• Anonym (Lurad)

    Han mörkade asperger

    Min sambo sedan knappt ett år har inte berättat för mig att han har asperger.


    Vi var hemma på middag hos hans mamma för någon dags sedan och hon undrade hur allt är och då sa jag att det mesta hade blivit lite väl trist och hennes son inte vill göra någonting mer än typ sitta och titta på olika dokumentärer på sin dator och jag undrar om han kanske är deprimerad.


    Hon sa då att hon mer tror att det är hans asperger. Att han var sådan när han bodde hemma att han mest höll på med datorn och sällan ville följa med familjen på någonting och att hon varit så förvånad över att han blommat upp när han träffade mig.


    När vi kom hem frågade jag sambon varför han aldrig berättat att han har asperger. Han blev arg och smällde i dörrar och slog med knytnäven i diskbänken och satte sig sedan vid sin dator. Jag tyckte det var obehagligt och gick och la mig.


    Har frågat honom igen varför han ljugit och inte berättat och då fick han utbrott och skrek på mig så nära mitt ansikte att jag fick spott på mig att han inte ljugit. Han har bara inte sagt något om det därför det inte spelar någon roll. När jag fortsatte att fråga ut honom och sa att om det inte spelade någon roll kunde han ju berättat var han väldigt irriterad och sa till slut att om han berättat hade jag inte velat bli tillsammans med honom.


    Det kan han ha rätt i för så som han varit de senaste månaderna är det inte roligt. Han är inte alls på samma sätt som han var i början när vi träffades. När vi började dejta och sedan flyttade ihop var han glad och pigg på att göra saker. Vi gick på stan, shoppade, var ute och åt eller tog en öl med kompisar. Vi träffade mina föräldrar och min bror och hans tjej. Vi till och med reste med dem och det var jättekul. Nu när jag föreslår något säger han bara att han inte orkar. Han vill inte göra någonting längre. Han bara kommer hem från jobbet, har köpt med sig någon snabbmat och dunsar ner framför datorn. Han sitter där hela kvällarna och ser mest en massa dokumentärer om krig och naturfilmer. Själv orkar jag inte titta på det varje kväll, så jag går oftast och lägger mig i sovrummet, läser en bok eller ser på TV där. Föreslår jag att vi ska se en komedi eller deckare tillsammans som vi gjorde i början så säger han att han inte tycker de är bra. Men det gjorde han ju när vi började träffas. jag har sagt till honom att jag tycker det är tråkigt och att jag känner mig ensam men han tycker att vi har det bra och att det är väl mysigt och räcker att "där är någon hemma", att då är man ju två.


    Jag förstår inte hur han kan ha förändrats så. Kan han ha spelat en roll för att lura mig eller vad har hänt? Vet inte vad jag ska göra. Som det är nu så känns det väldigt trist och innehållslöst.


     


     

  • Svar på tråden Han mörkade asperger
  • Anonym (L)
    Anonym (Solen) skrev 2016-10-06 16:56:07 följande:

    Precis min tanke. Vi kanske tänker olika om begreppet kategorisera. Man kan givetvis inte peka ut någon enskild svårighet hos en person med spektrumsvårigheter.


    Det kan säkert vara så att vi tänker olika kring kategorisera.

    Asperger ingår ju numera inom Autismspektra, vilket gör begreppet för stort för att generalisera hur en person med Asperger exakt fungerar.
  • Anonym (Se sammanhanget!)
    pyssel skrev 2016-10-06 16:15:18 följande:
    Varför raljerar du över TS i inlägg efter inlägg? Anhörigperspektivet som partner eller syskon är betydligt mer negligerat än som förälder. Varför är det tabu att lyfta just autism? Det är ingen picknick att ha en partner med autism, om än självvalt. Generaliseringar är inte alltid av ondo utan en självklar del av kategorisering inom psykiatrin.

    Här finns ju flera som skriver som säger att de själva har diagnoser och andra berättar att de har barn med diagnoser. Jag tror att det är ett självförsvar. Man vill inte se att det finns problem med att leva med någon med diagnos.


    Utan ihärdigt försöker man förminska TS upplevelser.


    Att göra det genom någon slags Whataboutism (en.wikipedia.org/wiki/Whataboutism) blir inte särskilt trovärdigt. Ingen som har upplevt de problem det innebär att ha en partner med de här typerna av diagnos, tror på försök att argumentera "att normala män slappnar också av i förhållanden", normala män gör också si och så, Diagnosen, funktionsnedsättningen ger allting helt andra proportioner och omfattning än svårigheter i ett helt vanligt förhållande.


    TS att ha en psykiska funktionsstörning är inte ungefär som att vara vänster eller högerhänt, det räcker att köpa en sax för vänsterhänta. Problemen är större än så, mycket större. Det finns en anledning till att man sätter de här diagnoserna. Att samhället lägger ner stora pengar på att utreda och bistå med psykologhjälp, boendestödjare, extraresurser i klasser, specialpedagoger med mera med mera. Alla dessa insatser hade knappast funnits om dessa  autismspektrastörningar var ungefär som öroninflammationer som någon i tråden försökte jämförda dem med.


    I viljan att hjälpa och inte stigmatisera väljer man ofta att lägga skulden på en anhörig som redan har det svårt. Ja, anhörigperspektivet och partnerns perspektiv saknas nästan helt i debatten. Problem skall tystas ner till varje pris.


     

  • Anonym (Se sammanhanget!)
    pyssel skrev 2016-10-06 17:00:04 följande:
    Att lufta och lyfta frustration kallar jag inte att "trakassera". Jag har inga problem att förstå att "huvudpersoner" i trådar har olika nyanser i det de uttrycker om personliga förhållanden, men många verkar ha svårt för det. Jag lever självvalt med en man med både autism och annat och det är förenat med en hel del svårigheter. Det diskussionen ofta handlar om: Jag tror få anhöriga sväljer att autism "bara" är en "funktionsvariant" som empowermentrörelsen gärna hävdar (för alla oss med NPF). Mina egna svårigheters effekt på en partner eller barn kan heller inte reduceras till en liten spännande betraktelse över personlighetstyper (har ADHD). Och jag ger mina diagnosfränder samma invändningar när de ojar sig på forum och fb-grupper. Det är ju löjligt att vi ska ha diagnoser som renderar stöd och behandling samtidigt som vi ska kräva att alla beskrivningar av funktionshindret ska kläs i positiva ord.
    Mycket vettigt och tänkvärt inlägg.
  • Anonym (Solen)
    Anonym (L) skrev 2016-10-06 17:03:49 följande:

    Det kan säkert vara så att vi tänker olika kring kategorisera.

    Asperger ingår ju numera inom Autismspektra, vilket gör begreppet för stort för att generalisera hur en person med Asperger exakt fungerar.


    Ja det är svårtolkat till och med för många som "kan" detta. Ibland är enda skillnaden mellan en vuxen med autism och en med Asperger att den ena personen hade talsvårigheter som barn. Och det blir inte mindre förvirrande av att man på vissa håll i Sverige fortfarande ger diagnosen Asperger.
  • Anonym (L)
    Anonym (Solen) skrev 2016-10-06 17:10:23 följande:

    Ja det är svårtolkat till och med för många som "kan" detta. Ibland är enda skillnaden mellan en vuxen med autism och en med Asperger att den ena personen hade talsvårigheter som barn. Och det blir inte mindre förvirrande av att man på vissa håll i Sverige fortfarande ger diagnosen Asperger.


    Håller helt och hållet med dig!

    I vissa delar av Sverige används fortfarande den gamla diagnosmanualen även om den är påväg att ersättas helt av den nya.
  • pyssel
    Anonym (L) skrev 2016-10-06 17:14:19 följande:

    Håller helt och hållet med dig!

    I vissa delar av Sverige används fortfarande den gamla diagnosmanualen även om den är påväg att ersättas helt av den nya.


    Så här ligger det till: Vissa team använder DSM-5 andra ICD-10, en del använder båda. Använder man DSM ska det ändå kodas i ICD för det statistiska ändamålet. ICD-11 förväntas dock följa efter DSM-5 beträffande ändringarna i autismdiagnosen.
    Alla hästar hemma
  • pyssel
    pyssel skrev 2016-10-06 17:24:12 följande:

    Så här ligger det till: Vissa team använder DSM-5 andra ICD-10, en del använder båda. Använder man DSM ska det ändå kodas i ICD för det statistiska ändamålet. ICD-11 förväntas dock följa efter DSM-5 beträffande ändringarna i autismdiagnosen.


    ICD (WHO:s klassificeringar) är alltså det som "gäller" i Sverige enligt Socialstyrelsen för kodning i sjukvården.
    Alla hästar hemma
  • Anonym (L)
    pyssel skrev 2016-10-06 17:24:12 följande:

    Så här ligger det till: Vissa team använder DSM-5 andra ICD-10, en del använder båda. Använder man DSM ska det ändå kodas i ICD för det statistiska ändamålet. ICD-11 förväntas dock följa efter DSM-5 beträffande ändringarna i autismdiagnosen.


    Nja...

    Saken är den att Asperger försvann i slutet av 90 talet som egen diagnos, utan ingår numera inom Autismspektra tillsammans med Autism och en rad andra diagnoser.

    Det finns fortfarande delar av Sverige som använder den gamla diagnosmanualen dock.
  • pyssel
    Anonym (L) skrev 2016-10-06 17:30:07 följande:

    Nja...

    Saken är den att Asperger försvann i slutet av 90 talet som egen diagnos, utan ingår numera inom Autismspektra tillsammans med Autism och en rad andra diagnoser.

    Det finns fortfarande delar av Sverige som använder den gamla diagnosmanualen dock.


    Sluta nu. Den försvann ur DSM-5 som kom 2013. I föregångaren DSM-IV-TR finns den. I ICD-10 finns den men i ICD-11 som kommer 2018 försvinner den (förhoppningsvis, i mitt subjektiva tycke).
    Alla hästar hemma
  • Anonym (L)
    pyssel skrev 2016-10-06 17:27:03 följande:

    ICD (WHO:s klassificeringar) är alltså det som "gäller" i Sverige enligt Socialstyrelsen för kodning i sjukvården.


    Det är ju precis det som jag försöker säga också.

    Den innehåller kriterierna för dom olika diagnoser inom autismspektrumet,

    Asperger finns sen i slutet av 90 talet inte längre som egen diagnos utan tillhör numera där
Svar på tråden Han mörkade asperger