Min far har asperger

Sonen slog en flicka i sin klass idag så illa att hon fick åka till akuten.

Allt är rena kaoset nu.

Jag hämtade sonen i skolan. Vi pratade skolans psykolog och sonen gav till min förvåning uttryck för ånger. När vi gick ut från psykologen så sa sonen precis  som tidigare att jag sa så mamma bara för att vi skulle få gå hem. Och sedan började han precis som hos psykologen en lång förklaring om varför allt var flickans fel från början. Jag gick tillbaka in till psykologen med sonen. Återberättade vad han sa och så började alla psykologens frågor om, men sonen kunde inte se att han hade gjort något fel. Flickan hade varit dum först var det enda som hans resonemang gick ut på. Och det den stackars flickan hade gjort var helt trivialt och inte riktat mot sonen.

Nu har flickans föräldrar polisanmält sonen.

Jag är på något sätt lättad. det låter inte klokt men någonstans mitt i att jag tycker det är hemskt och skamfullt så känns det så på något konstigt vis.

Framförallt jag är så glad att det gått väl för flickan. Det kunde gått så illa.

Det gjorde jag dock inte. Jag säger inte alls att asperger inte påverkar. Men du verkar se det som att det bara är personer med asperger som påverkar, det är bara asperger som gäller. Alla med asperger har inte lika stora problem, eller ens samma problem. Men du kanske har svårt att se från andras synvinkel. Har du adperger alltså?

När det gäller djur och människor jag verkligen tycker om känner jag extrem empati.Mer än de flesta skulle jag säga. När det gäller andra - delvis. Beror sig på vad det gäller och vilken känsla jag fått av personen. En del främlingar känner jag ingen empati för i överhuvudtaget. 

Absolut kan jag känna med henne och jag förstår att det många gånger är jobbigt, framförallt det sistnämnda gällande den "oskyldiga" flickan. 

Det jag inte förstår är det hon tidigare skrev om sitt barn. Hon skrev det på ett sätt jag inte gillade. Han pratar bara om sina intressen och han är så jävla tråkig och dum i huvet typ. Jag är rädd att han ska bli som  far... EX. 

Nu är jag inte där och vet inte exakt vad som händer och sker, även fast hon förklarat sina tolkningar av barnets och pappans beteenden. 
Kan förstå hennes frustration och att hennes liv känns oerhört svårt mellan varven men att häva ur sig det där om hennes son är inte okej. Det visar "iaf" genom texten att hon inte förstår hans diagnos och varför han gör som han gör. 
Det är viktigt att hitta orsaker och lösningar för problemen och att hon försöker lära sig sin sons beteende och inte vill byta ut honom eller bete sig som att hon vill byta ut honom. 

En Aspergerperson reagerar inte utan anledning, då är dessa fel diagnostiserade. 
Sonen verkar må mkt dåligt i sin miljö hemma och i skolan och därför bör miljön ändrats. Tycker inte man ska se det som att barnet är problemet. Har han bett om att bli född? 

Tycker det är löjligt att gnälla på att han är så jobbig för han pratar bara om sina intressen. Snäll morsa som vill lära känna sin son?

Att hon däremot reagerar att han slog denna flickan förstår jag hundra procent.

Om han har Asperger fanns det en anledning till varför han slog henne. (Nu menar jag inte att det är okej!) Men han gjorde det inte helt utan anledning, även om inte denna "anledning" var tillräckligt för att slå någon och ännu mindre en liten flicka! 

Alla som slår till synes omotiverat har en "anledning". Det är inget unikt för AS.

Förstår att TS kan känna en form av lättnad över polisanmälan. Men det låter lite sådär att säga att det är "skitbra att TS son blivit polisanmäld".

Situationen som lett fram till det innebär ju ett lidande för en liten flicka som behövt åka till akuten. Vi vet inte hur allvarligt skadad hon blev. Så att säga att det är skitbra känns lite som att man inte bryr sig om flickan som blev skadad. Att hennes skada bara är ett led till att TS son ska få hjälp och inte spelar någon roll.