Tänkte skapa en bim-tråd som gäller för hela januari månad.
Jag själv är 25 år och vi ska nu ÄNTLIGEN påbörja syskonverkstaden till vår 2 åriga tjej!
Har beräknad ÄL 6 januari, så BIM är runt 20/1.
Någon som vill följas åt? :)
ÄL idag eller imorgon och BIM borde bli runt den 17 jan.
Ingen direkt koll då detta är den första riktiga mensen efter hormonspiralen.
Då ligger vi exakt samma i tid :)
Hej på er!
Följer gärna den här tråden!
Jag och min sambo är på vårat första försök till att skaffa barn. Jag är 26 år och han är 35.
BIM är 10/1.
Vi är båda väldigt pirriga angående allt. Det är såå svårt att inte låta tankarna ta över för mycket. Det enda man tänker på är bebisar 24/7 
Jag har inga symptom på graviditet alls. Vet inte om man brukar ha det såhär tidigt heller? Känns som att man kan börja inbilla en massa symptom som inte finns också.
Har iaf beställt ägglossningsstickor och graviditetstest från testlagret nu :)
Ja faktiskt :)
Är på.dag 14 idag så hoppas på lite positiva resultat sedan :)
Idag var ältestet helt blankt :/ men funderar på om det var för vi hade haft sex innan och hade inte varit på toa ännu, så var säkert utspätt. Får prova sen igen nu när man kissat några gånger.
Men tanken slog mig om det är därför ältesten aldrig nått full stegring för att vi har sex varje dag, ibland 2 ggr om dan. Snacka om att man hinner fundera och tankarna går på högvarv :-P
Men du kissar ju inte från samma hål du har samma i :)
Nej men hade ju spermiesekret i och runt öppningen. Brukar kunna se spermierester i urinet som geleaktiga klumpar, så nog verkar det späs ut.
Men kanske annat vad vet jag :p
Sperman brukar ju kunna rinna ut i omgångar efter sex i alla fall för mig, kissar man då i mugg så är det väl inte omöjligt det rinner ut spermarester i muggen, dvs blir utspätt, eller är det jag som är helt dum i huvudet ;)
Förstår precis vad ni pratar om att man ska försöka hålla masken... liksom försöka leva ett normalt liv samtidigt som man går i genom den här jävla bergochdalbanan. Omöjligt ju! Vi har precis avslutat vårt tredje försök vi med (också BIM 12/1 :D ) så inte så länge, men när man väntat så länge på att få börja så känns det som en evighet. Nu börjar det bli riktigt svårt att hålla masken när alla andra blir gravida (var svårt innan vi ens började försöka men nu är det olidligt :'( ) men min älskade sambo förstår och försvarar/skyddar mig så gått det går. Det är jag otroligt tacksam för.
Jobbigast tycker jag ändå är de här humörssvängnignarna som är hela tiden. Jag har varit hormonfri i två år men nu när vi börjat försöka så är hormonerna och humöret verkligen vilda västern alltså. Ena dagen är jag glad och positiv och andra är jag så ledsen att man kunnat tro att jag fått besked att jag verkligen inte kan få barn alls :/ även över dagen kan det skifta, oftast är det värst om kvällarna när jag kan totalt bryta ihop för ingenting. Har slutat med både Facebook och instagram för att jag helt enkelt inte kan hantera det. Det funkar faktiskt hyfsat. Någon annan som känner igen sig på de där extrema humörssvängnignarna? Det tar så mycket energi och jag är trött på att vara ledsen mer eller mindre hela tiden.
Ikväll skickade vi upp rislyktor med en önskan (det behövs ju bara en). Långt inlägg det blev. Var bara tvungen att skriva av mig lite, ikväll var en sån där kväll :/
Torka dig innan du kissar då? :)