Är det någon som kan förklara för mig hur våra lagar kan vara uppbyggda kring att det är ok att göra abort i v.21 för att man inte vill ha barn? Jag vet att man behöver söka tillstånd men tydligen får man tillstånd på så pass "lösa" grunder.
Som mamma till ett barn fött i v. 23 är det här skrämmande. Ett barns liv räddas när ett annat avslutas nån vecka tidigare. Hur är det möjligt och är jag helt ute och cyklar som inte förstår detta?
Vad trött jag blir. Ingen har ens brytt sig om att svara på det jag skrev igår.
Jag har aldrig sett mig som en person som skulle genomgå en abort. Jag har alltid tänkt att om jag skulle bli gravid av misstag skulle jag fullfölja graviditeten. Men är det något jag är tacksam för och glad över idag, är det att jag aldrig var en sådan som uttalade mig tvärsäkert om andra människor, vars livssituation jag inte kunde sätta mig in i.
Idag är jag en av dem som genomgått en sen abort. Inte frivilligt, utan för att barnet inte skulle klara sig. Det var fruktansvärt, den absolut värsta upplevelse jag varit med om.
Att det skulle vara vanligt med sena aborter för att någon inte "känner för att bli mamma" ger jag inte fem öre för. Det är en jättejobbig upplevelse. Det är inte bara så att du sövs ner och sen vaknar du och fostret är borta. Nej, du måste föda fram fostret själv på sjukhus. Det gjorde jätteont och jag tappade massor av blod.
Ni som uttalar er så tvärsäkert om att ändra abortgränser och att abort är mord, hoppas att ni aldrig behöver hamna i den situationen jag var i. Jag skulle inte ens önska min värsta fiende att behöva gå igenom det jag gick igenom.
Är också lite inne på det du säger. Aborträtten blir nästan vriden. Lite som att det blir med självklart att göra abort bara för att pojkvän, föräldrar, pojkväns föräldra tycker det är det bästa. Lite som att en abort är en liten skitgrej man ska göra för att underlätta för alla, även om det kanske inte är det som mamman helst gjort. Tycker det borde vara mer stöd. Att på det obligatoriska samtalet innan aborten ska det informeras om hjälp och stöd man kan få om man vill behålla sitt barn.
Lögnare.
Och du har uppenbarligen ingen medicinsk kunskap, koll på embryologi eller vetenskap/statistik.
Kom med bevis, inte anklagelser så fortsätter jag gärna ett konstruktivt samtal med dig.
Kom med bevis, inte anklagelser så fortsätter jag gärna ett konstruktivt samtal med dig.
Ja och framför allt är det väldigt få som pratar om hur många mår rent fysiskt och psykiskt efter en abort. En del mår bra men har ont (vilket knappt går att från komma) men väldigt många lider i det tysta och sörjer det barn man aldrig fått träffa och aborten man inte kan göra ogjord. Men det är så himla tabubelagt att många vågar inte prata om det.
Min starka uppfattning är att kvinnor förtjänar bättre än abort.
Vi måste kunna bli bättre på att förebygga oplanerade graviditeter och ge alternativ. Det kan inte vara okej att ca 37.000 aborter göra årligen i Sverige. Det är ju ett helt Alingsås varje år!
Och samtidigt växer den åldrande gruppen, ofrivillig barnlöshet stiger och vår befolkningsbalans är rubbad. Det kan ju vara känslokallt att tala demografi angående familjebildning då det är högst individuella frågor. Men våra politiker bör se över detta.
De flesta som gör en abort gör det pga avsaknaden av stöd. Varför kan vi inte prata om att ge stöd till att välja liv?
Vad trött jag blir. Ingen har ens brytt sig om att svara på det jag skrev igår.
Jag har aldrig sett mig som en person som skulle genomgå en abort. Jag har alltid tänkt att om jag skulle bli gravid av misstag skulle jag fullfölja graviditeten. Men är det något jag är tacksam för och glad över idag, är det att jag aldrig var en sådan som uttalade mig tvärsäkert om andra människor, vars livssituation jag inte kunde sätta mig in i.
Idag är jag en av dem som genomgått en sen abort. Inte frivilligt, utan för att barnet inte skulle klara sig. Det var fruktansvärt, den absolut värsta upplevelse jag varit med om.
Att det skulle vara vanligt med sena aborter för att någon inte "känner för att bli mamma" ger jag inte fem öre för. Det är en jättejobbig upplevelse. Det är inte bara så att du sövs ner och sen vaknar du och fostret är borta. Nej, du måste föda fram fostret själv på sjukhus. Det gjorde jätteont och jag tappade massor av blod.
Ni som uttalar er så tvärsäkert om att ändra abortgränser och att abort är mord, hoppas att ni aldrig behöver hamna i den situationen jag var i. Jag skulle inte ens önska min värsta fiende att behöva gå igenom det jag gick igenom.
Min uppfattning är faktiskt det omvända, att kvinnor "ska" må dåligt och att tabut ligger i att de inte gör det.
Abort är ett alternativ till oplanerade graviditeter. Det verkar många bortse helt från det utan tycker att tex att adoption är bättre. För vem och varför ska man fråga sig för det är inte heller ett speciellt bra alternativ.