• Anonym (Dotter och mamma)

    Min far har asperger

    Är på besök hos min a föräldrar och det slår mig att min far har asperger.

    Min son har fått diagnosen och jag har allt mer börjat fundera på om min far har den också.

    Min pappa börjar åldras och nu efter pensionen är han en fullkomlig hustyrann. Det är synd om min mamma. Och när jag tänker efter så har det alltid varit det, faktiskt.

    Allt hemma sker på min fars premisser. Min mor har anpassat sig helt. Jag kommer ihåg hur det var under hela min uppväxt, när pappa kom hem från jobbet ville han vara ifred. Han lekte aldrig med oss barn. Utan gick och lade sig och gick sedan upp igen för att sätta sig och knyta fiskeflugor halva natten.
    Glömmer aldrig när mamma en gång skulle ta med oss barn på en Disneymatiné, det var Askungen min favoritsaga, då sade pappa när vi frågade om han inte skulle följa med  - Det vet man ju hur den slutar. Han ville inte följa med och följde inte med.


    Han ville inte följa med till släktingar eller vänner. Ofta fick mamma köra själv med oss barn. När vänner och släktingar kom hem till oss hände det ofta att pappa gick och lade sig direkt när vi ätit. Han verkade inte fatta att man skulle sitta kvar och prata. Folk tyckte att han var otrevlig och ouppfostrad.


    En sak som verkligen slår mig nu är hur han maler på om sina favoritämnen fiske, klimatförändringar och hans tolkning av politiken utan att släppa in någon annan i samtalet. Han blir helt vansinnig om vi försöker avbryta och säga något. Han beskyller oss för att vara självupptagna om vi inte bara lyssnar passivt på honom..... Precis så beter min son sig också om han inte får prata om sitt favoritintresse, bilar....de till och med stampar på samma sätt med fötterna under bordet när de blir avbrutna av någon som försöker att få prata också...


    Vet, inte blir så himla ledsen när jag tänker på min mamma hur hon haft det och min barndom hur vi, hela familjen anpassat oss efter min far. Att han alltid har haft tolkningsföreträde och att hans behov alltid har gått före.


    Finns det någon annan som har vuxit upp med en förälder med asperger? Hur har det påverkat er?


    Är också rädd att min son ska bli lika egoistisk som min far. Min son ser bara sina egna behov och kan inte förhålla sig till att andra också har behov och önskemål. Känner hur jag och min man och hans storasyskon curlar honom alldeles för mycket. Hur vi böjer oss för hans envishet och aggressivitet. Precis som min mamma, jag och mina syskon gjorde för min far.


     


     

  • Svar på tråden Min far har asperger
  • Också en son med asperger

    TS jag har också en son med asperger som,nu är i övre tonåren. Vi fick också,helt meningslös hjälp av BUP m fl. Vi fick ofta höra att den med asperger inte kan ta ett nej och inte förstår konsekvenser av sitt handlande. Jag tror inte på det. Vår son förstår mycket väl när det gagnar honom. Låt din son få smaka på lite konsekvenser. Vill han inte äta, låt honom vara utan kvällsmat. Vi slutade dalta med vår son och allt blev mycket bättre.

  • Anonym (Flyktig själ)

    Sluta bana väg för sonen. Lär honom inte att det är han som bestämmer. Det blir jobbigt för honom om det inte blir som han vill. Men om ni banar väg för honom kommer han att bli en vidrig vuxen person.

  • Anonym (NPF mamma)
    Anonym (Dotter och mamma) skrev 2016-10-01 11:00:03 följande:

    Det är så tungt att få såna här påhopp. Det lägger sten på bördan.

    Efter alla dessa år vet jag inte längre vad jag ska göra. Vi har regelbunden kontakt med BUP, sonen träffar psykolog en gång i veckan, jag har provat alla möjliga råd.

    Jag är trött och förtvivlad. Det som var hanterbart när han var liten har bara blivit värre och värre med åren.  Jag är rädd för vad som händer om några år. Med en ung vuxen, en straffmyndig.

    jag vet inte vad jag ska göra. Jag har älskat min son jag har vänt ut och in på mig själv. På två år har minskat dramatiskt i vikt, mer än 20 kilo och har nu ett BMI som innebär undervikt, jag går på antidepressiv medicin och jag tappar håret.

    JAG HAR ANSTRÄNGT MIG!

    JAG HAR GJORT ALLT FÖR ATT ALLA MINA BARN SKA KÄNNA SIG ÄLSKADE OCH TRYGGA!

    Men du känner ett behov av att kasta skit på mig och säga att jag psykiskt misshandlar mitt barn. HUR misshandlar jag honom psykiskt?


    Du skriver ju egentligen själv vad som är stor del av problemet, du är trött och förtvivlad, du äter antidepressiv medicin.

    Du måste ta hjälp så ett du själv mår bra först och främst annars kan du inte hjälpa din son.

    Vad gör pappan, kan han ta lite mer ?
  • Anonym (NPF mamma)

    Något som hjälpt oss är att skaffa hund.

    En hund är en fantastisk terapeut för ett barn.

    Ger trygghet, kärlek och möjlighet att träna empati.

    Fungerar bra för barn med både autism och adhd.

  • Anonym (NPF mamma)
    Anonym (Elisabeth) skrev 2016-10-01 12:54:51 följande:

    Ni som skriver så hårda saker. Gör ni det för att ni tror att det är en trolltråd eller tror ni att ts (och barnet) blir hhälpt av det ni skriver? Skuldbeläggande är sällan särskillt konstruktivt.

    Ts, får barnet hjälp specifikt med tvångtstankar och aggressionsproblematik?

    Vilka verktyg får barnet själv av BUP/hab?

    Har Bup sagt att ni ska anpassa varje detalj efter honom eller kan det vara ett missförstånd?

    Den hjälp ni får fungerar inte - har ni undersökt annan hjälp - byta terapeut på BUP eller tex privat terapeut specialiserade på dessa svårigheter?


    Jag tror vi reagerar på att

    TS beskriver sonen så kärlekslöst. Men det kan ju bero på att hon själv lider av depression. Att växa upp med en mor som lider av depression är dock i sig en form av psykisk misshandel, det skadar barnet. TS bör därför själv försöka bli psykiskt frisk så att hon orkar ta hand om sitt barn.

    Det viktigaste tycker jag är att man aldrig skuldbelägger barnet.
  • Också en son med asperger

    Ett djur är inte något man ska träna ett barn med diagnos på. Ett hund är en levande varelse. Vi hade en hund, vår son med asperger var mycket elak mot den. Till slut fick vi lämna hunden till svärföräldrarna för den var rädd för vår pojke och hans utbrott.

  • Också en son med asperger

    Ni verkar inte förstå att TS är utsliten och deprimerad. Det blev min fru också.

    Då fick jag ta över. Istället för buptanternas flum så använde jag sunt förnuft. Säg nej till sonen. Låt honom skrika stäng in honom på hans rum om han inte uppför sig. Vår pojke behövde disciplin. Slår han på er så håll fast honom och,stäng in,honom på,sitt rum.

  • Anonym (Madde)
    Anonym (NPF mamma) skrev 2016-10-01 14:03:14 följande:
    Jag tror vi reagerar på att

    TS beskriver sonen så kärlekslöst. Men det kan ju bero på att hon själv lider av depression. Att växa upp med en mor som lider av depression är dock i sig en form av psykisk misshandel, det skadar barnet. TS bör därför själv försöka bli psykiskt frisk så att hon orkar ta hand om sitt barn.

    Det viktigaste tycker jag är att man aldrig skuldbelägger barnet.
    Men hon måste ju få använda tråden som en ventil och prata av sig. Hon skuldbelägger nog inte barnet i verkligheten. Du skriver att hon måste "ta hjälp", det har hon ju redan gjort eftersom hon fått medicin utskrivet. Det verkar inte som du kan sätta dig in i TS situation. Tycker det är otroligt kallt och empatilöst av dig att påstå att TS utövar psykisk misshandel mot sitt barn, bara för att hon gått och blivit deprimerad.
  • Aniiee
    Också en son med asperger skrev 2016-10-01 14:04:05 följande:

    Ett djur är inte något man ska träna ett barn med diagnos på. Ett hund är en levande varelse. Vi hade en hund, vår son med asperger var mycket elak mot den. Till slut fick vi lämna hunden till svärföräldrarna för den var rädd för vår pojke och hans utbrott.


    Tvärtom fungerar terapi med hundar väldigt bra för barn med autism, asperger, adhd, add, ångestsyndrom och ocd över lag. Nuförtiden kan man till och med få servicehund om man har någon av diagnoserna, på samma sätt som blinda kan få ledarhundar och epileptiker och diabetiker kan få larmhundar. 

    Med det inte sagt att ALLA barn och ALLA hundar passar ihop, eller att ALLA barn trivs med hundar alls. Ditt barn och din hund gick uppenbarligen inte ihop, men att då avfärda 30 års arbete av att utforska hur barn med diagnos kan bli hjälpta av att ha kontakt med djur känns lite sådär, faktiskt. 
    We are the music makers, and we are the dreamers of dreams.
  • Också en son med asperger
    Aniiee skrev 2016-10-01 14:28:23 följande:

    Tvärtom fungerar terapi med hundar väldigt bra för barn med autism, asperger, adhd, add, ångestsyndrom och ocd över lag. Nuförtiden kan man till och med få servicehund om man har någon av diagnoserna, på samma sätt som blinda kan få ledarhundar och epileptiker och diabetiker kan få larmhundar. 

    Med det inte sagt att ALLA barn och ALLA hundar passar ihop, eller att ALLA barn trivs med hundar alls. Ditt barn och din hund gick uppenbarligen inte ihop, men att då avfärda 30 års arbete av att utforska hur barn med diagnos kan bli hjälpta av att ha kontakt med djur känns lite sådär, faktiskt. 


    men aineedu tillhör ju aspeegerlobbyn så i din värld funkar ju allt så bra!
Svar på tråden Min far har asperger