Är det någon som kan förklara för mig hur våra lagar kan vara uppbyggda kring att det är ok att göra abort i v.21 för att man inte vill ha barn? Jag vet att man behöver söka tillstånd men tydligen får man tillstånd på så pass "lösa" grunder.
Som mamma till ett barn fött i v. 23 är det här skrämmande. Ett barns liv räddas när ett annat avslutas nån vecka tidigare. Hur är det möjligt och är jag helt ute och cyklar som inte förstår detta?
Mår man psykiskt dåligt så är de ju ett skäl för att få beviljat en sen abort. Mår man psykiskt dåligt ska man självfallet inte tvingas genomgå en oönskad graviditet när det finns möjlighet till abort.
Jag ger mig in i tråden efter att ni diskuterat ett tag. Men har skummat igenom den.
Två saker tycker jag behöver lyftas:
1) i Sverige finns ingen övre abort gräns. Vecka 22 är alltså "praxis" men inte lag. Med andra ord kan man frångå den praxisen, vilket man också gör, och abortera barn senare i graviditeten. Det händer Inte ofta men det är ändå ett livsdugligt barn som blir bragt om livet. Senast jag hörde om det var våren 2015 i uppsala, ett barn i ca vecka 34, friskt barn men mamman var ej stabil och synnerliga skäl ansågs föreligga.
intressant är att tillägga att debatten om sen abort och att barnen kunde andas efter en abort startade ungefär samtidigt i Sverige i Norge. Båda regeringar tillsatte en utredning. I Norge bestämde man sig för att i lagen skriva en övre gräns, alltså 21+6. Men i Sverige valde vi istället att rekommendera sjukvården att injicera barnet med gift så att det inte uppvisade några livstecken när det drivdes ut och gav på så sätt inte obehagskänslor för personalen....
2) i samtal om abort behöver vi lyfta frågan om ett ofött barn har samma människovärde som du och jag? För om man tillskrivs ett människovärde så har man även rätt till liv. Oavsett andras tyckande så är ändå rätten till liv en grundläggande rättighet för alla människor och står över andra rättigheter.
Jag är av åsikten att det spelar ingen roll var i utvecklingen vi är, är det en människa så har vi ett värde och därmed rätt till liv. Inte påstår vi att en omedveten människa är mindre värd? Därmed bör också ett litet barn tillskrivas värde. För om medvetandet och fysisk funktionalitet ska bestämma vårt värde bör vi även välkomna spädbarnsmord och aktiv påtvingad dödshjälp av våra äldre som börjar avveckla fysisk funktion.
abort är aldrig en enkel fråga och varje situation är såklart alltid unik och vi behöver visa ödmjukhet inför de som står i en oplanerad graviditet eller får veta att det barnet inte blir så som man väntat sig.
Men saken kvarstår, är det en människa i magen, bör även den personens rättigheter tillvaratas. Vad vi behöver bli bättre på är att ge stöd till män och kvinnor som funderar på abort. Vi behöver ge alternativ.
Allt fler par är ofrivilligt barnlösa i Sverige, ändå sker enbart en handfull nationella adoptioner per år. Och vi måste väl ändå våga se möjligheten att en adoption är bättre än att avsluta en annan människas liv? Samt att kvinnan i vissa fall ska behöva dras med den inre smärta och ev. fysiska komplikationer som kan komma av en abort. Flera kvinnor som gjort en abort berättar att ingen stöttade dem och just för att vänner, familj och pojkvän alla entydigt sa att abort var bästa valet vågade de inte välja att behålla barnet.
abortliberalerna har således blivit mer abortförespråkare, där man hellre ser en abort som självklara valet än att erbjuda kvinnan support, stöd och att klart kunna se på alternativen. Enligt mig kör man över kvinnan och RFSU som är vårt lands främsta abortförespråkare har till och med liknat abort vid ett tandläkarbesök.
Men det är än dock sekundärt, för barnet är i sig en egen individ och bör därmed ha rätt till liv.
Om vi anser att livet slutar när hjärtat slutar slå, varför anser vi inte att livet börjar när hjärtat börjar slå?
Jag ger mig in i tråden efter att ni diskuterat ett tag. Men har skummat igenom den.
1.
I Storbritannien , nederländerna och Holland är det tillåtet med abort till vecka 24 så Sverige har inte högsta gränsen.
Jag ger mig in i tråden efter att ni diskuterat ett tag. Men har skummat igenom den.
Två saker tycker jag behöver lyftas:
1) i Sverige finns ingen övre abort gräns. Vecka 22 är alltså "praxis" men inte lag. Med andra ord kan man frångå den praxisen, vilket man också gör, och abortera barn senare i graviditeten. Det händer Inte ofta men det är ändå ett livsdugligt barn som blir bragt om livet. Senast jag hörde om det var våren 2015 i uppsala, ett barn i ca vecka 34, friskt barn men mamman var ej stabil och synnerliga skäl ansågs föreligga.
intressant är att tillägga att debatten om sen abort och att barnen kunde andas efter en abort startade ungefär samtidigt i Sverige i Norge. Båda regeringar tillsatte en utredning. I Norge bestämde man sig för att i lagen skriva en övre gräns, alltså 21+6. Men i Sverige valde vi istället att rekommendera sjukvården att injicera barnet med gift så att det inte uppvisade några livstecken när det drivdes ut och gav på så sätt inte obehagskänslor för personalen....
2) i samtal om abort behöver vi lyfta frågan om ett ofött barn har samma människovärde som du och jag? För om man tillskrivs ett människovärde så har man även rätt till liv. Oavsett andras tyckande så är ändå rätten till liv en grundläggande rättighet för alla människor och står över andra rättigheter.
Jag är av åsikten att det spelar ingen roll var i utvecklingen vi är, är det en människa så har vi ett värde och därmed rätt till liv. Inte påstår vi att en omedveten människa är mindre värd? Därmed bör också ett litet barn tillskrivas värde. För om medvetandet och fysisk funktionalitet ska bestämma vårt värde bör vi även välkomna spädbarnsmord och aktiv påtvingad dödshjälp av våra äldre som börjar avveckla fysisk funktion.
abort är aldrig en enkel fråga och varje situation är såklart alltid unik och vi behöver visa ödmjukhet inför de som står i en oplanerad graviditet eller får veta att det barnet inte blir så som man väntat sig.
Men saken kvarstår, är det en människa i magen, bör även den personens rättigheter tillvaratas. Vad vi behöver bli bättre på är att ge stöd till män och kvinnor som funderar på abort. Vi behöver ge alternativ.
Allt fler par är ofrivilligt barnlösa i Sverige, ändå sker enbart en handfull nationella adoptioner per år. Och vi måste väl ändå våga se möjligheten att en adoption är bättre än att avsluta en annan människas liv? Samt att kvinnan i vissa fall ska behöva dras med den inre smärta och ev. fysiska komplikationer som kan komma av en abort. Flera kvinnor som gjort en abort berättar att ingen stöttade dem och just för att vänner, familj och pojkvän alla entydigt sa att abort var bästa valet vågade de inte välja att behålla barnet.
abortliberalerna har således blivit mer abortförespråkare, där man hellre ser en abort som självklara valet än att erbjuda kvinnan support, stöd och att klart kunna se på alternativen. Enligt mig kör man över kvinnan och RFSU som är vårt lands främsta abortförespråkare har till och med liknat abort vid ett tandläkarbesök.
Men det är än dock sekundärt, för barnet är i sig en egen individ och bör därmed ha rätt till liv.
Om vi anser att livet slutar när hjärtat slutar slå, varför anser vi inte att livet börjar när hjärtat börjar slå?
Jag ger mig in i tråden efter att ni diskuterat ett tag. Men har skummat igenom den. Två saker tycker jag behöver lyftas: 1) i Sverige finns ingen övre abort gräns. Vecka 22 är alltså "praxis" men inte lag. Med andra ord kan man frångå den praxisen, vilket man också gör, och abortera barn senare i graviditeten. Det händer Inte ofta men det är ändå ett livsdugligt barn som blir bragt om livet. Senast jag hörde om det var våren 2015 i uppsala, ett barn i ca vecka 34, friskt barn men mamman var ej stabil och synnerliga skäl ansågs föreligga.
intressant är att tillägga att debatten om sen abort och att barnen kunde andas efter en abort startade ungefär samtidigt i Sverige i Norge. Båda regeringar tillsatte en utredning. I Norge bestämde man sig för att i lagen skriva en övre gräns, alltså 21+6. Men i Sverige valde vi istället att rekommendera sjukvården att injicera barnet med gift så att det inte uppvisade några livstecken när det drivdes ut och gav på så sätt inte obehagskänslor för personalen.... 2) i samtal om abort behöver vi lyfta frågan om ett ofött barn har samma människovärde som du och jag? För om man tillskrivs ett människovärde så har man även rätt till liv. Oavsett andras tyckande så är ändå rätten till liv en grundläggande rättighet för alla människor och står över andra rättigheter.
Jag är av åsikten att det spelar ingen roll var i utvecklingen vi är, är det en människa så har vi ett värde och därmed rätt till liv. Inte påstår vi att en omedveten människa är mindre värd? Därmed bör också ett litet barn tillskrivas värde. För om medvetandet och fysisk funktionalitet ska bestämma vårt värde bör vi även välkomna spädbarnsmord och aktiv påtvingad dödshjälp av våra äldre som börjar avveckla fysisk funktion.
abort är aldrig en enkel fråga och varje situation är såklart alltid unik och vi behöver visa ödmjukhet inför de som står i en oplanerad graviditet eller får veta att det barnet inte blir så som man väntat sig.
Men saken kvarstår, är det en människa i magen, bör även den personens rättigheter tillvaratas. Vad vi behöver bli bättre på är att ge stöd till män och kvinnor som funderar på abort. Vi behöver ge alternativ.
Allt fler par är ofrivilligt barnlösa i Sverige, ändå sker enbart en handfull nationella adoptioner per år. Och vi måste väl ändå våga se möjligheten att en adoption är bättre än att avsluta en annan människas liv? Samt att kvinnan i vissa fall ska behöva dras med den inre smärta och ev. fysiska komplikationer som kan komma av en abort. Flera kvinnor som gjort en abort berättar att ingen stöttade dem och just för att vänner, familj och pojkvän alla entydigt sa att abort var bästa valet vågade de inte välja att behålla barnet.
abortliberalerna har således blivit mer abortförespråkare, där man hellre ser en abort som självklara valet än att erbjuda kvinnan support, stöd och att klart kunna se på alternativen. Enligt mig kör man över kvinnan och RFSU som är vårt lands främsta abortförespråkare har till och med liknat abort vid ett tandläkarbesök.
Men det är än dock sekundärt, för barnet är i sig en egen individ och bör därmed ha rätt till liv.
Om vi anser att livet slutar när hjärtat slutar slå, varför anser vi inte att livet börjar när hjärtat börjar slå?
Jag ger mig in i tråden efter att ni diskuterat ett tag. Men har skummat igenom den. Två saker tycker jag behöver lyftas: 1) i Sverige finns ingen övre abort gräns. Vecka 22 är alltså "praxis" men inte lag. Med andra ord kan man frångå den praxisen, vilket man också gör, och abortera barn senare i graviditeten. Det händer Inte ofta men det är ändå ett livsdugligt barn som blir bragt om livet. Senast jag hörde om det var våren 2015 i uppsala, ett barn i ca vecka 34, friskt barn men mamman var ej stabil och synnerliga skäl ansågs föreligga.
intressant är att tillägga att debatten om sen abort och att barnen kunde andas efter en abort startade ungefär samtidigt i Sverige i Norge. Båda regeringar tillsatte en utredning. I Norge bestämde man sig för att i lagen skriva en övre gräns, alltså 21+6. Men i Sverige valde vi istället att rekommendera sjukvården att injicera barnet med gift så att det inte uppvisade några livstecken när det drivdes ut och gav på så sätt inte obehagskänslor för personalen.... 2) i samtal om abort behöver vi lyfta frågan om ett ofött barn har samma människovärde som du och jag? För om man tillskrivs ett människovärde så har man även rätt till liv. Oavsett andras tyckande så är ändå rätten till liv en grundläggande rättighet för alla människor och står över andra rättigheter.
Jag är av åsikten att det spelar ingen roll var i utvecklingen vi är, är det en människa så har vi ett värde och därmed rätt till liv. Inte påstår vi att en omedveten människa är mindre värd? Därmed bör också ett litet barn tillskrivas värde. För om medvetandet och fysisk funktionalitet ska bestämma vårt värde bör vi även välkomna spädbarnsmord och aktiv påtvingad dödshjälp av våra äldre som börjar avveckla fysisk funktion.
abort är aldrig en enkel fråga och varje situation är såklart alltid unik och vi behöver visa ödmjukhet inför de som står i en oplanerad graviditet eller får veta att det barnet inte blir så som man väntat sig.
Men saken kvarstår, är det en människa i magen, bör även den personens rättigheter tillvaratas. Vad vi behöver bli bättre på är att ge stöd till män och kvinnor som funderar på abort. Vi behöver ge alternativ.
Allt fler par är ofrivilligt barnlösa i Sverige, ändå sker enbart en handfull nationella adoptioner per år. Och vi måste väl ändå våga se möjligheten att en adoption är bättre än att avsluta en annan människas liv? Samt att kvinnan i vissa fall ska behöva dras med den inre smärta och ev. fysiska komplikationer som kan komma av en abort. Flera kvinnor som gjort en abort berättar att ingen stöttade dem och just för att vänner, familj och pojkvän alla entydigt sa att abort var bästa valet vågade de inte välja att behålla barnet.
abortliberalerna har således blivit mer abortförespråkare, där man hellre ser en abort som självklara valet än att erbjuda kvinnan support, stöd och att klart kunna se på alternativen. Enligt mig kör man över kvinnan och RFSU som är vårt lands främsta abortförespråkare har till och med liknat abort vid ett tandläkarbesök.
Men det är än dock sekundärt, för barnet är i sig en egen individ och bör därmed ha rätt till liv.
Om vi anser att livet slutar när hjärtat slutar slå, varför anser vi inte att livet börjar när hjärtat börjar slå?
Vid sena aborter ger man nån medel till barnet,så att den får svårt att andas och dör.Visst är det så?