Anonym (Lena) skrev 2016-12-04 21:52:58 följande:
Jag är inte elak, men jag ifrågasätter din trovärdighet när du skriver som du gör och sedan inte gör något åt det. De barn du säger du vill värna, deras parti tar du ju inte.
Verkar som att du bara vill lätta ditt eget samvete. Varför jobbar du där du gör, när du mår dåligt av det? Det är inte svårt att få jobb inom vården idag.
Därför att jag är relativt nyutbildad som bm och vill jobba just på förlossningen. Älskar mina övriga arbetsuppgifter.
Att jag och mina kollegor kan tycka att det är psykiskt tufft att handha sena aborter där fostret visar livstecken, är det konstigt för dig? Tror du att vi är några maskiner utan känslor? Som sagt, lagen ser ut som den gör och jag har inte för avsikt att personligen ta den fighten och försöka få ner abortgränsen.
När vi söker stöd och förståelse hos chefer när det blir för jobbigt får vi ett samtal. Sen pratar man inte mer om det. Har en kollega som nyligen fick gå pga att hon vägrade utföra aborterna. Och det ser jag som rätt. Det ingår i bm arbetsuppgifter att utföra aborter och man
måste se till kvinnan. Klarar man inte det får man söka sig någon annanstans. Men det ändrar inte det faktum att det känns riktigt jobbigt att utföra dessa uppgifter ibland.
Jag hade jag välkomnat en lagändring som säger att abortgränsen går vid 20 veckor. Detta för att minska risken för feldateringar och foster som lever efter aborten.
Jo du är elak. Du kallar mig hycklare. Jag är en person ( förmodligen alldeles för känslig för mitt eget bästa har jag förstått i den här tråden) och jag blir uppriktigt ledsen av att du säger så. Jag har bara beskrivit hur det går till inom abortvården. Ibland är det svårt och etiskt oförsvarbart (enligt mig) men jag har inte för avsikt att försöka få till en lagändring. Det ser jag mig inte tillräckligt stark för. Jag hoppas helt enkelt att det är som många här skriver att fostret inte har ett medvetande och därmed inte kan känna smärta innan det går bort. Får lita på det helt enkelt.