• Anonym (Dotter och mamma)

    Min far har asperger

    Är på besök hos min a föräldrar och det slår mig att min far har asperger.

    Min son har fått diagnosen och jag har allt mer börjat fundera på om min far har den också.

    Min pappa börjar åldras och nu efter pensionen är han en fullkomlig hustyrann. Det är synd om min mamma. Och när jag tänker efter så har det alltid varit det, faktiskt.

    Allt hemma sker på min fars premisser. Min mor har anpassat sig helt. Jag kommer ihåg hur det var under hela min uppväxt, när pappa kom hem från jobbet ville han vara ifred. Han lekte aldrig med oss barn. Utan gick och lade sig och gick sedan upp igen för att sätta sig och knyta fiskeflugor halva natten.
    Glömmer aldrig när mamma en gång skulle ta med oss barn på en Disneymatiné, det var Askungen min favoritsaga, då sade pappa när vi frågade om han inte skulle följa med  - Det vet man ju hur den slutar. Han ville inte följa med och följde inte med.


    Han ville inte följa med till släktingar eller vänner. Ofta fick mamma köra själv med oss barn. När vänner och släktingar kom hem till oss hände det ofta att pappa gick och lade sig direkt när vi ätit. Han verkade inte fatta att man skulle sitta kvar och prata. Folk tyckte att han var otrevlig och ouppfostrad.


    En sak som verkligen slår mig nu är hur han maler på om sina favoritämnen fiske, klimatförändringar och hans tolkning av politiken utan att släppa in någon annan i samtalet. Han blir helt vansinnig om vi försöker avbryta och säga något. Han beskyller oss för att vara självupptagna om vi inte bara lyssnar passivt på honom..... Precis så beter min son sig också om han inte får prata om sitt favoritintresse, bilar....de till och med stampar på samma sätt med fötterna under bordet när de blir avbrutna av någon som försöker att få prata också...


    Vet, inte blir så himla ledsen när jag tänker på min mamma hur hon haft det och min barndom hur vi, hela familjen anpassat oss efter min far. Att han alltid har haft tolkningsföreträde och att hans behov alltid har gått före.


    Finns det någon annan som har vuxit upp med en förälder med asperger? Hur har det påverkat er?


    Är också rädd att min son ska bli lika egoistisk som min far. Min son ser bara sina egna behov och kan inte förhålla sig till att andra också har behov och önskemål. Känner hur jag och min man och hans storasyskon curlar honom alldeles för mycket. Hur vi böjer oss för hans envishet och aggressivitet. Precis som min mamma, jag och mina syskon gjorde för min far.


     


     

  • Svar på tråden Min far har asperger
  • Anonym (En annan form av liv)
    Regndamen skrev 2016-10-03 20:00:05 följande:
    Jäklar vad du famlar efter halmstrån. Jag valde att inte diskutera flickan, då det inte är hennes förälder som har skrivit tråden. Den handlar inte om den skadade föickan, utan om ts tråd. Isåfall får väl en tråd om flickan startas.

    Tycker bara att man kan visa lite empati och ägna den skadade flickan en tanke .


     


    Jag tycker det känns sorgligt att någon ska behöva komma till skada.

  • Regndamen
    Anonym (En annan form av liv) skrev 2016-10-03 20:03:18 följande:

    Tycker bara att man kan visa lite empati och ägna den skadade flickan en tanke .

     

    Jag tycker det känns sorgligt att någon ska behöva komma till skada.


    Vad tillför det tråden? Hjälper det ts och hennes son om du sitter och skriver om hur synd det är om flickan? Du hakar upp dig på saker som inte är relevanta i den här tråden.
  • Anonym (Mika)
    Regndamen skrev 2016-10-03 19:45:19 följande:

    Men gud så autistiskt tänkande. Har du autism alltså?


    Ledsamt att du mfl har ett sådant självhat.
  • Regndamen
    Anonym (Mika) skrev 2016-10-03 20:36:15 följande:

    Ledsamt att du mfl har ett sådant självhat.


    Det enda hat som skrivs här kommer från dig och några till. Ni verkar inte gå med på att folk med autism är människor också.
  • Anonym (Mika)
    Anonym (Vilda) skrev 2016-10-04 09:15:20 följande:

    Utsäkta en kommentar från ingenstans men: Tycker du verkligen det är konstigt att folk tar illa upp när man använder ett så offensivt och skuldbeläggande sätt att tilltala och beskriva andra?


    Jag tycker det är konstigt att man inte kan se bortom sin egen horisont och sätta sig in i TS förtvivlan eller komma med annat än väldigt ensidiga råd då hon varit så konkret att man kan välja att förstå oavsett egen funktionsnedsättning. Något som däremot inte är konstigt är att det finns igenkänning när drevet mot anhöriga går. Anhöriga som vänder ut och in på sig och gör allt för att tillägna sig och tillämpa autismkunskap. Det är tråkigt att det är likadant varje gång: Det går inte att tala om autism ur flera perspektiv med personer med autism. Svar på tal eller invändningar döps om till "autismhat" och personangreppen haglar.
  • Anonym (Vilda)

    Ts jag hoppas det bästa för er.

    Tänk på att empati är något som fortsätter att utvecklas upp till ungefär 25års ålder för pojkar. Tappa inte hoooet om din son, det han behöver allra mest, och det emfasen kan leds framåt, är vuxna som vill honom väl. Får du någon egen psykologhjälp? Det är nog nästan ett måste när man tvingas hantera så svåra situationer.

  • Anonym (Mika)
    Regndamen skrev 2016-10-03 20:38:04 följande:

    Det enda hat som skrivs här kommer från dig och några till. Ni verkar inte gå med på att folk med autism är människor också.


    Att konstatera att stora svårigheter att förstå andra är kännetecknande för autism är ingen omskrivning för att "inte gå med på att folk med autism är människor också". Du gör en vantolkning av ett påstående och fakta som borde vara odramatiska att tala om. Det blir lite som att gå i klinch med en synskadad som hävdar att den ser lika bra/mycket med ögonen som alla andra.
  • Anonym (Vilda)
    Anonym (Mika) skrev 2016-10-04 09:35:41 följande:

    Jag tycker det är konstigt att man inte kan se bortom sin egen horisont och sätta sig in i TS förtvivlan eller komma med annat än väldigt ensidiga råd då hon varit så konkret att man kan välja att förstå oavsett egen funktionsnedsättning. Något som däremot inte är konstigt är att det finns igenkänning när drevet mot anhöriga går. Anhöriga som vänder ut och in på sig och gör allt för att tillägna sig och tillämpa autismkunskap. Det är tråkigt att det är likadant varje gång: Det går inte att tala om autism ur flera perspektiv med personer med autism. Svar på tal eller invändningar döps om till "autismhat" och personangreppen haglar.


    Alltid när folk känner sig påhoppade kommer det finnas någon som känner ett behov av att försvara sig, oavsett vilken typ av människor som pratas ned. Därifrån är det sedan svårt att få till en saklig och schysst disskussion utan sarkasmer eller påhopp, från båda sidor, oavsett om någon har npf eller ej.

    En trådstart som osar av så mycket uppgivenhet och frustration (förståeligt) kräver mycket av alla som vill diskutera ämnet, om man är mån om att inte generalisera eller vifta bort andras erfarenheter.
  • Anonym (NPF mamma)

    TS: jag förstår att du är helt slut och att det är supertufft att orka. Att både arbeta och ha tre barn är ju ett väldigt stort arbetspass och om då ett av barnen har ett svårtfunktionshinder gör det ju inte lättare.

    Det jag funderar på är om inte sonen är lika trött som du. Det känns som att även han behöver komma ner i varv. Förutom den terapi ni har, är det någon som har talat om nedvarvning för att få honom lugnare och få ned ångesten?

    Jag tänker då på exempelvis massage. Jag brukar ge mina barn massage vid nattning så sover de bättre. Det ena barnet vill dock bara ha "nagelmassage", dvs ganska hård massage med naglarna på ryggen. Man får testa och se vad som passar barnet.

    Skogspromenader i lugn miljö , regelbundet.

    Ja över huvud taget mycket lek utomhus!

    Kontakt med djur.

    Mina barn fick under några år rida på islandshästar, väldigt lugna hästar, man blir lugn av att bara vara i närheten.

    Djur och utomhuslek får barnen att få mer kontakt med verkligheten, enligt BUP.

    Men jag förstår att du inte orkar något just nu, hoppas ni får mer hjälp.

    Kanske kan du bli helt sjukskriven så du kan ägna dig åt att ta hand om dig och sonen.

  • Regndamen
    Anonym (Mika) skrev 2016-10-04 09:44:51 följande:

    Att konstatera att stora svårigheter att förstå andra är kännetecknande för autism är ingen omskrivning för att "inte gå med på att folk med autism är människor också". Du gör en vantolkning av ett påstående och fakta som borde vara odramatiska att tala om. Det blir lite som att gå i klinch med en synskadad som hävdar att den ser lika bra/mycket med ögonen som alla andra.


    Nej, jag gör ingen vantolkning. Man behöver inte ha stora svårigheter att förstå människor, bara för man har autism. Du har hängt upp dig på en sak i diagnosen, och inser inte att det kan vara stor skillnad på människor med autism.
Svar på tråden Min far har asperger