Han mörkade asperger

Kod F84.5

Genomgripande utvecklingsstörningar (F84)

- F84.0: Autism i barndomen

- F84.1: Atypisk autism

- F84.2: Retts syndrom

- F84.3: Annan desintegrativ störning i barndomen

- F84.4: Överaktivitetssyndrom förenat med psykisk utvecklingsstörning och stereotypa rörelser

- F84.5: Aspergers syndrom

- F84.8: Andra specificerade genomgripande utvecklingsstörningar

- F84.9: Genomgripande utvecklingsstörning, ospecificerad

Källa: ICD-10

Nej du har inte förstått.

Ovanstående är ICD-10. 2018 kommer ICD-11 där Asperger förväntas försvinna - SOM I DSM-5. Det handlar inte om att den nu "hamnar på spektrumet" - den är borta i DSM-5 och ICD-11 förväntas göra detsamma. Dvs WHO kommer enligt artiklar jag läst i bl.a Läkartidningen följa APA:s ändringar. Du har nog missförstått det där med "egen diagnos" och ordet "egen" för den kommer att försvinna "som diagnos", inte som "egen diagnos", vad du nu menat med det. Ändringen är inte att den "hamnar på spektrumet" utan att den tagits bort i DSM-5 (ICD-11 har ju inte kommit än).

Ja, jag har koll på AS och ASD, eftersom du frågar. Och det är de påstådda skillnaderna man inte anser att det finns tillräcklig evidens för, därav ändringen.

Dum fråga, men vad säger egentligen att ts sambo INTE är deprimerad? Kan man inte bli deprimerad när man har asperger?

Det är du som uppenbarligen inte har förstått, trots att personer med uppenbara större kunskaper inom det har försökt att förklara det för dig.

Skillnaderna mellan Asperger och Autism är väldigt små, har man numera kommit fram till (därav att Asperger numera ingår i begreppet Autismspektra)

Några skillnader finns dock ;

Personer med Autism kan till skillnad från personer med Asperger ha grad av Utvecklingsstörning.

Barn med Autism utvecklar till skillnad från barn med Asperger i vissa fall något senare språkutveckling.

Bortsett från dessa få undantag är kriterierna det samma med svårigheter med socialt samspel,svårigheter att anpassa sig till oväntade situationer etc,

Who:s diagnosmanual är som sagt den som redan används generellt i Europa.

Jag känner igen mig i det du beskriver , fast utifrån din sambo.

Nu är jag ännu utan klar diagnos men pendlar inom ett extremt brett spektra där jag har drag av flera olika typer - Gud hjälpe mig!

Fler än en av mina partners har känt sig bedragna eller lurade ett tag in i förhållandet när jag landar i det som egentligen är mitt habituatillstånd. I början är jag som i ett energirus där jag vill en massa, är fin, glad o sexuell.

Sen blir jag som din karl. Men samtidigt har det att göra med att jag känner mig trygg med personen så att jag kan "slappna av".

Innan dess är jag uppe i varv och "säljer in mig" . Det gör väl alla egentligen i förälskelsen men min nivåskillnad är påtaglig.

Jag påtalade verkligen för min nuvarande sambo att jag inte är bra för någon och att jag inte begär att nån ska klara att leva med hur jag är. Då är jag inte alls martyr utan helt uppriktig.

Vi har hållt ihop i 2,5 år nu och det är helt otroligt att han stått ut. 

Nu är jag 36 år och först i denna ålder och efter livserfarenhet kan jag "ta" att bli "uppfostrad". Jag vet att han inte hackar på mig för att han vill felgöra mig utan för att han verkligen vill mig och oss väl. 

Mycket i mitt liv har förvisso handlat om att imitera och lära mig hur andra uppträder och göra likadant, men det har varit helt utan genuinitet.

Jag är väldigt självupptagen och det mesta kretsar runt mig o mina behov. Jag kräver mycket förståelse från sambon men är väldigt kass på att ge tillbaka.

Men jag är iaf öppen för att lära mig numera.

Jag tänker lite typ;" jag behöver inte säga till dig att jag älskar dig mer än en enda gång. Varför skulle jag det när du redan fått veta det? Jag säger ju till om det ändras"

Men jag kräver å andra sidan att han öser betygelser över mig så att jag känner mig älskad o trygg.

Jag påtalar flera gånger i den utredning jag nu påbörjat att jag inte vill uppfattas som arrogant eller egoistisk etc men jag förstår att det är så som andra kan uppfatta mig när jag är mig själv helt o hållet.

Jag tror att det är väldigt väldigt krävande att leva med en person som har den problematik som din sambo har. Det finns ju anhöriggrupper, kanske kan det vara något för dig? Det betyder så himla mycket för motparten att bli förstådd.

Man, - eller JAG, är ju inte känslokall egentligen, men känslorna och uttrycken för dem tar liksom omvägar och hittar oftast inte ens ut.

Jag utgår ofta t ex från att min sambo vet att jag tänkt att jag uppskattar honom. Men hur skulle han kunna veta det om jag inte visat det?

Jag kan tycka att jag visar det på mitt egna sätt, kanske genom att ge kaffe på sängen etc, men HAN önskar hellre att få det verbalt eller fysiskt, vilket absolut inte kommer naturligt för mig.

Jag vågar nästan lova att din sambo inte har det lätt alls och att han inte hittat rätt redskap för att närma sig dig utifrån hur du behöver ha det.

Kommunikation är AoO, men det är inte lätt med det heller, eftersom man i "min värld" SKA tänka som jag.

Läs på, visa att du är intresserad av att förstå o nå honom. Att du respekterar honom men är nyfiken på honom.

Min sambo hittar ständigt nya sätt att lägga fram saker på och det är ett ständigt upptäckande. I all den rigiditet som jag diggar så stenhårt så kan till och med jag uppskatta att känna lite "nytänkande" ibland : )

Fortsätt göra bort dig. Det finns inget "redan" med vare sig WHO, Europa eller Sverige. Du har inte ens koll på att HFA inte är en diagnos utan H:et är en kompletterande BESKRIVNING till en autismdiagnos som innefattar normal till hög intelligens men inte är AS enligt ICD-10 eller DSM-IV (pga skillnaden i språkutveckling som du lyckats snappa upp). Förstår att detta blir för komplicerat för dig nu. Du får helt enkelt slå dig till ro med att personer som medverkat i x antal utredningar och bedömningar har koll på manualerna. Ska du tjafsa mer kan du pm:a om du har svårt med källor eller manual-läsning och behöver hänvisningar. Att du undviker faktumet att du har fel genom att rabbla basic autismkunskap blir bara märkligt. Och det du tar upp om skillnaden mellan AS och autism är ju just det man kritiserat som ohållbart för att motivera AS som diagnos.

Dum fråga, men vad säger egentligen att ts sambo INTE är deprimerad? Kan man inte bli deprimerad när man har asperger?

Det är ingen mer än du som gör bort här i tråden!

Who:s diagnosmanual är den som gäller här i Sverige!!

När den gamla diagnosmanualen används ska den omkodas till Who:s diagnosmanual!!

Det är inte förrän på senare år man har kommit fram till att skillnaderna mellan Asperger och Autism är små (ohållbara) för att Asperger ska kunna klassas som egen diagnos.

Just därför valde man år 2013 att ta bort Asperger som egen diagnos och låter den numera ingå i Autismspektret tillsammans med Autism och andra autismtillstånd.

Den gemensamma nämnaren för diagnoserna inom Autismspektrumet är just svårigheterna med socialt samspel med andra människor!!!