Bf juli 2018
Hej!
Jag är gravid och väntar mitt första barn nu.
Plussade imorse och är överlycklig!
Är det någon mer som precis plussat?
Behöver någon att prata lite med :)
-
-
Svar på tråden Bf juli 2018
-
Nu behöver jag lite pepp här känner jag. Jag väntar ju som sagt min tredje pojke, och även om det fanns en initial besvikelse över insikten att jag aldrig kommer att få en dotter så längtar jag så efter mitt fina barn som ligger inne och bakar färdigt i magen. Dock så dyker den där besvikelsen upp igen varje gång någon annan får en dotter, eller får veta att de ska få en dotter - Som att jag blir avundsjuk och samtidigt arg för att ingen blir avundsjuk på mig (jag vet nu låter jag helt rabiat, skyller på gravidhormoner haha .. =) )
Jag har en ogrundad känsla (tror jag) av att jag skulle haft bättre kontakt med en vuxen dotter än med en vuxen son, även om mina egna barn får träffa farmor och farfar bra mycket oftare än mormor och morfar som bor i en annan stad. Nu ska ett par vi umgås med väldigt nära, som får barn bara 6 veckor efter oss, tydligen få en dotter och jag är sådär avundsjuk som jag inte vill vara - visst KAN söner också ha en fin relation med sin mamma? eller är jag dömd att typ baka bullar och titta på när dom umgås med sin pappa? (jag är ju verkligen ingen tjejig tjejmamma utan jag är ju den som satsat på karriären och min man den som drar största lasset hemma, dock bakar han ju inte bullar.. ) -
Det är klart att dina söner kan få en fin relation till dig! Min svärmor har bara två söner och hon har nästintill daglig kontakt med båda och träffar dem mycket oftare än jag träffar min mamma.Sopp skrev 2018-04-26 10:44:44 följande:
Nu behöver jag lite pepp här känner jag. Jag väntar ju som sagt min tredje pojke, och även om det fanns en initial besvikelse över insikten att jag aldrig kommer att få en dotter så längtar jag så efter mitt fina barn som ligger inne och bakar färdigt i magen. Dock så dyker den där besvikelsen upp igen varje gång någon annan får en dotter, eller får veta att de ska få en dotter - Som att jag blir avundsjuk och samtidigt arg för att ingen blir avundsjuk på mig (jag vet nu låter jag helt rabiat, skyller på gravidhormoner haha .. =) )
Jag har en ogrundad känsla (tror jag) av att jag skulle haft bättre kontakt med en vuxen dotter än med en vuxen son, även om mina egna barn får träffa farmor och farfar bra mycket oftare än mormor och morfar som bor i en annan stad. Nu ska ett par vi umgås med väldigt nära, som får barn bara 6 veckor efter oss, tydligen få en dotter och jag är sådär avundsjuk som jag inte vill vara - visst KAN söner också ha en fin relation med sin mamma? eller är jag dömd att typ baka bullar och titta på när dom umgås med sin pappa? (jag är ju verkligen ingen tjejig tjejmamma utan jag är ju den som satsat på karriären och min man den som drar största lasset hemma, dock bakar han ju inte bullar.. )
-
Du får nu bara tillåta dig att känna så, känslorna kommer i allafall och du är ju inte på något sätt en sämre människa för det. Du får låta dig sörja något du längtat efter men nu inser att det inte ser ut som det ska bli som du önskat. Dessa känslor minskar inte dina modersinstinkt eller kärlek till pojken i magen.Sopp skrev 2018-04-26 10:44:44 följande:Nu behöver jag lite pepp här känner jag. Jag väntar ju som sagt min tredje pojke, och även om det fanns en initial besvikelse över insikten att jag aldrig kommer att få en dotter så längtar jag så efter mitt fina barn som ligger inne och bakar färdigt i magen. Dock så dyker den där besvikelsen upp igen varje gång någon annan får en dotter, eller får veta att de ska få en dotter - Som att jag blir avundsjuk och samtidigt arg för att ingen blir avundsjuk på mig (jag vet nu låter jag helt rabiat, skyller på gravidhormoner haha .. =) )
Jag har en ogrundad känsla (tror jag) av att jag skulle haft bättre kontakt med en vuxen dotter än med en vuxen son, även om mina egna barn får träffa farmor och farfar bra mycket oftare än mormor och morfar som bor i en annan stad. Nu ska ett par vi umgås med väldigt nära, som får barn bara 6 veckor efter oss, tydligen få en dotter och jag är sådär avundsjuk som jag inte vill vara - visst KAN söner också ha en fin relation med sin mamma? eller är jag dömd att typ baka bullar och titta på när dom umgås med sin pappa? (jag är ju verkligen ingen tjejig tjejmamma utan jag är ju den som satsat på karriären och min man den som drar största lasset hemma, dock bakar han ju inte bullar.. )
Själv väntar jag min 4:e flicka tycker själv att det är jätte kul men såg glädjen och besvikelsen på sambon vid UL han hade nog gärna haft en pojke. Men sa bara "ja där är ju pappas lilla flicka" som han kallar även de andra tjejerna för.
Det kan ju lätt bli en ond sprallig av dåligakänslor och samvete så inte egentligen har en grund att ha dåligt samvete för. Försök i allafall att undvika att ha dålig samvete för det finns ingen anledning. Men klart det kan kännas förvirrande att sörja mitt i glädjen. Lycka till och grattis till pojken. -
Jag förstår din känsla.Sopp skrev 2018-04-26 10:44:44 följande:
Nu behöver jag lite pepp här känner jag. Jag väntar ju som sagt min tredje pojke, och även om det fanns en initial besvikelse över insikten att jag aldrig kommer att få en dotter så längtar jag så efter mitt fina barn som ligger inne och bakar färdigt i magen. Dock så dyker den där besvikelsen upp igen varje gång någon annan får en dotter, eller får veta att de ska få en dotter - Som att jag blir avundsjuk och samtidigt arg för att ingen blir avundsjuk på mig (jag vet nu låter jag helt rabiat, skyller på gravidhormoner haha .. =) )
Jag har en ogrundad känsla (tror jag) av att jag skulle haft bättre kontakt med en vuxen dotter än med en vuxen son, även om mina egna barn får träffa farmor och farfar bra mycket oftare än mormor och morfar som bor i en annan stad. Nu ska ett par vi umgås med väldigt nära, som får barn bara 6 veckor efter oss, tydligen få en dotter och jag är sådär avundsjuk som jag inte vill vara - visst KAN söner också ha en fin relation med sin mamma? eller är jag dömd att typ baka bullar och titta på när dom umgås med sin pappa? (jag är ju verkligen ingen tjejig tjejmamma utan jag är ju den som satsat på karriären och min man den som drar största lasset hemma, dock bakar han ju inte bullar.. )
Jag väntar min andra pojk (vilket jag såklart är väldigt glad över) men känner samtidigt en viss sorg över att inte få en flicka. Det är ju absolut inte för man är besviken för det man ska få, för det längtar man ju jättemycket efter och vet att man kommer att älska, men man saknar det man inte får.
Jag tror väldigt många kvinnor önskar sig en dotter, då man tror att det är ett speciellt band dom imellan. Iallafall som vuxna. När de är barn är det nog absolut ingen skillnad . Min nuvarande son är väldigt mammig och en känslosam kille som vill va nära, prata och göra saker med sin mamma.
Jag tänker att man på något sätt får försöka hålla fast vid den nära kontakten sen med.
Många har nog själva delat upp så att pappan tar sönerna på saker och mamma umgås med flickorna istället, men man kan ju själv styra över det att ha den där kontakten och umgänget med sina söner istället . -
Jag har nog faktiskt inte dåligt samvete .. haha =) men jag blir arg på mig själv! För jag vet egentligen inte vad det är som jag är avundssjuk på, man inser ju ganska snabbt att barn inte är några dockor så man skaffar dom ju inte direkt för att få klä på dom fina kläder (iaf inte efter 2 års ålder då de själv verkar ha en tydlig bild av vad som är fint och ej)InaLo skrev 2018-04-26 13:41:47 följande:Du får nu bara tillåta dig att känna så, känslorna kommer i allafall och du är ju inte på något sätt en sämre människa för det. Du får låta dig sörja något du längtat efter men nu inser att det inte ser ut som det ska bli som du önskat. Dessa känslor minskar inte dina modersinstinkt eller kärlek till pojken i magen.
Själv väntar jag min 4:e flicka tycker själv att det är jätte kul men såg glädjen och besvikelsen på sambon vid UL han hade nog gärna haft en pojke. Men sa bara "ja där är ju pappas lilla flicka" som han kallar även de andra tjejerna för.
Det kan ju lätt bli en ond sprallig av dåligakänslor och samvete så inte egentligen har en grund att ha dåligt samvete för. Försök i allafall att undvika att ha dålig samvete för det finns ingen anledning. Men klart det kan kännas förvirrande att sörja mitt i glädjen. Lycka till och grattis till pojken.
jag tror jag är "rädd" att jag missar något, jag har ju växt upp med 3 bröder så jag har alltid fantiserat mycket om att få döttrar eftersom jag aldrig fick några systrar. Å andra sidan var jag rätt utanför i syskonskaran under uppväxten så jag kanske ska vara glad för 3ans skull att han nu har större chans att vara en del av gänget även i tonåren. Vad mycket svammel det blev.. men jag blir framför allt arg på mig själv, för jag - som alla andra föräldrar - tycker ju att just mina pojkar är det mest spektakulära som finns på den här planeten och jag är ju så himla glad över att jag ska få en till person att älska lika mycket
Ibland tror jag att det det delvis handlar om någon form av självcentrering där jag vill att mitt liv ska framstå som så himla fulländat för min omgivning, och att jag lägger så mycket fokus på vad andra tycker och tänker om min familj. Jag kan ju bara föreställa mig hur snacket gått bland vänner när de fått veta att pojke nr 3 var på g. Det var nog 0 personer som sa "åå tänk vilken lycka jag hoppas att JAG får tre pojkar!!!!" haha ;) -
Ja säkert. Här ska inte bakas några bullar inte. ;) Min äldsta son älskar ju iaf att gå och shoppa kläder samt köra disco, så vi har ju hittills kul saker att göra ihop. Och våra pojkar är ju bästa kompisarna i vått och torrt och jag tänker att det är en gemenskap som kommer hålla lättare även under tonåren nu när de är av samma köntiiitti skrev 2018-04-26 14:04:25 följande:Jag förstår din känsla.
Jag väntar min andra pojk (vilket jag såklart är väldigt glad över) men känner samtidigt en viss sorg över att inte få en flicka. Det är ju absolut inte för man är besviken för det man ska få, för det längtar man ju jättemycket efter och vet att man kommer att älska, men man saknar det man inte får.
Jag tror väldigt många kvinnor önskar sig en dotter, då man tror att det är ett speciellt band dom imellan. Iallafall som vuxna. När de är barn är det nog absolut ingen skillnad . Min nuvarande son är väldigt mammig och en känslosam kille som vill va nära, prata och göra saker med sin mamma.
Jag tänker att man på något sätt får försöka hålla fast vid den nära kontakten sen med.
Många har nog själva delat upp så att pappan tar sönerna på saker och mamma umgås med flickorna istället, men man kan ju själv styra över det att ha den där kontakten och umgänget med sina söner istället . -
Ja jag tror också att chansen att kontakten blir tightare mellan barnen är större om de är av samma kön.Sopp skrev 2018-04-26 14:51:09 följande:
Ja säkert. Här ska inte bakas några bullar inte. ;) Min äldsta son älskar ju iaf att gå och shoppa kläder samt köra disco, så vi har ju hittills kul saker att göra ihop. Och våra pojkar är ju bästa kompisarna i vått och torrt och jag tänker att det är en gemenskap som kommer hålla lättare även under tonåren nu när de är av samma kön
Tänk så roligt dom kommer ha när de växer upp ihop.
Man målar på något sätt upp en bild i huvudet hur den perfekta familjen ska se ut och sen blir det en besvikelse om den inte följs.
Kanske kommer den besvikelsen aldrig försvinna för dig, men du får försöka acceptera att du känner så, och tillåta dig att få känna så. -
Då ska jag berätta om min svärmor. Hon fick tre pojkar, det skiljer tre år mellan varje. De är riktiga mammakillar alla tre och är ofta och hälsar på sina föräldrar, alla bor dessutom kvar i närheten. Min man vänder sig till både henne och sin pappa när han behöver stöd, samma med de andra två. Även min mamma har fin kontakt med mina tre bröder, medan vi nästan aldrig pratar, och då bor de ändå 90 mil bort. Det finns stora chanser för fin kontakt mellan dig och dina söner skulle jag säga :)Sopp skrev 2018-04-26 10:44:44 följande:
Nu behöver jag lite pepp här känner jag. Jag väntar ju som sagt min tredje pojke, och även om det fanns en initial besvikelse över insikten att jag aldrig kommer att få en dotter så längtar jag så efter mitt fina barn som ligger inne och bakar färdigt i magen. Dock så dyker den där besvikelsen upp igen varje gång någon annan får en dotter, eller får veta att de ska få en dotter - Som att jag blir avundsjuk och samtidigt arg för att ingen blir avundsjuk på mig (jag vet nu låter jag helt rabiat, skyller på gravidhormoner haha .. =) )
Jag har en ogrundad känsla (tror jag) av att jag skulle haft bättre kontakt med en vuxen dotter än med en vuxen son, även om mina egna barn får träffa farmor och farfar bra mycket oftare än mormor och morfar som bor i en annan stad. Nu ska ett par vi umgås med väldigt nära, som får barn bara 6 veckor efter oss, tydligen få en dotter och jag är sådär avundsjuk som jag inte vill vara - visst KAN söner också ha en fin relation med sin mamma? eller är jag dömd att typ baka bullar och titta på när dom umgås med sin pappa? (jag är ju verkligen ingen tjejig tjejmamma utan jag är ju den som satsat på karriären och min man den som drar största lasset hemma, dock bakar han ju inte bullar.. )
-
Det är tillåtet att känna så. Förstår lite hur du känner. Jag har 2 pojkar och 1 flicka och hoppades på en flicka till. Mkt för jag ville ha en till dotter som bäddar och grejar med sina dockor, gillar att shoppa kläder, hänga i stallet. Och även för det skulle bli närmast åldern i samma kön. Dottern jätte besviken för hon ville ha en syster när hon redan hade 2 brorsor. Sen tänker jag mig att sonen kanske blir mer ensam när han har 10 och 12 år till sina brorsor.Sopp skrev 2018-04-26 10:44:44 följande:
Nu behöver jag lite pepp här känner jag. Jag väntar ju som sagt min tredje pojke, och även om det fanns en initial besvikelse över insikten att jag aldrig kommer att få en dotter så längtar jag så efter mitt fina barn som ligger inne och bakar färdigt i magen. Dock så dyker den där besvikelsen upp igen varje gång någon annan får en dotter, eller får veta att de ska få en dotter - Som att jag blir avundsjuk och samtidigt arg för att ingen blir avundsjuk på mig (jag vet nu låter jag helt rabiat, skyller på gravidhormoner haha .. =) )
Jag har en ogrundad känsla (tror jag) av att jag skulle haft bättre kontakt med en vuxen dotter än med en vuxen son, även om mina egna barn får träffa farmor och farfar bra mycket oftare än mormor och morfar som bor i en annan stad. Nu ska ett par vi umgås med väldigt nära, som får barn bara 6 veckor efter oss, tydligen få en dotter och jag är sådär avundsjuk som jag inte vill vara - visst KAN söner också ha en fin relation med sin mamma? eller är jag dömd att typ baka bullar och titta på när dom umgås med sin pappa? (jag är ju verkligen ingen tjejig tjejmamma utan jag är ju den som satsat på karriären och min man den som drar största lasset hemma, dock bakar han ju inte bullar.. )
Men vilketsom så kommer det bli bra. Går inte haka upp sig på åldern antar jag.
Men känner som dig när mina vänner runt om mig får döttrar. Sticker till lite då. Sen är det så mkt mer tjejkläder att köpa. Jag älskar rosa å volanger. -
Bara för att barnet har snopp så betyder det inte att han automatiskt inte gillar de där sakerna. Min 2,5-åring bäddar ofta ner både docka och andra gosedjur och han älskar att shoppa skor (av någon anledning, både sambon och jag avskyr det)! Hans favoriter är oftast rosa och glittriga :) (och jag är inte en sån som vill hämma mina barn bara för att de råkat födas med ett visst kön). Så visst finns en stor chans till sånt ändå :)3hjärtan skrev 2018-04-26 16:54:21 följande:
Det är tillåtet att känna så. Förstår lite hur du känner. Jag har 2 pojkar och 1 flicka och hoppades på en flicka till. Mkt för jag ville ha en till dotter som bäddar och grejar med sina dockor, gillar att shoppa kläder, hänga i stallet. Och även för det skulle bli närmast åldern i samma kön. Dottern jätte besviken för hon ville ha en syster när hon redan hade 2 brorsor. Sen tänker jag mig att sonen kanske blir mer ensam när han har 10 och 12 år till sina brorsor.
Men vilketsom så kommer det bli bra. Går inte haka upp sig på åldern antar jag.
Men känner som dig när mina vänner runt om mig får döttrar. Sticker till lite då. Sen är det så mkt mer tjejkläder att köpa. Jag älskar rosa å volanger.