Autism-utredning

Okej, jag tolkade det som att han tyckte den var äcklig p.g.a. andra använder den i skolan, och har liksom bacillskräck. Men nu vet jag att den luktade äckligt. Bra att han har en egen nu.

Ja, det kanske blir svettigt med vinterkläder nu när det ska bli varmare... han klär nog av sig så småningom.

Idag satt han och var helt hysterisk vid maten... Han vill inte ens äta det han annars älskar! Stekte pannkakor idag och han orkade inte ens äta 1 hel, sa han.. Sen fick han ångest och var hysterisk över att det vara jämna tal med pannkaksbitar på tallriken... det var nytt för oss. Och vet inte om han kom på det liksom i stundens hetta för att han var arg på mig?

Jag sjönk LÅGT, jag vet och jag skäms!! Men jag blir rädd när han inte äter, livrädd! Jag berättade lugnt att min kusin (hon har anorexia och åker in och ut till sjukhuset, det har varit riktigt illa) inte vill äta någon mat och att hennes mamma och pappa får vara med henne på sjukhus där doktorn måste hjälpa henne att äta mat. Jag sa att om man inte äter så orkar inte kroppen leka, läsa (som han älskar), och man blir väldigt trött. Förklarade att han inte kommer orka åka till Leos lekland, Yoump, osv eftersom hans kropp inte får någon mat i sig.

Till slut så åt han upp nästan 2 pannkakor, och sedan blev han lugn och sig själv igen. Jag tror nog man måste ta i lite med hårdhandskarna ibland..... eller?

Hur går det med din son? Vill han fortfarande duscha så ofta?

Här har våren kommit och med den insekter. Sonen blev visst biten i örat av en broms på förskolan i onsdags. Nu får han panik bara han ser en insekt. Bara gallskriker och gråter. Tröstar och försöke lugna och säga att insekterna inte är farliga. Går ju sådär. Till och med myggor är farliga tycker han.

Inte riktigt lika ofta, som tur är.. Igår kollade vi på Lilla Aktuellt och då var Joakim Lundell med, de pratade om Aspergers och ADD. När de förklarade vad ADD var, så sa han "Mamma, har jag ADD? Jag har också svårt att koncentrera mig!".... :D Så han verkar ju ha lite koll på hur han beter sig.

Han älskade bokstäver och siffror sedan han var jätteliten och gör det fortfarande fast han är 9 år. Han kan absolut inte skiljas från några saker. Han älskar alla sina gosedjur och de är hans trygghet.. Han har sina små tokigheter/tvångstankar för sig; i torsdags skulle han absolut gå ut och säga godnatt till deras lilla badpool de har.. Barn är inte dumma, de fattar mer än vad man tror.

Nu måste jag fråga dig som lärare, och även mamma....

Igår kom han hem med en lapp och var jätteledsen! Tårarna sprutade och han var verkligen livrädd!

På lappen har de delat upp alla klasserna (de är 3 stycken 2:or) typ rakt av och gjort klasserna lite större (27 elever med alltid två fröknar) inför HT-18. Han har två kompisar han leker med på fritiden i sin klass, resten är i en annan klass och alla går i samma. Det finns även två till i hans klass han leker med på rasterna ibland, men inte på fritiden.

Nu kommer hans två kompisar från sin nuvarande klass gå i grupp 1 och han är kvar själv i grupp 2... Så i grupp 2 är det han och de två ''övriga'' kompisarna och alla andra han umgås med är i Grupp 1...

Anledningen att han var livrädd är att en riktigt dum kille (vet att man inte får säga så, men han är inte snäll för 5 öre!) kommer gå i hans grupp till hösten. Han är väldigt stökig och fick byta klass sent i höstas och går det fortfarande. Klassen är mycket lugnare nu sedan han bytte och klassen är inte alls stökig längre. Han har inte sagt något elakt till min son sedan bytet (vad vi vet iaf).

Han har hotat min son att sticka kniven i honom, döda honom, mörda honom.... Min son är verkligen jätterädd för honom! Barnets mamma ringde mig innan han bytte klass i höstas, hon visste inget om detta förrän då... Hon sa att det är absolut inte OK, barnets storasyster blir mobbad och de har pratat SÅ mycket om det hemma, sa hon. Jag sa att tyvärr var inte detta första gången, han har sagt elaka saker till och från i 1-2 år... Hon blev märkbart rörd, och jag sa att om det händer något igen så ska vi höra av oss.

Jag antar att klasslistan inte är ''hugget i sten'' än... Men så jättestora ändringar tror jag inte det blir.

Vi funderar på att låta honom gå i grupp 1, där han har alla sina kompisar. Han får en helt ny fröken, även om han vet vem hon är och så. Sonen är tvåspråkig, så hon pratar båda språken som han gör - och även den personen som kommer vara resurs i den klassen.

Samtidigt kanske det är läskigt för honom att lämna ''tryggheten'' med sin fröken han haft i 2 år och börja om på nytt. Jag har sagt att han kommer ju träffa sina kompisar på rasterna, men han säger att han vill träffa dem i klassrummet också.

Hade telefontid med BUP nu på förmiddagen, dock inte hon vi hade samtal med.. Men jag förklarade detta och började gråta, för jag vill ju att han ska må bra i skolan. Och det förstod hon, hon tyckte att vi skulle kontakta rektorn och kolla upp detta, och ett eventuellt byte.

Hur skulle DU ha gjort och sett på detta om det var ditt barn i denna situation?

Både som fröken och mamma?

Jag hade helt klart bytt till kompisarnas klass. Det är viktigare med den tryggheten än att ha kvar sin lärare. Iaf som det verkar för din son. Så dumt att byta inför trean. Förstår inte varför de gör så? Har de förklarat hur de tänker? Som fröken tänker jag att det är dumt att göra så mot barnen inför trean som är viktig med mycket som ska hinnas med och nationella prov som ska göras. Antar det är en pengafråga?!

Vår son får byta lärare igen. En lärare i ettan, en i tvåan och nu en ny när han ska börja trean.

Vi gjorde faktiskt så vi bytte grupp när han gick i förskoleklass. Han hamnade med två barn han kände lite, men de barn som han kände bäst hamnade alla i andra gruppen. Vi fick inte byta direkt, men efter ett tag då ett annat barn ville byta till den grupp sonen var i. Kompisarna är så viktiga som trygghet när man har barn med svårigheter.