• Anonym (Dotter och mamma)

    Min far har asperger

    Är på besök hos min a föräldrar och det slår mig att min far har asperger.

    Min son har fått diagnosen och jag har allt mer börjat fundera på om min far har den också.

    Min pappa börjar åldras och nu efter pensionen är han en fullkomlig hustyrann. Det är synd om min mamma. Och när jag tänker efter så har det alltid varit det, faktiskt.

    Allt hemma sker på min fars premisser. Min mor har anpassat sig helt. Jag kommer ihåg hur det var under hela min uppväxt, när pappa kom hem från jobbet ville han vara ifred. Han lekte aldrig med oss barn. Utan gick och lade sig och gick sedan upp igen för att sätta sig och knyta fiskeflugor halva natten.
    Glömmer aldrig när mamma en gång skulle ta med oss barn på en Disneymatiné, det var Askungen min favoritsaga, då sade pappa när vi frågade om han inte skulle följa med  - Det vet man ju hur den slutar. Han ville inte följa med och följde inte med.


    Han ville inte följa med till släktingar eller vänner. Ofta fick mamma köra själv med oss barn. När vänner och släktingar kom hem till oss hände det ofta att pappa gick och lade sig direkt när vi ätit. Han verkade inte fatta att man skulle sitta kvar och prata. Folk tyckte att han var otrevlig och ouppfostrad.


    En sak som verkligen slår mig nu är hur han maler på om sina favoritämnen fiske, klimatförändringar och hans tolkning av politiken utan att släppa in någon annan i samtalet. Han blir helt vansinnig om vi försöker avbryta och säga något. Han beskyller oss för att vara självupptagna om vi inte bara lyssnar passivt på honom..... Precis så beter min son sig också om han inte får prata om sitt favoritintresse, bilar....de till och med stampar på samma sätt med fötterna under bordet när de blir avbrutna av någon som försöker att få prata också...


    Vet, inte blir så himla ledsen när jag tänker på min mamma hur hon haft det och min barndom hur vi, hela familjen anpassat oss efter min far. Att han alltid har haft tolkningsföreträde och att hans behov alltid har gått före.


    Finns det någon annan som har vuxit upp med en förälder med asperger? Hur har det påverkat er?


    Är också rädd att min son ska bli lika egoistisk som min far. Min son ser bara sina egna behov och kan inte förhålla sig till att andra också har behov och önskemål. Känner hur jag och min man och hans storasyskon curlar honom alldeles för mycket. Hur vi böjer oss för hans envishet och aggressivitet. Precis som min mamma, jag och mina syskon gjorde för min far.


     


     

  • Svar på tråden Min far har asperger
  • Anonym (inte "bara" asperger)
    anonymäz skrev 2016-10-03 11:16:29 följande:

    Håller med Anonym , verbal kärlek.

    Nej exakt hur man säga såna elaka saker om ens barn? Idiot mamma. Skäms. 


    Den som är elak här är du. TS håller på att gå sönder. Hon försöker göra allt för sin son, men har inte fått ordentlig hjälp att klara hans svåra problematik. Och jag tror som sagt att det inte "bara" handlar om asperger. 

    Men som sagt. Det är du som är den elaka. Säkert inte med mening, men jag gissar att det är din asperger som kickar in här. Att du har svårt att se verkligheten ur ett annat perspektiv.

    Den du kallar elak (det vill säga ts) är desperat och utmattad. Hon blir slagen och sparkad av sin egen son, trots att hon gör allt i sin makt för att undvika hans utbrott. Hela familjen tassar på tå för att han ska hålla sig lugn - men det hjälper inte. Han får sina utbrott ändå. 

    - Jag tror förstås inte sonen gör detta för att vara elak. Säkert får han kraftiga ångestpåslag som gör att han får en mental härdsmälta, som i sin tur leder till att han börjar slåss.
    Men oavsett orsak, så drabbar det alla andra. Och alla andra kan inte anpassa sig in absurdum. Även den med funktionshindret måste försöka anpassa sig och jobba med sina svårigheter. Men med den biten verkar varken ts eller hennes son ha fått tillräcklig hjälp. 

    Så jag föreslår att du, anonymäz, slutar hacka på ts. Det är uppenbart att du har svårt att förstå hennes perspektiv, förmodligen pga ditt funktionshinder. 
  • Anonym (inte "bara" asperger)

    Byt ut ordet "undvika" i "undvika hans utbrott" till "förhindra". Det var så jag menade. Att hon försöker förhindra hans utbrott, så de aldrig behöver äga rum. 

  • Anonym (Mika)
    Regndamen skrev 2016-10-03 08:51:48 följande:

    Då har troligen hela världens befolkning asperger, folk verkar generellt ha skitsvårt att lyfta blicken från sig själv och se andras synvinkel.


    Som jag sa, det är alltid "någon annan".
  • Regndamen
    Anonym (Mika) skrev 2016-10-03 15:48:39 följande:

    Som jag sa, det är alltid "någon annan".


    Vad menar du nu? Att folk inte klarar av att se saker från andras synvinkel? Varför tror du världen ser ut som den gör?
  • Anonym (Mika)
    Regndamen skrev 2016-10-03 15:53:54 följande:

    Vad menar du nu? Att folk inte klarar av att se saker från andras synvinkel? Varför tror du världen ser ut som den gör?


    Borderline-personer förstår hur deras svårigheter påverkar andra, adhd-personer gör det, Tourettare med, men autism då är det alltid "andra" eller "andra lika mycket". Men det ligger i sakens natur, du bara underströk min poäng.
  • Anonym (Dotter och mamma)

    Sonen slog en flicka i sin klass idag så illa att hon fick åka till akuten.


    Allt är rena kaoset nu.

    Jag hämtade sonen i skolan. Vi pratade skolans psykolog och sonen gav till min förvåning uttryck för ånger. När vi gick ut från psykologen så sa sonen precis  som tidigare att jag sa så mamma bara för att vi skulle få gå hem. Och sedan började han precis som hos psykologen en lång förklaring om varför allt var flickans fel från början. Jag gick tillbaka in till psykologen med sonen. Återberättade vad han sa och så började alla psykologens frågor om, men sonen kunde inte se att han hade gjort något fel. Flickan hade varit dum först var det enda som hans resonemang gick ut på. Och det den stackars flickan hade gjort var helt trivialt och inte riktat mot sonen.


    Nu har flickans föräldrar polisanmält sonen.

    Jag är på något sätt lättad. det låter inte klokt men någonstans mitt i att jag tycker det är hemskt och skamfullt så känns det så på något konstigt vis.

    Framförallt jag är så glad att det gått väl för flickan. Det kunde gått så illa.


     


     

  • Regndamen
    Anonym (Mika) skrev 2016-10-03 16:34:38 följande:

    Borderline-personer förstår hur deras svårigheter påverkar andra, adhd-personer gör det, Tourettare med, men autism då är det alltid "andra" eller "andra lika mycket". Men det ligger i sakens natur, du bara underströk min poäng.


    Det gjorde jag dock inte. Jag säger inte alls att asperger inte påverkar. Men du verkar se det som att det bara är personer med asperger som påverkar, det är bara asperger som gäller. Alla med asperger har inte lika stora problem, eller ens samma problem. Men du kanske har svårt att se från andras synvinkel. Har du adperger alltså?
  • anonymäz

    Varsågod! Aspergerpersoner förstår inte att de gör fel? Är du helt dum människa? Men borderline personer förstår det, som brukar ha en tendens att vara otrogna och vill straffa sin partner. Går från att älska till totalt nedvärdera? Kunskapen här inne är inte den bästa. 

    Här får du se skillnaden mellan Bipolär och Autism utbrott. Barn. Själv fick jag inte utbrott som barn så alla behöver inte få det. 


    Att skilja på raseri vid Aspergers syndrom
    och bipolär sjukdom - Föräldrar

    Det är viktigt att se skillnaden på den "härdsmälta" som uppträder vid Aspergers syndrom och hos barn med ångesttillstånd från det raseri som barn med bipolär sjukdom uppvisar. Den omtanke och den lugnande och skyddande hjälp du ger ett ångestfyllt barn med Aspergers syndrom för att hantera sin ilska kanske inte räcker för ett barn med bipolär sjukdom.




    "Härdsmältan" är undvikande. Barnet med Aspergers syndrom skriker, håller för öronen och springer i väg. Om barnet ändå går till anfall, håller han tillbaka slagen ? håller tillbaka kraften. Barnets känslor uttrycker: "Håll er borta". 
    Barnet kanske kastar glåpord, men det är ett ångestfyllt svärande ? det upplevs som ilsken frustration. Barnet upplever inte utbrottet som stimulerande eller speciellt positivt. 
    En "härdsmälta" dras igång av en förälders krav, det är ett försvar. Den sätts igång genom en vuxens försök att nå samtycke, som att förmå barnet att göra klart läxan. Till skillnad från bipolärt raseri, som kan utlösas genom att en vuxen säger nej till något krav som barnet ställer, så utlöses "härdsmältan" oftast genom att en vuxen försöker pressa barnet att göra något som han inte vill eller kan göra. 
    Vid en "härdsmälta" som satts igång genom att en tvångstanke avbrutits kommer barnet att ickeverbalt uttrycka frustration, men vill inte prata om orsaken. Barnet kanske stirrar ut i intet, vilket är ett tecken på tvångstankar. Barnet försöker dölja tvångstankarna så att de kan fullföljas, men blir hindrad av föräldrarna. Den enorma press och frustration som kommer från tvångstankarna kan då förorsaka "härdsmältan". 
    En "härdsmälta" kan inträffa när den vuxna försöker hindra barnet att prata oavbrutet. Detta "forcerade tal" är ett fenomen som kan finnas vid många neuropsykologiska tillstånd, däribland Aspergers syndrom, bipolär sjukdom och Tourettes syndrom. Avbrytandet av det kan upplevas lika smärtsamt som när man blir avbruten i en situation med tvångstankar eller tvångshandlingar. 
    En "härdsmälta" kan vara ett resultat av barnets överkänslighet inför ett visst stimuli ? ett ljud, en vuxens röstläge eller gester som den vuxne har och som stressar barnet. 
    En "härdsmälta" kan inträffa när en vuxen försöker övertala barnet till något. Barnet är envist, helt fixerat på sitt eget sätt att se situationen. 
    En "härdsmälta" svarar vanligtvis på antidepressiv och ångestdämpande medicinering som fluoxetin eller benzodiazepiner.

    Tio markörer som visar på bipolär sjukdom vid ett barns vredesutbrott



    Vredesutbrott är ett framträdande fenomen vid tidig bipolär sjukdom och kan upptäckas hos grundskolebarn.





    Barnet fungerar bra i skolan. Utbrotten kommer hemma på kvällen i samband med utmattningen efter att barnet har kontrollerat sitt humör hela dagen och inte längre klarar av att hålla ihop. Barnen är som mest sårbara på kvällen. 
    Utbrottet uppstår plötsligt utan någon som helst synbarlig anledning ? när barnet nekas något eller vid en tillrättavisning. Barnet kanske provocerar de vuxna för att få igång utbrottet. 
    Väl igång byggs utbrottet successivt upp, från explosivt beteende till ett avklingande. Barnet klagar ofta över huvudvärk eller utmattning, eller somnar genast efter vredesutbrottet. 
    BS-relaterade vredesutbrott är så kraftfulla att man inte skulle kunna imitera dem själv. Barnet kanske ömsom yrar, fnittrar, gråter häftigt eller skriker ut obsceniteter. Förmågan att hantera situationen går förlorad och regredierande är vanligt. 
    Hemska och skrämmande tankar som att använda knivar eller eld finns hos barnet, och uttalade hot mot familjemedlemmar förekommer under vredesutbrottet. Tankarna och hoten förverkligas knappast, men intensiteten i dem kan vara nog så skrämmande. 
    Under utbrotten tar barnet sönder egna föremål som i vanliga fall är betydelsefulla, förstör även föräldrarnas saker. Barnet drivs ofta av en känsla av tvång, att ett speciellt föremål måste förstöras. När det limbiska systemet i hjärnan tar överhand kan allt som normalt värderas positivt av barnet utsättas för dess förstörelsebehov. 
    Barnet beskriver att det under utbrottet upplever en ökande hetta som känns i kroppen från magen, via bröstet, halsen, ansiktet och upp i huvudet. En del barn upplever även en aura innan utbrottet med dimsyn, känslighet för dofter eller huvudvärk. 
    Barnet kan under utbrottet uppleva det som om ett levande väsen tar över och styr, något som är reellt närvarande. 
    Utbrottet kan ge en behaglig energikick. Barnet upplever striden behaglig. De flesta människor upplever en "neurokemisk tillfredsställelsekick" vid inlärning. Det är genom detta som hjärnan markerar inlärandet så det kan bli ihågkommet och kunna användas även i andra sammanhang. Det fungerar dock inte så för alla barn med bipolär sjukdom, en del kan inte uppleva den tillfredsställelsen vid inlärning. Många barn med bipolär läggning lider av denna brist på känsla av tillfredsställelse eller lust. Under vredesutbrotten utlöses en skur av adrenalin i hjärnan som i sin tur sätter igång produktionen av positiva transmittorsubstanser som gör att barnet kan känna tillfredsställelse och även känna sig piggt och fokuserat. Dessa positiva känslor bidrar kanske starkt till en önskan att återuppleva de känslor som uppkommer under utbrotten. 
    Under vredesutbrottet kan barnet uppvisa paranoida tendenser: "Hela världen är tokig, utom jag". Denna attityd är en naturlig effekt av en stressreaktion. Föräldrar eller andra auktoriteter hamnar i ett fiendeläger när barnets goda omdöme och självbevarelsedrift sätts ur spel.
  • Regndamen
    Anonym (Dotter och mamma) skrev 2016-10-03 17:00:21 följande:

    Sonen slog en flicka i sin klass idag så illa att hon fick åka till akuten.

    Allt är rena kaoset nu.

    Jag hämtade sonen i skolan. Vi pratade skolans psykolog och sonen gav till min förvåning uttryck för ånger. När vi gick ut från psykologen så sa sonen precis  som tidigare att jag sa så mamma bara för att vi skulle få gå hem. Och sedan började han precis som hos psykologen en lång förklaring om varför allt var flickans fel från början. Jag gick tillbaka in till psykologen med sonen. Återberättade vad han sa och så började alla psykologens frågor om, men sonen kunde inte se att han hade gjort något fel. Flickan hade varit dum först var det enda som hans resonemang gick ut på. Och det den stackars flickan hade gjort var helt trivialt och inte riktat mot sonen.

    Nu har flickans föräldrar polisanmält sonen.

    Jag är på något sätt lättad. det låter inte klokt men någonstans mitt i att jag tycker det är hemskt och skamfullt så känns det så på något konstigt vis.

    Framförallt jag är så glad att det gått väl för flickan. Det kunde gått så illa.

     

     


    Det är bra, förhoppningsvis så kommer problemmen tas på allvar nu. Det finns skolor som barnen kan gå, och bo på. Det verkar vara något för er.
  • Anonym (Nahgem)
    Anonym (Dotter och mamma) skrev 2016-10-03 17:00:21 följande:

    Sonen slog en flicka i sin klass idag så illa att hon fick åka till akuten.


    Allt är rena kaoset nu.

    Jag hämtade sonen i skolan. Vi pratade skolans psykolog och sonen gav till min förvåning uttryck för ånger. När vi gick ut från psykologen så sa sonen precis  som tidigare att jag sa så mamma bara för att vi skulle få gå hem. Och sedan började han precis som hos psykologen en lång förklaring om varför allt var flickans fel från början. Jag gick tillbaka in till psykologen med sonen. Återberättade vad han sa och så började alla psykologens frågor om, men sonen kunde inte se att han hade gjort något fel. Flickan hade varit dum först var det enda som hans resonemang gick ut på. Och det den stackars flickan hade gjort var helt trivialt och inte riktat mot sonen.


    Nu har flickans föräldrar polisanmält sonen.

    Jag är på något sätt lättad. det låter inte klokt men någonstans mitt i att jag tycker det är hemskt och skamfullt så känns det så på något konstigt vis.

    Framförallt jag är så glad att det gått väl för flickan. Det kunde gått så illa.


     


     


    Åh, stackars flicka. Förstår att du är glad över att det gick bra för henne.


    Förstår också att polisanmälan känns som en lättnad.

Svar på tråden Min far har asperger