Autism-utredning

Förstår inte heller varför man ska byta till 3:an.. Antar att det beror på det nya "projektet" med fler elever men två lärare och en resurs. Hon som varit hans lärare nu i 2:an var hjälpfröken i 1:an och fick ta över som lärare i 2:an eftersom den andra brände ut sig.. Hon har under vårterminen kommit tillbaka lite och jobbar några timmar per dag.

Jag pratade med hon som varit hans lärare nu i 2:an i telefon igår, hon sa att det tänkte att det vore bra för honom att gå i samma klass som tidigare så att han får behålla sin fröken och känna en trygghet i det. Det tycker ju vi också är bra, men han har ju inga kompisar i den klassen. "Men han kommer att lära känna nya kompisar". Självklart kommer han lära känna se nya barnen.. De gör ju ibland olika saker i grupper med de andra klasserna, så han känner ju till alla.

Men grejen är ju att han stänger in sig i sig själv och vill vara för sig själv, för att han inte känner sig trygg.. Då kommer det säkert bli ännu mer så i den klassen. Hon verkade lite sur för att man tog upp detta, hon sa att det är flera som hört av sig för att de inte är nöjda. Jag förstår att det inte är lätt att slå ihop klasser, alla kan ju inte bli nöjda.. Men han har liksom ingen..

Fick även svar på mitt mail till rektorn och hon beklagade att han inte blev nöjd. Och att de skulle försöka få ihop ett samtal med alla lärare så att de kunde diskutera.

Så vi får väl se.. Min sambo är arg och säger att om det inte löser sig så tänker han ringa och prata med rektorn. Blev glad men förvånad.. Oftast är det jag som ringer runt till läkare, skola. osv... Men jag tror vi mammor automatiskt tar på sig sånt.

Det är ju konstigt att inte alls tänka på barnen när de delar in klasser. Att låta eran son gå i en klass där han saknar vänner är ju verkligen inte okej. Det måste ju gå göra om klasserna så han kan både gå med sina vänner och ha kvar sin lärare?!

Jag tycker ju att det är extra viktigt att man ser till sådant när det är fråga om ett barn med svårigheter....

Hoppas ni får rektorn att lyssna. Det är bara att ställa krav! Slåss för sonen!

Det har vi fått göra tidigare för vår son när han hade mer behov av stöd. Ettan var ju ett helvete kan man säga...

Min mamma jobbar inom skolan och hon tror att det måste vara något mer som gör att han ska gå i grupp 2, och att det inte bara handlar om att han ska ha samma fröken. Eftersom han haft den fröken i hela 1:an, sen har han haft en annan i 2:an och 'riktiga' fröken bara lite grann nu i 2:an. Så hon har ju inte varit någon direkt trygghet denna årskurs..

Vi ska absolut kämpa och inte ge oss! Han vill verkligen gå med sina kompisar och då tycker jag att han måste få göra det. Min mamma sa också att vi måste "pusha" på att han faktiskt är livrädd för ett barn som de vill ska vara i samma klassrum som honom och att de även kommer synas på rasterna.

Skulle de själva vilja vara på ett jobb hela dagarna med en som hotat att döda en?? :-

Mamma sa också att om de inte vill gå med på ett byte, så ska pappa få prata vett med de.. För tyvärr är det så, av hennes erfarenhet, så lyssnar de mer när papporna ryter till.

De måste ju lösa det. Alternativet annars är väl skolbyte, och det är ju inte bättre för sonen.

Det har min son sagt att han vill för att det varit en kille som varit dum mot honom och lillasyster. Jag ringde rektorn då och berättade vad de sagt om denna kille. Ett barn som skadar andra varje dag måste ha ständig vuxentillsyn. Inget snack om saken. Kanske killen sin son är rädd för också behöver det?

Pratade med fröken han haft mest nu i 2:an idag. Och tydligen är det så gott som bestämt och att det inte kommer ändras något.. Dock hade de gjort en ändring, och då blev en av hans kompisar flyttad tillbaka, så att de är klasskompisar igen. Frågade vad han tyckte... "Ja, då har jag en kompis iallafall..." Det lät så hjärtskärande!! :( Vi ska kolla vad rektorn säger om detta.

En annan sak...

Idag spårade det ur här hemma., barnen hade varsina kompisar som är syskon och båda är jämnåriga med mina två. Sonen började tjafsa, han blev arg och sur, inget dög och de var inte snälla som inte ville leka det han ville...

Det slutade med att kompisarnas mamma pratade med honom och han var väldigt upprörd... Han sa att han ville dö och att han ville skada sig (t.ex. som Madicken när hon hoppar från taket med paraply) så att han hamnar på sjukhus...

När jag frågar varför han vill vara på sjukhus så säger han att han inte vet varför. Ibland är han livrädd för döden och får ångest över det, och nu vill han dö...?

Alltså jag ORKAR inte mer nu.....

Skolan har ju gjort så fel då. I och med att din son har särskilda behov och att de i detta inte tillgodoser detta så är det faktiskt något man kan anmäla till skolinspektionen. Du kan ju alltid hota med det om de inte låter honom byta klass. Eftersom han behöver trygghet och vara med sina kompisar så innefattar ju detta att han inte får det särskilda stöd han behöver. Det är något som man kan anmäla.

Hjärtskärande att han vill dö. Allt detta kring att behöva byta klass och inte veta vad som kommer hända nästa år skapar ju enorm otrygghet hos honom.

Jag har haft elever som haft diagnos där bara en sak som en friluftsdag skapat enorm ångest då man inte vet exakt vad som kommer ske...

Du får prata med honom och stötta honom så mycket du kan. Det är säkert totalkaos för honom nu att oroa sig så mycket.

Inte lätt att veta vad som är det rätta och hur barnen fungerar. 

Jag hoppas att det löser sig för er till det bästa! 

Jag trodde ju att min son skulle reagera nåt på att han skulle byta fröken, men han har ju inte reagerat alls på det. 

Däremot kan saker som att han trodde att han tappat bort ryggsäcken på skolan göra att allt blir totalkaos. Fast jag sa till honom att jag var ganska säker på att han inte hade med sig någon ryggsäck till skolan den dagen. Den var ju hemma också så. 

Reagerar din son starkt på tillsägelser? 

Det gör ju min yngsta. Han kan totalbryta ihop och gömma sig om man säger åt honom, fast man säger åt honom lugnt att det inte är okej att slåss eller vad det nu är han gör för fel. Händer ju ofta saker kring honom. Idag berättade fröken på förskolan att han varit så snäll och tagit hand om en ny pojke som börjat nyligen där. Så han är ju snäll mot andra annars. Upplever ju hemma att han har svårt med det sociala och inte hänger med på vad de jämnåriga gör riktigt. Han spelar inte i samma liga så att säga. Vi bor i ett område med mycket barn. Något som har varit tufft emellanåt för den äldre. Han leker inte så mycket med grannbarnen direkt. Men han bråkar inte med dem heller som han gjorde när han var liten. Då blev det tjafs hela tiden. 

Han reagerar starkt på allt - oavsett om det gäller honom, eller om han får för sig att det är honom vi pratar om..

Även om sonen har en kompis hemma så leker de var för sig, inte jämt.. Det beror på lite vem det är.. Men oftast.

Funderar på att söka vårdbidrag.. Har du erfarenhet av det?

Jobbigt!

Har inte sökt vårdbidrag. Fick information om det när sonen fick adhddiagnos, men inte tagit oss för. Man skulle ju utförligt räkna ut all extratid barnet tar under ett helt dygn. Känns ju som att hos oss så tar äldsta en del extra tid, men det är ju yngsta som tar mest extra. Inte som andra femåringar....