Min far har asperger

Jaha, ursäkta då får jag leta upp det. Tråden är så himla lång.

Har koncentrerat mig på TS.

Det hon skriver att man har gjort låter inte märkligt eller udda utan stämmer väl rätt bra med den rådande trenden inom psykiatrin.

Om jag förstått det rätt så verkar TS son snart vara ett större barn och närma sig tonåren,, så jag tycker nog att många förslag som TS har fått här på träning mestadels är sådant som sker via habiliteringen långt tidigare. Eftersom TS skriver att de haft kontakt med BUP i åratal får man väl anta att de resurserna satts in redan då.

Det är inte helt ovanligt att ju äldre barnet blir desto mer försöker man med s k Sokrautiska samtal och det låter som att det är det psykologerna försökt med TS son i mina öron.

Men frågan är väl om den vanliga öppna vården kan göra mer för TS son.

 

Vi är ganska många NPF-föräldrar i tråden som skrivit att vi inte riktigt känner igen oss i de råd TS får. Inte heller känner jag igen från de föräldragrupper jag deltagit i att BUP/habiliteringen råder oss föräldrar att låta våra barn styra såpass mycket i vardagen som TS får råd att låta sonen göra, då det är enormt ångestskapande. Jag känner inte igen det förhållningssättet från möten med Autism- och aspergerförbundet och inte heller från rapporteringen om den internationella konferens om autism som nyss hölls.

Hur har du anpassat till ditt barn med asperger då?

Och hur hanterar du meltdowns om ditt barn slår och sparkar på dig?

Oavsett vilka diagnoser TS son har, är det uppenbart att dessa barn behöver stöd, träning och anpassning. Däremot är det fullständigt orimligt att de tillåts detaljstyra sin omgivning eller härja med sin omgivning på det sättet. Syskonen har också rättigheter, skolkamraterna också. Frågan är om pojken ens kan bo hemma eller gå i vanlig skola. Problematiken är så extrem och så många andra blir lidande.

En sak som vi alla kan vara överens om i alla fall, är att det är fel att slåss och bete sig illa oavsett vilken diagnos och handikapp man har. 

Jag skulle råda TS att söka hjälp hos en barnpsykiatriker, dvs en läkare som kan se om sonens kanske har någon ytterligare diagnos och som kan se över sonens medicinering. En psykolog känns inte som rätt nivå av vård när sonen har så allvarliga problem.
Nu vet jag att det finns en allvarlig brist på barnpsykiatriker.
Jag känner själv en specialist i barnpsykiatri, hen slutade arbeta som barnpsykiatriker, eftersom det var för tungt. Det finns så många barn som mår så illa idag att det kändes övermäktigt för hen.

Tråkigt. Det behövs ju fler och inte färre av dem. Men. Man kan inte låta sig själv gå under helt.

Dålig impulskontroll har inget med diagnosen att göra. Manipulativ som TS har sagt att hennes son är har inte heller något med Autism att göra... Alla är olika ja men att ljuga, vara manipulativ osv är motsats hela diagnosen. Jag har själv Asperger och är otroligt påläst om diagnoser och har träffat många andra med denna diagnos. Man bör inte uttala sig om saker man inte kan något om. Om du kan så lite om diagnosen kolla upp professorn Tony Atwood. -.- 

Personer med autismspektrumtillstånd har inte en nedsatt förmåga att känna empati i ordets vardagliga bemärkelse, dvs. har inte en nedsatt förmåga att känna sympati med någon. Det är ett missförstånd. Empati betyder mer strikt förmåga att förstå och sätta sig in i någon annans situation, det är det som menas. Denna förmåga kan också tränas upp. Förmågan att känna sympati, när man väl förstått t.ex. att någon annan är ledsen, är inte nedsatt.

Jag håller med om att det verkar mycket troligt att sonen har problem som inte är direkt relaterade till hans Asperger. Habiliteringen som säger att detta enbart skulle bero på autismen är ju också de som ger ut dessa mycket märkliga råd! Ett barn, även helt utan autismproblematik, riskerar också att bli mycket svårhanterligt om barnet hela sin uppväxt har tillåtits diktera villkoren för sin omgivning. Jag tror en utredning avseende trotssyndrom och uppförandestörning (eller om barnet är äldre anti-social personlighetsstörning) eventuellt skulle kunna leda till en bättre råd och behandling (tror rekommendationen är multisystemisk terapi, men vet inte så mycket om det).

Autism är ett exklusionskriterium vid MST. Eller var det i alla fall då jag arbetade med det för många år sedan. Uppförandestörning och anti-social personlighetsstörning tillhör annars målgruppen men bl.a autism, suicidrisk, övergrepp och föräldramissbruk exkluderar. Finns dock en nyare utvecklad modell där man även arbetar med dysfunktionella föräldrar.

För övrigt tror jag inte det finns så många missförstånd om empatibegreppets delar, möjligen hos dem som känner ett behov av att gå i försvar. Att TS barn har stora svårigheter med även sympatin/den affektiva empatin är nog alla ense. När de svårigheterna glidit så långt bort på skalan att det är "något mer", som i en personlighetsstörning, är precis som du säger en fråga för barnpsykiatrin.