lurar. och så vidare och så vidare....

Jag är så in i döden trött. På två år har jag nu gått ner 20 kg och jag var inte tjock tidigare. Det är som att sonen suger livet ur mig.

Hypotesen inom neuropsykiatrin är att de med AS inte kan anpassa sig, så det är lika bra att de får sin vilja igenom. Det är givetvis ohållbart. Det förstår alla anhöriga och personer som jobbar med AS-personer i vardagen.

AS-barn har växt upp utan veckomatsedel, sannolikt i århundraden. På något sätt verkar dom ha hanterat det.

Lyssna inte på alla råd.

Det är vad alla säger ständigt i vår stödgrupp via BUP också.

Men vi har kontakt med BUP, sonen går hos psykolog, vi har avlastning tre eftermiddagar i veckan (som vården står för), Sonens klass har fått en extraresursperson, som Habiliteringen mycket nog inpräntade i mig att den personen skulle vara till hela klassen så att sonen ej känner sig utpekad. Jag fick igenom det, men vem tror egentligen på att den resurspersonen är till hela klassen? Det är ju helt uppenbart för alla varför denna extra resurs behövs.

VAD är det för stöd mer jag ska kräva?

Jag vill inte tänka på vad detta kostar samhället.

Ja han är enligt test normalintelligent eller över.

Ja skolan måste planera i förväg. Han får utbrott där också om något sker plötsligt. Men hans psykolog har pratat med skolan och sålt in idén om att rutiner, rutiner, rutiner minsann är bra för alla.

Han har ett eget rum.

Han vill ha ett eget badrum också men det går inte att ordna. Han måste använda badrummet först på morgonen. Han kan t ex inte duscha efter någon annan för det är äckligt eller gå in i badrummet om det luktar. För då får han meltdowns också.