• Anonym (Mamma)

    Autism-utredning

    Hej, jag skulle vilja ha lite tips & råd av någon som gått igenom samma sak..

    Vi har ett barn på 8 år. Mötet idag med rektor, lärare, hjälpläraren (som finns till alla på hela skolan), skolsköterskan, fritidsläraren, skolpsykolog gick bra, de sa samma sak som vi här hemma; autistiska drag, och en remiss ska skickas vidare till BUP för att kolla vilken grad.

    Hur gör dem det? Hur bestämmer de vilken grad, osv?

    Barnet har alltid tyckt om att vara ensam, försvinner i sin lilla värld. Saknar empati, allt ska göras på barnets sätt annars blir det gap, skrik & gråt...
    Väldigt duktig i skolan, lärde sig läsa som 4-åring, älskar siffror & bokstäver, är 2-språkig, duktig på teckenspråk och engelska som de lär sig i skolan.

    Det som barnet gillar/är intresserad av lär barnet sig snabbt, till skillnad från ''mindre roliga'' saker... Idrott i skolan är lite svårt, motoriken är inte den bästa, men har blivit mycket bättre sedan 1:a klass, enligt lärarna.

    /Mamma.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-09 10:07
    Jag har en följdfråga; vi anar att han kanske har något mer än autism, ADHD.
    Men jag känner mig lite tveksam till det, min sambo har trott det i flera år.

    Sonen är ju väldigt duktig i skolan, lugn och koncentrerad. Men när han kommer hem, då kan han spåra ur totalt!
    Han kan bli galen på sin lillasyster som bara vill säga godmorgon, som ett exempel.
    När vi inte pratar med eller om honom tror han det ändå och blir arg och gapar.

    Råd?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-03-11 15:09
    Hej! Nu har vi fått tid till första besöket på BUP i slutet av Mars..

  • Svar på tråden Autism-utredning
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Barn med adhd +misstänkt autism) skrev 2018-07-01 19:56:48 följande:

    Det är kanske det du behöver då? Du har ju rätt att ha barnen där så länge din man jobbar så då är det väl bara nyttja det. Inget att få dåligt samvete av.


    Jo, jag vet att jag har rätt till det. Men när han jobbar t.ex eftermiddag så är det ingen som kan hämta barnen.. Jag kan inte köra bil.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Citronfjäril) skrev 2018-07-01 13:37:02 följande:

    Hur fungerar det när era barn har kompisar hemma? Jag känner mig hemsk men jag hatar det! Min son blir helt galen, högljudd och jätteflamsig. Han blir så till sig att han knappt kan leka ibland. Vet inte om det skulle fungera bättre om det var andra barn men de två han brukar ta hem är precis som han.. antagligen diagnoser på båda.


    Han vill alltid bestämma! De kan inte bestämma tillsammans utan det ska vara som han vill. Och han vill oftast leka katt, eller Pokémon.. Hans kompisar är jämngamla eller något år äldre och de har ju vuxit ifrån sånt för flera år sedan..
  • Anonym (Barn med adhd +misstänkt autism)

    Så det är för långt att gå?

    Vi har ju tur. Mindre än femhundra meter till förskolan och skolan är inte så långt heller. Barnen kan cykla själv då det är cykelväg hela vägen. Tar femton minuter promenera dit. Men oftast far de själva dit och hem.

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Barn med adhd +misstänkt autism) skrev 2018-07-02 11:02:28 följande:

    Så det är för långt att gå?


    Var detta till mig?
  • Anonym (Citronfjäril)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-07-02 06:15:30 följande:

    Han vill alltid bestämma! De kan inte bestämma tillsammans utan det ska vara som han vill. Och han vill oftast leka katt, eller Pokémon.. Hans kompisar är jämngamla eller något år äldre och de har ju vuxit ifrån sånt för flera år sedan..


    Jag tror att de flesta andra tycker att min son åxå är lite mer omogen än dem. Det är just de där två han brukar leka med som är på samma nivå. De bor dessutom en bit härifrån så det måste alltid planeras och skjutsas och hämtas när de ska leka.

    Jag tror inte att han egentligen lider av att vara ensambarn för han verkar aldrig uttråkad eller så. Han är alltid med oss och hjälper till med saker och på helgerna åker vi ut i skogen och geocachar. Vi har samma intressen hela familjen så han spelar inte heller tv spel ensam utan vi spelar med honom och tittar på andra som streamar tillsammans.

    Men jag kan inte låta bli att tänka att han skulle behöva samla kompisar nu... Tänk om han står här utan vänner en dag och blir utfryst för att jag inte ringt runt till folk och planerat lekdejter åt honom?
  • Anonym (Barn med adhd +misstänkt autism)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-07-02 16:45:01 följande:

    Var detta till mig?


    Ja, satt och kollade FL på mobilen och kunde inte citera.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Citronfjäril) skrev 2018-07-02 19:48:40 följande:

    Jag tror att de flesta andra tycker att min son åxå är lite mer omogen än dem. Det är just de där två han brukar leka med som är på samma nivå. De bor dessutom en bit härifrån så det måste alltid planeras och skjutsas och hämtas när de ska leka.

    Jag tror inte att han egentligen lider av att vara ensambarn för han verkar aldrig uttråkad eller så. Han är alltid med oss och hjälper till med saker och på helgerna åker vi ut i skogen och geocachar. Vi har samma intressen hela familjen så han spelar inte heller tv spel ensam utan vi spelar med honom och tittar på andra som streamar tillsammans.

    Men jag kan inte låta bli att tänka att han skulle behöva samla kompisar nu... Tänk om han står här utan vänner en dag och blir utfryst för att jag inte ringt runt till folk och planerat lekdejter åt honom?


    Känner likadant.. Jag har påpekat att det var länge sedan han lekte med någon kompis och frågar om vi ska ringa någon... "Näe." och man kan ju inte tvinga honom.
  • Anonym (Mamma)

    Frågade sonen idag varför han är så arg ibland.. Då svarade han: "För att (lillasysters namn) föddes.."

    Jag blev så arg, chockad och ledsen och det riktigt vände sig i magen.

    Hon är världens snällaste, han är ju hennes stora idol! Och det säger vi väldigt ofta till honom, att hon tycker att han är världens bästa storebror!

    Och ärligt, så som han beter sig mot henne.. Om min bror hade varit så mot mig hade jag inte velat prata med honom..

    Och jag blir så trött när han gång på gång, på gång säger att vi tycker mer om henne.. Vi förklarar att vi tycker om de precis lika mycket, men att hon gör nästan jämt som vi säger, så att vi behöver inte skälla på henne.

    Ja, jag vet inte vad mer man kan göra.. Det är ju hans hjärnspöken som liksom ställer till det.

  • Anonym (Citronfjäril)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-07-05 17:59:31 följande:

    Frågade sonen idag varför han är så arg ibland.. Då svarade han: "För att (lillasysters namn) föddes.."

    Jag blev så arg, chockad och ledsen och det riktigt vände sig i magen.

    Hon är världens snällaste, han är ju hennes stora idol! Och det säger vi väldigt ofta till honom, att hon tycker att han är världens bästa storebror!

    Och ärligt, så som han beter sig mot henne.. Om min bror hade varit så mot mig hade jag inte velat prata med honom..

    Och jag blir så trött när han gång på gång, på gång säger att vi tycker mer om henne.. Vi förklarar att vi tycker om de precis lika mycket, men att hon gör nästan jämt som vi säger, så att vi behöver inte skälla på henne.

    Ja, jag vet inte vad mer man kan göra.. Det är ju hans hjärnspöken som liksom ställer till det.


    Jag gissar att han bara ser ATT ni inte skäller på lillasyster och inte kan ta in varför det är så. Och om det är så att hans eventuella diagnos gör att han har svårt att lyssna och göra som ni säger så blir det ju tyvärr så att han ibland kanske får skäll för saker han inte kan rå för?
  • Anonym (Barn med adhd +misstänkt autism)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-07-05 17:59:31 följande:

    Frågade sonen idag varför han är så arg ibland.. Då svarade han: "För att (lillasysters namn) föddes.."

    Jag blev så arg, chockad och ledsen och det riktigt vände sig i magen.

    Hon är världens snällaste, han är ju hennes stora idol! Och det säger vi väldigt ofta till honom, att hon tycker att han är världens bästa storebror!

    Och ärligt, så som han beter sig mot henne.. Om min bror hade varit så mot mig hade jag inte velat prata med honom..

    Och jag blir så trött när han gång på gång, på gång säger att vi tycker mer om henne.. Vi förklarar att vi tycker om de precis lika mycket, men att hon gör nästan jämt som vi säger, så att vi behöver inte skälla på henne.

    Ja, jag vet inte vad mer man kan göra.. Det är ju hans hjärnspöken som liksom ställer till det.


    Försök fokusera på det positiva och ge honom mycket beröm.

    Äldsta här har väl tyckt samma, att han fått mycket skäll. Problemet är ju liksom att det ballar ur så lätt med han och att det inte funkar att han brottas med sin fyra år yngre bror. Han väger nästan dubbelt så mycket. Sedan att få göra saker själv med en vuxen tror jag är viktigt. Min man och äldsta har ett gemensamt intresse som de har varit iväg på resor själv. Verkligen bra för honom. Han lever upp då.
Svar på tråden Autism-utredning