Anonym (Dotter och mamma)

Äldre 30 Sep 13:45

293 svar

Min far har asperger

Är på besök hos min a föräldrar och det slår mig att min far har asperger.

Min son har fått diagnosen och jag har allt mer börjat fundera på om min far har den också.

Min pappa börjar åldras och nu efter pensionen är han en fullkomlig hustyrann. Det är synd om min mamma. Och när jag tänker efter så har det alltid varit det, faktiskt.

Allt hemma sker på min fars premisser. Min mor har anpassat sig helt. Jag kommer ihåg hur det var under hela min uppväxt, när pappa kom hem från jobbet ville han vara ifred. Han lekte aldrig med oss barn. Utan gick och lade sig och gick sedan upp igen för att sätta sig och knyta fiskeflugor halva natten.
Glömmer aldrig när mamma en gång skulle ta med oss barn på en Disneymatiné, det var Askungen min favoritsaga, då sade pappa när vi frågade om han inte skulle följa med - Det vet man ju hur den slutar. Han ville inte följa med och följde inte med.

Han ville inte följa med till släktingar eller vänner. Ofta fick mamma köra själv med oss barn. När vänner och släktingar kom hem till oss hände det ofta att pappa gick och lade sig direkt när vi ätit. Han verkade inte fatta att man skulle sitta kvar och prata. Folk tyckte att han var otrevlig och ouppfostrad.

En sak som verkligen slår mig nu är hur han maler på om sina favoritämnen fiske, klimatförändringar och hans tolkning av politiken utan att släppa in någon annan i samtalet. Han blir helt vansinnig om vi försöker avbryta och säga något. Han beskyller oss för att vara självupptagna om vi inte bara lyssnar passivt på honom..... Precis så beter min son sig också om han inte får prata om sitt favoritintresse, bilar....de till och med stampar på samma sätt med fötterna under bordet när de blir avbrutna av någon som försöker att få prata också...

Vet, inte blir så himla ledsen när jag tänker på min mamma hur hon haft det och min barndom hur vi, hela familjen anpassat oss efter min far. Att han alltid har haft tolkningsföreträde och att hans behov alltid har gått före.

Finns det någon annan som har vuxit upp med en förälder med asperger? Hur har det påverkat er?

Är också rädd att min son ska bli lika egoistisk som min far. Min son ser bara sina egna behov och kan inte förhålla sig till att andra också har behov och önskemål. Känner hur jag och min man och hans storasyskon curlar honom alldeles för mycket. Hur vi böjer oss för hans envishet och aggressivitet. Precis som min mamma, jag och mina syskon gjorde för min far.

Anonym (Vilda)

Äldre 4 Oct 17:45

#241

Anonym (Dotter och mamma) skrev 2016-10-04 17:31:32 följande:

Jag har begärt att vi får träffa en annan psykolog, men vi har redan en på BUP och en på skolan och resurspersonen i skolan och specialpedagogen på skolan, och vi tränar och tränar efter alla deras riktlinjer

Men likväl dessa utbrott och slag och hans ältande där det aldrig, aldrig är hans fel. Inte ens nu när han skadat sin klasskamrat. Det så svårt att se sitt barn så, ja vad ska jag säga, han tycker inte att han gjort fel, ingen ånger, tycker inte synd om flickan. Psykologen verkar mena att han känner inte empati och att det är utmärkande för asperger. Men det säger ju ALLA att de med asperger visst kan känna empati. Så varför kan inte vår son det? Det måste ju vara vi som gör fel om alla andra med asperger kan känna empati.

Anledningen att han inte känner känner empati är för att det är hans svagaste sida, eller för att han inte bara har asberger (vanligare att de har fler diagnoser än att de INTE har det). Det kan också bero på att han inte är mogen än och att det kommer bli bättre, man kan ha nedsatta förmågor som går att förbättra eller som mognar fram i olika grad.

Det finns de utan npf som inte känner empati och det finns de med som känner massor.

Däremot tror jag på psykologen. Just nu är han kanske inte mottaglig och det är ingen annans fel att han gör sådär. Han behöver vuxenstöd på skolan. Har han det? (Förlåt om jag missat det)

Anonym (NPF mamma)

Äldre 4 Oct 17:45

#242

Anonym (Dotter och mamma) skrev 2016-10-04 17:31:32 följande:

Jag har begärt att vi får träffa en annan psykolog, men vi har redan en på BUP och en på skolan och resurspersonen i skolan och specialpedagogen på skolan, och vi tränar och tränar efter alla deras riktlinjer

Men likväl dessa utbrott och slag och hans ältande där det aldrig, aldrig är hans fel. Inte ens nu när han skadat sin klasskamrat. Det så svårt att se sitt barn så, ja vad ska jag säga, han tycker inte att han gjort fel, ingen ånger, tycker inte synd om flickan. Psykologen verkar mena att han känner inte empati och att det är utmärkande för asperger. Men det säger ju ALLA att de med asperger visst kan känna empati. Så varför kan inte vår son det? Det måste ju vara vi som gör fel om alla andra med asperger kan känna empati.

Han har inte lärt sig att känna empati ännu. Det tar olika lång tid för olika barn. Din son behöver mer tid och mer stöd. Han är ännu liten. Han har Asperger. Hjärnan hos pojkar, är inte fullt utvecklad förrän vid 25. Han behöver massor av vuxentid. Han behöver någon som ägnar sig helhjärtat åt honom och hjälper honom lära känna sig själv och få kontakt med sina känslor. Det är inget som man fixar på en stund mellan jobb och middagsbestyren.

Ni föräldrar har inte möjlighet att ge mer vuxentid, då måste någon annan hjälpa till. Ni måste be om mer stöd. Ni behöver inte mer råd, ni behöver vuxna personer som hjälper er stötta pojken.

Anonym (Vilda)

Äldre 4 Oct 17:49

#243

Anonym (Elisabeth) skrev 2016-10-04 17:45:36 följande:

Vi "jobbar" också enligt den filosofin som du beskriver. (Makt över sig själv).

Precis. Känner en lite grabb med autism som svämmar över av empati (blir tårögd) när någon på en film blir ledsen eller om någon han tycker om är ledsen.

Anonym (####)

Äldre 4 Oct 17:55

#244

Anonym (Elisabeth) skrev 2016-10-04 17:42:48 följande:

Varför måste det vara ni som gör fel i så fall?

Kanske har barnet annan problematik än aspergers?

Kanske har ni en inte så kompetent psykolog som påstår att det är ett utmärkande drag för aspergers att inte känna empati och kanske påverkas hens råd och stöd av denna syn?

Finns ingen som helst anledning till självhat. Det hjälper ju vare sig sonen eller resten av familjen.

Det ni behöver är ju att hitta nya vägar.

Det är ju väldigt svårt för någon att hjälpa er med det via ett öppet internetforum dock. Kanske kan ni kontakta Autism- och Aspergerflreningen och se om ni kan hitta andra familjer med liknande svårigheter där, som ni kan utbyta erfarenheter med och kanske få bya tankar och ideer från?

Kanske kan ni prova en privat beteendeterapeut som specialiserat sig på området (finns i storstäderna i alla fall)?

Kanske finns det fler ideer om hur man kan jobba tillsammans med barnet i böcker?

Kanske kan du kontakta någon läkare/forskare som du känner förtroende för om möjliga vägar att gå vidare?

Jag tror att det viktiga är att ni försöker hitta nya sätt att gå vidare, men exakt hur är som sagt svårt att ge råd om här.

Instämmer i allt. Ni behöver stöd och hjälp att hitta nya vägar, för just nu är ju er situation ohållbar.

Pendeln

Äldre 4 Oct 18:34

#245

Anonym (NPF mamma) skrev 2016-10-04 17:45:57 följande:

Han har inte lärt sig att känna empati ännu. Det tar olika lång tid för olika barn. Din son behöver mer tid och mer stöd. Han är ännu liten. Han har Asperger. Hjärnan hos pojkar, är inte fullt utvecklad förrän vid 25. Han behöver massor av vuxentid. Han behöver någon som ägnar sig helhjärtat åt honom och hjälper honom lära känna sig själv och få kontakt med sina känslor. Det är inget som man fixar på en stund mellan jobb och middagsbestyren.

Ni föräldrar har inte möjlighet att ge mer vuxentid, då måste någon annan hjälpa till. Ni måste be om mer stöd. Ni behöver inte mer råd, ni behöver vuxna personer som hjälper er stötta pojken.

Men alla med asperger lär sig faktiskt inte att känna empati.

Tänk t ex på bunkerläkaren som sa om sitt offer att hon hade det bra för han gav henne mat. Han kunde inte heller förstå och sätta sig in i hennes situation. Så i värsta fall kan oförmågan till empati få fruktansvärda konsekvenser.

Vi blir straffmyndiga vid 15, så där kommer man inte så långt med att säga att hjärnan är färdigutvecklad först vid 25.

Pendeln

Äldre 4 Oct 18:42

#246

Anonym (NPF mamma) skrev 2016-10-04 17:45:57 följande:

Han har inte lärt sig att känna empati ännu. Det tar olika lång tid för olika barn. Din son behöver mer tid och mer stöd. Han är ännu liten. Han har Asperger. Hjärnan hos pojkar, är inte fullt utvecklad förrän vid 25. Han behöver massor av vuxentid. Han behöver någon som ägnar sig helhjärtat åt honom och hjälper honom lära känna sig själv och få kontakt med sina känslor. Det är inget som man fixar på en stund mellan jobb och middagsbestyren.

Ni föräldrar har inte möjlighet att ge mer vuxentid, då måste någon annan hjälpa till. Ni måste be om mer stöd. Ni behöver inte mer råd, ni behöver vuxna personer som hjälper er stötta pojken.

Undrar hur mycket det får kosta att ge individuellt stöd i den utsträckning vi gör.

Titta på TS fall, hon skriver att de har:

1. Extra resursperson för sonen i klassen.

2. Avlastning tre eftermiddagar i veckan.

3. Psykolog som sonen träffar en gång i veckan.

4. TS själv har gått ner till 50% arbetstid.

5. TS själv går till psykolog och har fått antidepressiva.

6. Specialpedagog i skolan.

Tror att specialskolor hade varit bättre lösning. samla resurserna inte dutta ut det bara för att sysselsätta en enorm mängd assistenter m m. Det här systemet med s k mångfald inom den vanliga skolan är dyrt och tveksamt hur effektivt det är.

Sedan är frågan hur det skadar andra elever. I TS sons fall är det ju uppenbart med klasskamraten som på grund av honom behövde åka till akuten.

Anonym (skeptisk)

Äldre 4 Oct 18:51

#247

Pendeln skrev 2016-10-04 18:34:17 följande:

Men alla med asperger lär sig faktiskt inte att känna empati.

Tänk t ex på bunkerläkaren som sa om sitt offer att hon hade det bra för han gav henne mat. Han kunde inte heller förstå och sätta sig in i hennes situation. Så i värsta fall kan oförmågan till empati få fruktansvärda konsekvenser.

Vi blir straffmyndiga vid 15, så där kommer man inte så långt med att säga att hjärnan är färdigutvecklad först vid 25.

Hade bunkerläkaren Asperger? Låter mer som psykopat-beteende.

Jag tycker också att det mer och mer låter som om TS son snarare har någon form av personlighetsstörning, inte Asperger. (Iaf inte enbart Asperger).

Min fd väninnas barn är visserligen också så där, men det beror snarare på att han inte får någon uppfostran. Dessutom är han ganska liten än, 6 år.

Annars har jag aldrig ALDRIG träffat något barn eller någon tonåring med autistiska drag som är så hänsynslös som TS son, samt försöker detaljstyra sin omgivning. Det är vanligt att de är introverta, eller har svårt för vissa saker, eller får utbrott ibland, men de beter sig inte som TS son, inte det minsta.

Dessutom tyder en del av det TS skriver på att pojken dessutom är manipulativ. Det luktar ännu mer personlighetsstörning, snarare än Asperger.

Anonym (NPF mamma)

Äldre 4 Oct 18:58

#248

Pendeln skrev 2016-10-04 18:42:17 följande:

Undrar hur mycket det får kosta att ge individuellt stöd i den utsträckning vi gör.

Titta på TS fall, hon skriver att de har:

1. Extra resursperson för sonen i klassen.

2. Avlastning tre eftermiddagar i veckan.

3. Psykolog som sonen träffar en gång i veckan.

4. TS själv har gått ner till 50% arbetstid.

5. TS själv går till psykolog och har fått antidepressiva.

6. Specialpedagog i skolan.

Tror att specialskolor hade varit bättre lösning. samla resurserna inte dutta ut det bara för att sysselsätta en enorm mängd assistenter m m. Det här systemet med s k mångfald inom den vanliga skolan är dyrt och tveksamt hur effektivt det är.

Sedan är frågan hur det skadar andra elever. I TS sons fall är det ju uppenbart med klasskamraten som på grund av honom behövde åka till akuten.

Det finns ju specialskolor. Åtminstone i vår mellanstora stad. Här finns speciella aspergerklasser, de följer läroplanen men har mindre grupper och mer resurser.

Anonym (NPF mamma)

Äldre 4 Oct 18:59

#249

Pendeln skrev 2016-10-04 18:34:17 följande:

Men alla med asperger lär sig faktiskt inte att känna empati.

Tänk t ex på bunkerläkaren som sa om sitt offer att hon hade det bra för han gav henne mat. Han kunde inte heller förstå och sätta sig in i hennes situation. Så i värsta fall kan oförmågan till empati få fruktansvärda konsekvenser.

Vi blir straffmyndiga vid 15, så där kommer man inte så långt med att säga att hjärnan är färdigutvecklad först vid 25.

Hade bunkerläraren Asperger?

Pendeln

Äldre 4 Oct 19:04

#250

Anonym (skeptisk) skrev 2016-10-04 18:51:21 följande:

Hade bunkerläkaren Asperger? Låter mer som psykopat-beteende.

Jag tycker också att det mer och mer låter som om TS son snarare har någon form av personlighetsstörning, inte Asperger. (Iaf inte enbart Asperger).

Min fd väninnas barn är visserligen också så där, men det beror snarare på att han inte får någon uppfostran. Dessutom är han ganska liten än, 6 år.

Annars har jag aldrig ALDRIG träffat något barn eller någon tonåring med autistiska drag som är så hänsynslös som TS son, samt försöker detaljstyra sin omgivning. Det är vanligt att de är introverta, eller har svårt för vissa saker, eller får utbrott ibland, men de beter sig inte som TS son, inte det minsta.

Dessutom tyder en del av det TS skriver på att pojken dessutom är manipulativ. Det luktar ännu mer personlighetsstörning, snarare än Asperger.

Det är lustigt att så många i tråden ägnar mest energi åt att tala om att vad det än är så kan det inte vara asperger.

Argumentet för att det inte kan vara det är att de minsann själva har ett barn, (eller känner ett barn) med asperger eller någon diagnos inom autismspektrat och deras barn är inte alls så som TS beskriver sin son, alltså kan det inte vara asperger.

Att psykologen säger något annat och att skolans specialpedagog och psykolog har en annan uppfattning är fel. Habiliteringen har inte heller att asperger kan det rakt inte vara. För här är många som har träffat så många gulliga barn med asperger som inte är som TS son. Alltså kan det inte finnas några större problem med ett barn med asperger. För hur var det nu ? Alla med asperger är ju lika?

Eller? Annars brukar det ju hävdas att alla inom autismspektrat är olika.

Det känns mest som att många vill bli av med "svarte-petter" kortet. Mitt barn har asperger och då är det hemskt om ett annat barn med asperger kan bete sig så här. Man skulle kunna tro att dessa föräldrar skäms eller är rädda för att TS problem skall smitta på deras barn. Så fokus hamnar inte på att ge TS råd utan att tala om att BUP har ställt fel diagnos och psykologen vet inte vad han talar om och TS borde uppoffra sig själv mer ,det räcker inte att hon är sönderslagen. Vad som helst bara vi inte säger att det här är en del av asperger diagnos och det går inte alltid att träna bort.

Min far har asperger

INNEHÅLL