Anonym (Dotter och mamma)

Äldre 30 Sep 13:45

293 svar

Min far har asperger

Är på besök hos min a föräldrar och det slår mig att min far har asperger.

Min son har fått diagnosen och jag har allt mer börjat fundera på om min far har den också.

Min pappa börjar åldras och nu efter pensionen är han en fullkomlig hustyrann. Det är synd om min mamma. Och när jag tänker efter så har det alltid varit det, faktiskt.

Allt hemma sker på min fars premisser. Min mor har anpassat sig helt. Jag kommer ihåg hur det var under hela min uppväxt, när pappa kom hem från jobbet ville han vara ifred. Han lekte aldrig med oss barn. Utan gick och lade sig och gick sedan upp igen för att sätta sig och knyta fiskeflugor halva natten.
Glömmer aldrig när mamma en gång skulle ta med oss barn på en Disneymatiné, det var Askungen min favoritsaga, då sade pappa när vi frågade om han inte skulle följa med - Det vet man ju hur den slutar. Han ville inte följa med och följde inte med.

Han ville inte följa med till släktingar eller vänner. Ofta fick mamma köra själv med oss barn. När vänner och släktingar kom hem till oss hände det ofta att pappa gick och lade sig direkt när vi ätit. Han verkade inte fatta att man skulle sitta kvar och prata. Folk tyckte att han var otrevlig och ouppfostrad.

En sak som verkligen slår mig nu är hur han maler på om sina favoritämnen fiske, klimatförändringar och hans tolkning av politiken utan att släppa in någon annan i samtalet. Han blir helt vansinnig om vi försöker avbryta och säga något. Han beskyller oss för att vara självupptagna om vi inte bara lyssnar passivt på honom..... Precis så beter min son sig också om han inte får prata om sitt favoritintresse, bilar....de till och med stampar på samma sätt med fötterna under bordet när de blir avbrutna av någon som försöker att få prata också...

Vet, inte blir så himla ledsen när jag tänker på min mamma hur hon haft det och min barndom hur vi, hela familjen anpassat oss efter min far. Att han alltid har haft tolkningsföreträde och att hans behov alltid har gått före.

Finns det någon annan som har vuxit upp med en förälder med asperger? Hur har det påverkat er?

Är också rädd att min son ska bli lika egoistisk som min far. Min son ser bara sina egna behov och kan inte förhålla sig till att andra också har behov och önskemål. Känner hur jag och min man och hans storasyskon curlar honom alldeles för mycket. Hur vi böjer oss för hans envishet och aggressivitet. Precis som min mamma, jag och mina syskon gjorde för min far.

Anonym (Arg)

Äldre 30 Sep 21:21

#51

Regndamen skrev 2016-09-30 20:25:58 följande:

Men lämna bort honom då för sjutton. Ni vill inte ha honom, lämna då.

Jag håller helt med, barnet förtjänar en bra uppväxt med någon som älskar honom.

Anonym (tyiop)

Äldre 30 Sep 21:26

#52

Prova särskild aspergerskola. Jag har haft bekanta som lät barnet gå på aspergergymnasium oc det var som ett helt annat barn . Mognade enormt!

Men kan inte ni äta pannkakor och låta sonen få sin glass? Alla måste kanske inte föra samma hela tiden.?z

Anonym (Elisabeth)

Äldre 30 Sep 21:33

#53

Anonym (Dotter och mamma) skrev 2016-09-30 21:18:11 följande:

Vad får du för råd då?

Nu har ju inte mitt barn svårigheter som ens liknar ditt barns (inga aggressionsproblem tex eller behov av att andra människor ska följa rutiner som att klä sig i vissa färger tex) men de råd du får verkar ju gå ut på att barnet inte skulle kunna ta ett nej och att omgivning i varje detalj ska anpassa sig efter honom.

Den terapeut vi går till pratar framför allt med barnet och så hittar de två tillsammans på olika lösningar (som Aniiee skrev involveras barnet i lösningarna). Sen får barnet i "läxa" att testa det hela och så utvärderar de på nästa träff. (Jag som förälder är med och involverad också men det bygger inte på vad jag ska göra för barnet). Terapeuten förklarar också mycket för barnet, hur saker och ting hänger ihop (både vetenskapligt och socialt) och vad olika handlingar får för olika konsekvenser osv. Det hela bygger på att förbereda barnet på att klara sig själv och att själv kunna hantera sina svårigheter. Det upplägget har vi hemma också och öven anpassningar mm i skolan bygger på det.

Anonym (men jo)

Äldre 30 Sep 21:38

#54

Det har varit en hel del trådar om hur fruktansvärda människor med asperger är, det här liknar en sådan. Jag är ganska övertygad om att min far har asperger, han är väldigt omtänksam. Det har hänt att han vandrat runt i en second hand butik, hittat en mugg med ett mönster han vet att jag tycker om, och köpt den till mig, av ingen anledning alls mer än att han älskar mig. Det är sånt han gör helt enkelt.

Troligen märker din son att ingen av er älskar honom eller tycker om honom. Varför ska han bry sig om er då?

Anonym (inte "bara" asperger)

Äldre 30 Sep 21:58

#55

Anonym (men jo) skrev 2016-09-30 21:38:47 följande:

Det har varit en hel del trådar om hur fruktansvärda människor med asperger är, det här liknar en sådan. Jag är ganska övertygad om att min far har asperger, han är väldigt omtänksam. Det har hänt att han vandrat runt i en second hand butik, hittat en mugg med ett mönster han vet att jag tycker om, och köpt den till mig, av ingen anledning alls mer än att han älskar mig. Det är sånt han gör helt enkelt.

Troligen märker din son att ingen av er älskar honom eller tycker om honom. Varför ska han bry sig om er då?

Jag tror som några andra redan har skrivit, det vill säga att ts son inte "bara" har asperger utan förmodligen en eller flera andra diagnoser. Tvångstankar verkar exempelvis vara ett stor problem för honom, liksom aggressionsutbrott. Så jag tror som sagt att det handlar om fler, och annorlunda, svårigheter än "bara" asperger.

Till ts vill jag säga just det: Försök föra fram att han har fler svårigheter - och försök få hjälp även för detta. Jag förstår att ni befinner er i en näst intill ohållbar situation i familjen. Jag tror att hela familjen lider, även er son. Om han mådde bra skulle han helt enkelt inte bete sig så som han gör. När det inte hjälper att omgivningen anpassar sig, inte ens in absurdum - då behövs det annan hjälp. Och fler utredningar.
Jag hoppas att du orkar stå på dig - och att du inte låter dig skuldbeläggas av en massa förstå sig på-are som inte skulle orka gå en enda dag i dina skor.

Varma kramar
P

Anonym (Elisabeth)

Äldre 30 Sep 22:00

#56

Anonym (men jo) skrev 2016-09-30 21:38:47 följande:

Det har varit en hel del trådar om hur fruktansvärda människor med asperger är, det här liknar en sådan. Jag är ganska övertygad om att min far har asperger, han är väldigt omtänksam. Det har hänt att han vandrat runt i en second hand butik, hittat en mugg med ett mönster han vet att jag tycker om, och köpt den till mig, av ingen anledning alls mer än att han älskar mig. Det är sånt han gör helt enkelt.

Troligen märker din son att ingen av er älskar honom eller tycker om honom. Varför ska han bry sig om er då?

Mitt barn är också omtänksam, dessutom snäll, trevlig, smart, kreativ, lugn och ambitiös, bland många andra saker. Jag känner bara två till personer som har asperger och de är också snälla och trevliga och har mig veterligen vare sig agressionproblematik eller behov av att styra andra i detalj. Men det är ju ofta såna saker man läser om, så det finns ju risk att folk i allmänhet tror att det är allmänna drag i funktionsnedsättningen.

Anonym (??)

Äldre 30 Sep 22:28

#57

Till vem då tänker du dig? Tror du på fullt allvar att familjehem etc växer på träd, och som dessutom skulle passa ett såpass här svårt barn? Och att denna främmande familj skulle älska honom bara sådär? Det här är en desperat mamma som går på knäna och ser sina andra barn fara illa med detta syskon! Visa lite hänsyn.

Ts, däremot så borde ni faktiskt ha mer avlastning. Åtminstone borde resten av familjen få vila från den här situstionen varannan helg fredag-sö. Vare sig sonen vill eller ej. Annars slutar det med att ni föräldrar kraschar mentalt. Det är ingen hjälpt av.

Anonym (Arg) skrev 2016-09-30 21:21:22 följande:

Jag håller helt med, barnet förtjänar en bra uppväxt med någon som älskar honom.

Anonym (Arg)

Äldre 30 Sep 23:13

#58

Anonym (??) skrev 2016-09-30 22:28:41 följande:

Till vem då tänker du dig? Tror du på fullt allvar att familjehem etc växer på träd, och som dessutom skulle passa ett såpass här svårt barn? Och att denna främmande familj skulle älska honom bara sådär? Det här är en desperat mamma som går på knäna och ser sina andra barn fara illa med detta syskon! Visa lite hänsyn.

Ts, däremot så borde ni faktiskt ha mer avlastning. Åtminstone borde resten av familjen få vila från den här situstionen varannan helg fredag-sö. Vare sig sonen vill eller ej. Annars slutar det med att ni föräldrar kraschar mentalt. Det är ingen hjälpt av.

Det kanske finns en släkting som är villig att ta sig an barnet. Annars är det familjehem, och jag har aldrig sagt att det finns massor med passande familjehem där ute och väntar, man får ägna lite jobb och energi åt att hitta ett bra hem. Jag tror inte alls barnet skulle vara så "svårt" om han blev älskad och uppskattad. Barn som inte blir älskade blir ofta utåtagerande och anses som svåra och jobbiga.

Det är barnet som är offret här, inte mamman! Jag tänker inte sitta och dadda med någon som psykiskt misshandlar sitt barn.

Anonym (Lollo)

Äldre 1 Oct 00:29

#59

Kom ihåg din mamma och din uppväxt när/om din son hittar en partner. Var snäll mot svärdottern.

Anonym (inte "bara" asperger)

Äldre 1 Oct 00:38

#60

Anonym (Arg) skrev 2016-09-30 23:13:22 följande:

Det kanske finns en släkting som är villig att ta sig an barnet. Annars är det familjehem, och jag har aldrig sagt att det finns massor med passande familjehem där ute och väntar, man får ägna lite jobb och energi åt att hitta ett bra hem. Jag tror inte alls barnet skulle vara så "svårt" om han blev älskad och uppskattad. Barn som inte blir älskade blir ofta utåtagerande och anses som svåra och jobbiga.

Det är barnet som är offret här, inte mamman! Jag tänker inte sitta och dadda med någon som psykiskt misshandlar sitt barn.

Men herregud! Barnet har (minst) en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning! Det är inget som försvinner bara man får kärlek!

- Vore det så enkelt så tror jag inte ett enda barn med adhd, aspergers och så vidare, skulle ha några större problem. För vet du vad? De allra flesta älskar faktiskt sina barn, oavsett om de har någon funktionsnedsättning eller inte.

Det ts ger uttryck för är inte brist på kärlek, utan snarare har hon fallit ner i en djup depression och en total utmattning. Detta på grund av att barnet har en så omfattande problematik, och att de inte fått tillräcklig avlastning och/eller stöd. Även den bästa och mest kärleksfulla av föräldrar kan komma till en punkt där det är svårt - eller rentav omöjligt - att orka.

- Självklart mår ingen i familjen bra - inte barnet, inte ts, hennes man eller övriga barn. Men att försöka få det till att den ena eller den andra är ett "offer".. nej, det är bara kontraproduktivt och leder definitivt inte till någon lösning på problemet.

Min far har asperger

INNEHÅLL