Anonym (Mamma)

Äldre 18 Dec 15:30

459 svar

Autism-utredning

Hej, jag skulle vilja ha lite tips & råd av någon som gått igenom samma sak..

Vi har ett barn på 8 år. Mötet idag med rektor, lärare, hjälpläraren (som finns till alla på hela skolan), skolsköterskan, fritidsläraren, skolpsykolog gick bra, de sa samma sak som vi här hemma; autistiska drag, och en remiss ska skickas vidare till BUP för att kolla vilken grad.

Hur gör dem det? Hur bestämmer de vilken grad, osv?

Barnet har alltid tyckt om att vara ensam, försvinner i sin lilla värld. Saknar empati, allt ska göras på barnets sätt annars blir det gap, skrik & gråt...
Väldigt duktig i skolan, lärde sig läsa som 4-åring, älskar siffror & bokstäver, är 2-språkig, duktig på teckenspråk och engelska som de lär sig i skolan.

Det som barnet gillar/är intresserad av lär barnet sig snabbt, till skillnad från ''mindre roliga'' saker... Idrott i skolan är lite svårt, motoriken är inte den bästa, men har blivit mycket bättre sedan 1:a klass, enligt lärarna.

/Mamma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-09 10:07
Jag har en följdfråga; vi anar att han kanske har något mer än autism, ADHD.
Men jag känner mig lite tveksam till det, min sambo har trott det i flera år.

Sonen är ju väldigt duktig i skolan, lugn och koncentrerad. Men när han kommer hem, då kan han spåra ur totalt!
Han kan bli galen på sin lillasyster som bara vill säga godmorgon, som ett exempel.
När vi inte pratar med eller om honom tror han det ändå och blir arg och gapar.

Råd?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-03-11 15:09
Hej! Nu har vi fått tid till första besöket på BUP i slutet av Mars..

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Äldre 20 Dec 18:20

#11

Anonym (Autistisk tjej) skrev 2017-12-20 13:03:59 följande:

Man har inga problem med empati om man har autism, man visar det på ett annat sätt bara.

I ICD som används av Världshälsoorganisationen och Försäkringskassan finns det inga grader av autism, man kan få diagnosen Asperger, atypisk autism och autism, troligtvis får din dotter en Aspergerdiagnos. I DSM finns det tre grader av autism, nummer 1 är den lättaste och graderna anger vilket stödbehov man har. Klarar din dotter sig i skolan och inte har mycket assistans är hon troligtvis en etta.

Jag råder dig att vara ärlig mot ditt barn under alla steg i utredningen, annars finns risken att hon tycker ni har ljugit för henne. Då hon väl fått diagnosen behöver hon veta vad den heter och hur den påverkar henne, vet hon inte det kommer hon dra sina egna slutsatser och det är inte bra. Oftast är de slutsatserna att man är dum i huvudet eller liknande, för mig var det att jag var mindre värd än alla andra. Jag tycker också det är viktigt att hon vet så att inte alla andra vet förutom hon och berättar man direkt avdramatiserar man det hela så det inte blir en smutsig hemlighet man inte får prata om.

Jag har förresten atypisk autism, det är bara att fråga om du undrar något. Jag känner igen mig väldigt mycket i din dotter, jag var också inne i min egen värld, ofta hörde jag inte att folk pratade med mig eller såg vad som hände runt omkring mig. Jag har också usel motorik och behöver göra saker på mitt sätt.

Ber om ursäkt.. det var klumpigt skrivet av mig. Självklart har alla empati. Vi har dock inte märkt av det speciellt många gånger...

T.ex om jag är ledsen, som kommer lillasyster på 3 år och klappar på håret, tröstar och kramar hårt.. ibland börjar hon gråta för att jag är ledsen. Sonen kan titta på mig, och sedan gå iväg. Jag tycker bara det känns så sorgligt att han liksom inte förstår att man ska trösta..

Jag vill ju att han ska trösta mig precis som lillasyster gör, men det känns liksom som att han inte bryr sig? Kan man säga så....?? Det låter så elakt, och jag menar det verkligen inte så.

Det är Asperger vi haft i åtanken, vi får väl se vad de säger framöver. Dock är han väldigt duktig att hjälpa till, städa undan på sitt rum. Lite pedantisk - som jag..

Det är inte lillasyster.. hon kan stöka till minsann..

Han brukar säga att vi tycker mer om lillasyster än om honom, vilket såklart inte är sant och det säger vi varje gång! Jag brukar säga att vi tycker om er precis lika mycket!

Vi ska absolut prata med honom igenom allt detta.

Får man fråga hur gammal du är, och när fick du din diagnos?

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Äldre 20 Dec 18:33

#12

Anonym (A) skrev 2017-12-20 15:02:21 följande:

Hej igen!

Mkt kort bara, om ditt barn har gomspalt och autism så skulle det kunna vara del i ett genetiskt syndrom, 22q11.
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/22q11-deletionssyndromet

Många med 22q11 går runt utan diagnos och det är väldigt olika hur "drabbad" man är. Men just isolerad gomspalt är vanligt, och olika typer av npf.

Lycka till med allt!

Hej, tack snälla för länken...

Det var inte lite text.. ha ha!

Anonym (Autistisk tjej)

Äldre 21 Dec 04:42

#13

Anonym (Mamma) skrev 2017-12-20 18:20:30 följande:

Ber om ursäkt.. det var klumpigt skrivet av mig. Självklart har alla empati. Vi har dock inte märkt av det speciellt många gånger...

T.ex om jag är ledsen, som kommer lillasyster på 3 år och klappar på håret, tröstar och kramar hårt.. ibland börjar hon gråta för att jag är ledsen. Sonen kan titta på mig, och sedan gå iväg. Jag tycker bara det känns så sorgligt att han liksom inte förstår att man ska trösta.. Jag vill ju att han ska trösta mig precis som lillasyster gör, men det känns liksom som att han inte bryr sig? Kan man säga så....?? Det låter så elakt, och jag menar det verkligen inte så.

Det är Asperger vi haft i åtanken, vi får väl se vad de säger framöver. Dock är han väldigt duktig att hjälpa till, städa undan på sitt rum. Lite pedantisk - som jag.. Det är inte lillasyster.. hon kan stöka till minsann.. Han brukar säga att vi tycker mer om lillasyster än om honom, vilket såklart inte är sant och det säger vi varje gång! Jag brukar säga att vi tycker om er precis lika mycket!

Vi ska absolut prata med honom igenom allt detta. Får man fråga hur gammal du är, och när fick du din diagnos?

Vet han om att du är ledsen? Jag missar det många gånger, gråter någon ser jag det såklart det men inte annars. Jag tror du måste lära honom hur man tröstar också, jag är dålig på det också, vill någon prata har jag inga problem med det men vill någon bara ha tröst hämtar jag en filt och en kopp te istället. Berätta att du är ledsen och vad du vill att han ska göra och se vad som händer.

Jag kan inte svara för hur din son uppfattar saker, men jag har svårt att se subtila signaler, visar någon att personen gillar mig är det inte säkert att jag uppfattar det men då ett barn ger gensvar på subtila signaler kan det vara väldigt uppenbart, ett yngre barn visar ju gärna fysiskt med kramar, vänliga ord och så vidare. Med andra ord kan det vara så att din son ser att du gillar systern (pga gensvaret) men missar helt att du ger samma signaler till honom. Det behöver som sagt inte vara så, men det är så för mig. Är man väldigt verbal och säger precis vad man känner uppfattar en med autism det, den neurotypiska tycker oftast att hon/han är övertydlig och det kommer inte riktigt naturligt.

Jag var vuxen då jag fick min diagnos, men jag har varit med om att andra saker har hållits hemligt för att det ansågs bättre för mig. Min mamma är schizofren och jag fick ingen information alls om det förutom att hon var sjuk och fungerade lite annorlunda. Jag hade behövt veta mer och få ett namn på diagnosen så jag hade kunnat prata av mig med andra.

Anonym (Autistisk tjej)

Äldre 21 Dec 04:46

#14

Jag rekommenderar dig att läsa Paula Tillis blogg och bok också, hon har Asperger och ADHD , jag tycker hon förklarar väldigt bra och pedagogiskt, nu är hon vuxen, men jag tror kanske att du kan lära dig något ändå. Boken heter Att vara vuxen med Aspergers syndrom.

Här är bloggen: www.bloglovin.com/blogs/paula-tilli-12162779/aspergers-syndrom-och-ojamn-begavning-3262301147/

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Äldre 21 Dec 09:17

#15

Anonym (Autistisk tjej) skrev 2017-12-21 04:42:21 följande:

Vet han om att du är ledsen? Jag missar det många gånger, gråter någon ser jag det såklart det men inte annars. Jag tror du måste lära honom hur man tröstar också, jag är dålig på det också, vill någon prata har jag inga problem med det men vill någon bara ha tröst hämtar jag en filt och en kopp te istället. Berätta att du är ledsen och vad du vill att han ska göra och se vad som händer.

Jag kan inte svara för hur din son uppfattar saker, men jag har svårt att se subtila signaler, visar någon att personen gillar mig är det inte säkert att jag uppfattar det men då ett barn ger gensvar på subtila signaler kan det vara väldigt uppenbart, ett yngre barn visar ju gärna fysiskt med kramar, vänliga ord och så vidare. Med andra ord kan det vara så att din son ser att du gillar systern (pga gensvaret) men missar helt att du ger samma signaler till honom. Det behöver som sagt inte vara så, men det är så för mig. Är man väldigt verbal och säger precis vad man känner uppfattar en med autism det, den neurotypiska tycker oftast att hon/han är övertydlig och det kommer inte riktigt naturligt.

Jag var vuxen då jag fick min diagnos, men jag har varit med om att andra saker har hållits hemligt för att det ansågs bättre för mig. Min mamma är schizofren och jag fick ingen information alls om det förutom att hon var sjuk och fungerade lite annorlunda. Jag hade behövt veta mer och få ett namn på diagnosen så jag hade kunnat prata av mig med andra.

Anonym (Autistisk tjej) skrev 2017-12-21 04:46:39 följande:

Jag rekommenderar dig att läsa Paula Tillis blogg och bok också, hon har Asperger och ADHD , jag tycker hon förklarar väldigt bra och pedagogiskt, nu är hon vuxen, men jag tror kanske att du kan lära dig något ändå. Boken heter Att vara vuxen med Aspergers syndrom.

Här är bloggen: www.bloglovin.com/blogs/paula-tilli-12162779/aspergers-syndrom-och-ojamn-begavning-3262301147/

Jag gråter ganska ofta, så det kan inte ha undgått någon ens om de försökt undvika det...

När lillasyster kommit och tröstat så brukar jag fråga om jag kan få en kram av honom också så jag blir glad igen. Ibland får jag, ibland inte.

Brukar alltid se till att krama båda om jag ska åka någonstans, jag gör aldrig något för bara den ena eller andra. Försöker att vara rättvis gällande allt.
Lillasyster kan ofta komma och säga ''mamma, jag älskar dig sååå mycket!'' och då säger jag såklart tillbaka. Det händer sällan att sonen säger liknande saker, det händer men inte så ofta. Men NÄR det händer då börjar jag gråta för att jag blir så lycklig och då skulle jag kunna krama ihjäl honom, ha ha!

Tråkigt med din mamma, jag tycker alltid att det är bäst att vara ärlig och rak på sak. Inte undanhålla saker, jag är väldigt rak på saker och säger vad jag tycker/känner, osv..

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Äldre 9 Jan 10:06

#16

Puffar fram tråden lite....

Jag har en följdfråga; vi anar att han kanske har något mer än autism, ADHD.

Men jag känner mig lite tveksam till det, min sambo har trott det i flera år.

Sonen är ju väldigt duktig i skolan, lugn och koncentrerad. Men när han kommer hem, då kan han spåra ur totalt!

Han kan bli galen på sin lillasyster som bara vill säga godmorgon, som ett exempel.

När vi inte pratar med eller om honom tror han det ändå och blir arg och gapar.

Råd?

Anonym (Velma)

Äldre 9 Jan 10:18

#17

Anonym (Mamma) skrev 2017-12-21 09:17:40 följande:

Jag gråter ganska ofta, så det kan inte ha undgått någon ens om de försökt undvika det... När lillasyster kommit och tröstat så brukar jag fråga om jag kan få en kram av honom också så jag blir glad igen. Ibland får jag, ibland inte.

Brukar alltid se till att krama båda om jag ska åka någonstans, jag gör aldrig något för bara den ena eller andra. Försöker att vara rättvis gällande allt.

Lillasyster kan ofta komma och säga ''mamma, jag älskar dig sååå mycket!'' och då säger jag såklart tillbaka. Det händer sällan att sonen säger liknande saker, det händer men inte så ofta. Men NÄR det händer då börjar jag gråta för att jag blir så lycklig och då skulle jag kunna krama ihjäl honom, ha ha!

Tråkigt med din mamma, jag tycker alltid att det är bäst att vara ärlig och rak på sak. Inte undanhålla saker, jag är väldigt rak på saker och säger vad jag tycker/känner, osv..

Kanske det är därför? Om du gråter väldigt ofta blir det lite som pojken som ropade varg. Han är van vid att du gråter helt enkelt.

Sen, varföt ska dina barn trösta dig? Du är ju föräldern?

Anonym (333)

Äldre 9 Jan 10:33

#18

Anonym (Mamma) skrev 2017-12-18 15:30:52 följande:

Hej, jag skulle vilja ha lite tips & råd av någon som gått igenom samma sak..

Vi har ett barn på 8 år. Mötet idag med rektor, lärare, hjälpläraren (som finns till alla på hela skolan), skolsköterskan, fritidsläraren, skolpsykolog gick bra, de sa samma sak som vi här hemma; autistiska drag, och en remiss ska skickas vidare till BUP för att kolla vilken grad.

Hur gör dem det? Hur bestämmer de vilken grad, osv?

Barnet har alltid tyckt om att vara ensam, försvinner i sin lilla värld. Saknar empati, allt ska göras på barnets sätt annars blir det gap, skrik & gråt...

Väldigt duktig i skolan, lärde sig läsa som 4-åring, älskar siffror & bokstäver, är 2-språkig, duktig på teckenspråk och engelska som de lär sig i skolan.

Det som barnet gillar/är intresserad av lär barnet sig snabbt, till skillnad från ''mindre roliga'' saker... Idrott i skolan är lite svårt, motoriken är inte den bästa, men har blivit mycket bättre sedan 1:a klass, enligt lärarna.

/Mamma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-09 10:07

Jag har en följdfråga; vi anar att han kanske har något mer än autism, ADHD.

Men jag känner mig lite tveksam till det, min sambo har trott det i flera år.

Sonen är ju väldigt duktig i skolan, lugn och koncentrerad. Men när han kommer hem, då kan han spåra ur totalt!

Han kan bli galen på sin lillasyster som bara vill säga godmorgon, som ett exempel.

När vi inte pratar med eller om honom tror han det ändå och blir arg och gapar.

Råd?

Min son har adhd o autism. Han är sju år.

Autism graderas inte alltid, min son fick diagnosen "autism i barndomen" även kallat Autistiskt syndrom.

Vissa får även gradering på adhd som tex mild och grav adhd men det fick inte min.

Först gjorde vi också basutredningen med skolpsykolog som jag antar att det precis är vad ni avslutat nu.

Därpå stod vi på kö i ett år eller två till BUP innan jag ledsnade och vände mig privat istället, då får man be BUP skicka remissen dit. Efter några månader var han utredd och diagnostiserad.

Utredningen gick till som så att de skickade massa papper som dels jag men även skolan fick varsin hög av som skulle fyllas i. Det var mkt skattningarmed påståenden där graderade 1-10 eller sällan, aldrig, ibland osv.

Men också en del frågor där man svarade fritt.

Sen var vi där. Min son satt i eget rum med en psykolog och gjorde tester medans jag satt i ett annat rum och blev intervjuad av en annan psykolog ang sonens barndom, uppväxt osv.

Sen dröjde det några månader, sen kom vi tillbaks o det gjordes en undersökning av en läkare av sonen. Och efter det fick jag komma in ensam till en psykolog och läkaren som undersökt den dagen för att få sonens diagnoser.

Några månader efter det kom vi till BUP för att diskutera medicin för adhdn.

Anonym (333)

Äldre 9 Jan 10:38

#19

Ang frågan om adhd.

Autism kan om något framkalla ilska osv, det behöver man inte ha adhd för.

Det låter som om ni behöver läsa på en hel del samt prata mer med andra föräldrar. Gruppen fantastiska föräldrar på Facebook är bra tex.

Anonym (Autistisk tjej)

Äldre 9 Jan 12:25

#20

Anonym (333) skrev 2018-01-09 10:33:30 följande:

Min son har adhd o autism. Han är sju år.

Autism graderas inte alltid, min son fick diagnosen "autism i barndomen" även kallat Autistiskt syndrom.

Vissa får även gradering på adhd som tex mild och grav adhd men det fick inte min.

Först gjorde vi också basutredningen med skolpsykolog som jag antar att det precis är vad ni avslutat nu.

Därpå stod vi på kö i ett år eller två till BUP innan jag ledsnade och vände mig privat istället, då får man be BUP skicka remissen dit. Efter några månader var han utredd och diagnostiserad.

Utredningen gick till som så att de skickade massa papper som dels jag men även skolan fick varsin hög av som skulle fyllas i. Det var mkt skattningarmed påståenden där graderade 1-10 eller sällan, aldrig, ibland osv.

Men också en del frågor där man svarade fritt.

Sen var vi där. Min son satt i eget rum med en psykolog och gjorde tester medans jag satt i ett annat rum och blev intervjuad av en annan psykolog ang sonens barndom, uppväxt osv.

Sen dröjde det några månader, sen kom vi tillbaks o det gjordes en undersökning av en läkare av sonen. Och efter det fick jag komma in ensam till en psykolog och läkaren som undersökt den dagen för att få sonens diagnoser.

Några månader efter det kom vi till BUP för att diskutera medicin för adhdn.

Det finns ingen diagnos som heter autism i barndomen, det heter som du säger autism, alla som har autism har det i barndomen även om det diagnosticeras i vuxen ålder.

Autism graderas aldrig i ICD och alltid i DSM, det beror alltså på vilken diagnosmanual man använder.

Som har har uppfattat det fungerar det likadant vid ADHD, graderna finns i DSM men inte i ICD.

Autism-utredning

INNEHÅLL