Autism-utredning

För att varken psykologen eller BUP tagit oss på allvar. Första ansökan till bup avslogs precis innan han skulle börja förskoleklass. Vi skickade in igen när vi såg att det inte fungerade bra i skolan...

Sedan har bup strulat en massa och fått för sig att uppgifterna blivit för gamla och att skolan måste göra om hela basutredningen.

Det är helt sjukt.. Vi bor i en liten kommun med drygt 16 000 invånare, och jag tänker att det tar längre tid här än i större städer.. Tydligen är det helt tvärtom!

Vad säger lilla killens fröknar och så, om hur han utvecklas och är med kompisar?

Men Herregud.. Jag hade blivit skitarg!! Får man ens göra så? Har ni testat att prata med någon annan på BUP?

Tydligen. Bor i en kommun med mer än 70 000 invånare.

Förskolan har tidigare tagit in specialpedagog som stöd hur de ska bemöta honom. De tycker att han utvecklas och funkar bättre med kompisar nu. Han har ju på sistone börjat leka mer med andra barn och inte bara bredvid. Även att han nu kan svara på frågor ibland och föra en dialog. När han började där när han var 3,5 så kunde han inte det. Han går på förskoleavdelning 3-6 åringar.

Detta var ju innan vi ens fått komma till bup så vi hade inte fått prata med någon alls.

Men nej jag är inte imponerad av bup i vår kommun.. Bor i en stor kommun med 200000 invånare så jag håller med om att det verkar vara sämre ju större kommun Jag förväntar mig ingenting från dem längre utan vill bara att sonen ska få sin diagnos på papper... Allt som gjorts för att hjälpa honom fram har gjorts av oss själva hemma och från skolan som varit helt underbara mot honom.

Är specialpedagogen kvar nu?

Det är ingen som är kvar. Hon kom dit och observerade och gav tips. Specialpedagogiska team eller nåt sånt. Det fungerar väl relativt bra på förskolan numera. Han är ju mkt för rutiner och rutiner är det ju där. Och att han kan göra som andra barn. Det är ju mer hemma det blir kaos ibland. Till exempel när det är mycket folk och saker inte går som han vill. Rutiner är viktigt för honom.

Blä, andra dagen hemma och jag håller på bli galen. Sjukstuga här hemma och det är verkligen inte kul.

Jobbiga barn bara för man inte mår bra. Äldsta spydde igår och håller han inne då tills det har gått två dygn. Jag har åkt på förkylning, hosta, snuva huvudvärk.

Fy för magsjuka, det finns inget värre.. Hoppas att ni blir friska snabbt!!

Ingen fler sjuk än iaf. Han kunde äta ganska snabbt efteråt så var väl lindrig magsjuka. Är ju värst när de inte får behålla nåt.

Idag hade lillebror hittat storasysters läppglans och gjort konstverk på tapeterna i vardagsrummet. Omöjligt att rädda ju. Såna där saker händer ofta hos oss. Mindre kul...

Oj då.. Gick det bort? Sonen har skrivit "Sommarskuggan 3" på ena hyllplanet i sin garderob så sa han bara 'oops'....

Jag har tänkt att skriva upp saker som sonen inte klarar själv.. Här är lite;

-Han kan knyta, men han kan inte dra åt knuten innan man gör rosetten så det måste han ha hjälp med...

-Han kan duscha själv, men att få bort allt schampo i håret funkar inte...

-Han kan inte torka sig själv helt ren efter nummer 2 på toan..

-Han har svårt för att lista ut hur man ska väckla ut kläder rätt, om de blivit "snodda" eller är ut-och-in...

-Ibland blir han arg när strumpor är för smala, fast vi visar hur man bara stoppar i handen för att tänja ut de..

-Han kan knyta sina skor, men inte dra åt knuten så att skorna sitter fast...