Min 11-åring gillar inte min nya man

Vet du (och jag fattar att det svider att höra eftersom du vill ge sken av att du har det så bra), det är inte provokation utan medlidande du väcker.

Det är sorgligt att se hur besviken du verkar vara på livet och på att du inte var nummer ett för ditt ex. Det är också beklagligt att läsa att det finns en "bättre-än-att-vara-ensam-man" i ditt liv. I och för sig kanske ni har nöjt er med varandra, men risken ärju att han inte fattat att du endast stannar hos honom för att du inte fick den du tyckte var bättre.

Som sagt, det finns hjälp att få. För du vill väl inte föra över mönstret av att "ta den som tycker att du duger om du inte får den du älskar" till ditt barn? På dina inlägg låter det ju som om det är ett barn som skulle acceptera att bli illa behandlad eftersom barnet vet att det måste lyda för att duga i mammas ögon. Den typ av barn som också är mest i riskzonen för övergrepp osv. eftersom de fått lära sig att negligera sina egna känslor när en auktoritet säger något annat.

Mannen har inte misslyckats, ts må ha misslyckats.

Han har försökt bli vän med hennes unge, han har försökt få henne att tycka om honom. Om hon sedan inte gör det är upp till henne. Man kan inte tycka om alla. Knappast hans fel.

Somliga anser också att det är ok att skylla på mannen. Utifrån de lilla uppgifter man får av ts så tycker jag att det verkar vara hans fel minst, faktiskt. Varför är det okej att ge mannen skit, han som faktiskt försöker? Förklara det gärna för mig. För du vet inte mer om detta än vad jag eller någon annan vet. Man utgår ju ifrån det ts skriver och utifrån hennes text så tycker jag att man kan se att hon inte har uppfostrat dottern. Du kanske tolkar den på ett annat sätt.

Det framgår att flickan tycker att ts och hennes man har för mycket regler. Sedan framgår det också att mannen inte får säga åt henne om plock och städning längre. Då förstår man att det handlar om att flickan tycker att det är för mycket jobbiga regler hos mamman och styvpappan. Regler som hon inte är van vid. Det är inte styvpappans fel att flickan inte är uppfostrad.

Det spelar ingen roll att styvpappan inte är vårdnadshavare för flickan. Nu är detta inte bara ts och flickans hem, utan också hans hem. Men antar att det är ok att skjuta undan styvfarsan åt sidan trots att felet inte ligger hos honom.

Du är löjlig.

Sjävklart orkar ingen (styvfarsa eller ej) med att få skit i längden. Styvpappan gör inget fel i att försöka klicka med dottern. Han gör det han ska göra. Att hon sedan ger honom kalla handen tyder bara på omogenhet och problem som inte är styvpappans fel.

Fantastiskt att du har så lite att göra att du bryr dig om mitt liv! <33

Kände faktiskt en kille som hade en gammal alkis-syster vid namn Anki..

Utifrån de knapphändiga uppgifter ts tillhandahåller kan man egentligen inte uttala sig orsaken till att de vuxna misslyckats med att få flickan att trivas i deras och hennes hem.

Somliga tar för givet att det är flickans fel, att hon är en bortskämd snorunge medan andra anser att man inte kan utgå från att skylla på barn när det handlar om omständigheter som är vuxnas ansvar.

Vad som framgår av ts berättelse är att flickan följer styvfaderns regler utan att protestera, men att hon vänt sig till sin riktiga pappa och förklarat att hon vill bo hos honom på heltid.

Detta är inte en angelägenhet för styvpappan utan för flickans föräldrar och något de borde diskutera sinsemellan utan störande inslag från personer som inte är vårdnadshavare för barnet.

Den här tråden vimlar om känslosamma "Buhun" från personer som tycks sakna förmåga att ta vuxenansvar.

När det handlar om att etablera en relation mellan ett barn och en vuxen så duger det inte att den vuxna börjar ropa buhu, svenska barn är så bortskämda att de sätter sina egna känslor före mina.

Ja, du framstår verkligen som en ömkansvärd person, så det är klart att vem som helst med utvecklad empatisk förmåga tycker synd om den person som tonar fram i dina inlägg.

Åh, så intressant med dina tidigare vänskapsrelationer, kanske den killen är bror till Anki i tråden som denna TS är en spin-of från.

Blor lite fundersam. Jag skulle verkligen inte flytta ihop med en person (kompis eller partner sak samma) som mitt barn inte trivdes med (så länge barnet är barn och bor hemma hos mig alltså).

Varje människa ska trivas och vara trygg i sitt hem och extra viktigt är det för mig att mitt barn ska trivas och må bra hemma.

Men det innebär ju inte att barnet får bestämma i största allmänhet eller beståmmer över mitt kärleksliv eller över min vänskap.

Förstår inte det antingen-eller-tänket.

I den mån jag skyller på någon så skyller jag på de vuxna.

Det finns för få detaljer i den här berättelsen för att det ska vara möjligt att veta vad som egentligen gått snett. Dessutom påstås det också att tråden bara är en kopia på en annan tråd med skillnaden att styvföräldern i den är kvinna.

Det senare innebär att det blir mindre intressant att diskutera skuldfrågan, men i den mån det går att ge någon skulden så föredrar jag att lägga den på ts i så fall.

Mest intressant är att tråden väcker så oerhört starka reaktioner. Det verkar som det finns en och annan vuxen som har fått finna sig i att bli bortvald när hon försökt konkurrera med ett barn om uppmärksamhet och fortfarande drabbas av ställföreträdande svartsjuka gentemot barnet i den här tråden.

För mig som förälder skulle jag i ts fall känna en bottenlös förtvivlan. Mitt barn vill inte dela sitt liv med mig på grund av mina egna val.

I den mån jag skyller på någon så skyller jag på de vuxna.

Det finns för få detaljer i den här berättelsen för att det ska vara möjligt att veta vad som egentligen gått snett. Dessutom påstås det också att tråden bara är en kopia på en annan tråd med skillnaden att styvföräldern i den är kvinna.

Det senare innebär att det blir mindre intressant att diskutera skuldfrågan, men i den mån det går att ge någon skulden så föredrar jag att lägga den på ts i så fall.

Mest intressant är att tråden väcker så oerhört starka reaktioner. Det verkar som det finns en och annan vuxen som har fått finna sig i att bli bortvald när hon försökt konkurrera med ett barn om uppmärksamhet och fortfarande drabbas av ställföreträdande svartsjuka gentemot barnet i den här tråden.

För mig som förälder skulle jag i ts fall känna en bottenlös förtvivlan. Mitt barn vill inte dela sitt liv med mig på grund av mina egna val.

Så om ditt barn började hata din nya efter flera år, giftemål och gemensamma barn när hen kommer i tonåren så åker din "nya" ut..?