• Anonym (Mamma)

    Autism-utredning

    Hej, jag skulle vilja ha lite tips & råd av någon som gått igenom samma sak..

    Vi har ett barn på 8 år. Mötet idag med rektor, lärare, hjälpläraren (som finns till alla på hela skolan), skolsköterskan, fritidsläraren, skolpsykolog gick bra, de sa samma sak som vi här hemma; autistiska drag, och en remiss ska skickas vidare till BUP för att kolla vilken grad.

    Hur gör dem det? Hur bestämmer de vilken grad, osv?

    Barnet har alltid tyckt om att vara ensam, försvinner i sin lilla värld. Saknar empati, allt ska göras på barnets sätt annars blir det gap, skrik & gråt...
    Väldigt duktig i skolan, lärde sig läsa som 4-åring, älskar siffror & bokstäver, är 2-språkig, duktig på teckenspråk och engelska som de lär sig i skolan.

    Det som barnet gillar/är intresserad av lär barnet sig snabbt, till skillnad från ''mindre roliga'' saker... Idrott i skolan är lite svårt, motoriken är inte den bästa, men har blivit mycket bättre sedan 1:a klass, enligt lärarna.

    /Mamma.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-09 10:07
    Jag har en följdfråga; vi anar att han kanske har något mer än autism, ADHD.
    Men jag känner mig lite tveksam till det, min sambo har trott det i flera år.

    Sonen är ju väldigt duktig i skolan, lugn och koncentrerad. Men när han kommer hem, då kan han spåra ur totalt!
    Han kan bli galen på sin lillasyster som bara vill säga godmorgon, som ett exempel.
    När vi inte pratar med eller om honom tror han det ändå och blir arg och gapar.

    Råd?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-03-11 15:09
    Hej! Nu har vi fått tid till första besöket på BUP i slutet av Mars..

  • Svar på tråden Autism-utredning
  • Anonym (Eva)
    Anonym (Ooo) skrev 2018-02-03 11:22:24 följande:

    Självklart har förmågan att "läsa" och förstå andras intentioner, uttryck, verbal och ickeverbal kommunikation med autismen att göra och ger utslag i det som kallas"empati". Det handlar inte om att vara "dålig", utan att ha en funktionsnedsättning.


    Du blandar äpplen och päron. Alla har svårt att bry sig om saker de inte förstår, om viljan finns lär man sig allt eftersom. Jag upplever tvärtom att många med autism är vänligare och bryr sig mer än andra eftersom de tänker efter mer och försöker förstå/fråga istället för att gissa.

    De som har en empatistörning däremot bryr sig inte om att lägga tid och energi på något de tycker är oväsentligt, som andras känslor, och skiter i om du så skulle gråta rakt ut. Empatistörd kan man vara av många anledningar, autism kan man också ha av många anledningar och det är därför den yttrar sig så otroligt olika.
  • Anonym (Barn med adhd +misstänkt autism)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-02-06 07:16:18 följande:

    Brukar ni ha någon typ av "timeout"?


    Tja, vi får ju flytta bort honom från syskonen om han är våldsam och tar undan honom om han blir för högljudd så de andra blir störda.

    Lämnar ju inte honom själv när han är så upprörd om han inte vill vara själv. Han reagerar ju på tillsägelser också. Om man säger till honom för att han gjort nåt han inte får så blir han ibland ledsen och ofta gömmer han ansiktet i händerna eller lägger sig som en boll med huvudet neråt på golvet.

    Inte så lätt att hantera alltid...

    Vet inte riktigt hur pass hård man kan vara med honom i och med att han är känslig också.

    Vi är ju konsekventa såklart och noll tolerans att han gör illa andra, men annars så tycker jag det är svårt.

    Han kan ju bryta ihop över minsta lilla ibland.

    Syrrans barn som är ett år yngre är så mycket före i allt och jag vet att man ju inte ska jämföra men det känns ju sådär... Han är nog mer än ett år efter på mycket. Pussel är väl det han är bra på. Där kan han lägga hundra eller mer bitar utan problem.
  • Anonym (Ooo)
    Anonym (Eva) skrev 2018-02-06 17:50:20 följande:

    Du blandar äpplen och päron. Alla har svårt att bry sig om saker de inte förstår, om viljan finns lär man sig allt eftersom. Jag upplever tvärtom att många med autism är vänligare och bryr sig mer än andra eftersom de tänker efter mer och försöker förstå/fråga istället för att gissa.

    De som har en empatistörning däremot bryr sig inte om att lägga tid och energi på något de tycker är oväsentligt, som andras känslor, och skiter i om du så skulle gråta rakt ut. Empatistörd kan man vara av många anledningar, autism kan man också ha av många anledningar och det är därför den yttrar sig så otroligt olika.


    Nu är det tyvärr du som fullständigt missförstår empatibegreppet och laddar frågan mer än nödvändigt. Läs på om vad empati betyder istället för att ryggmärgsreflexa i frågan.
  • Anonym (Eva)
    Anonym (Ooo) skrev 2018-02-06 19:03:21 följande:

    Nu är det tyvärr du som fullständigt missförstår empatibegreppet och laddar frågan mer än nödvändigt. Läs på om vad empati betyder istället för att ryggmärgsreflexa i frågan.


    Jag har bra koll och har läst massor om det, men tack för visat intresse.

    Hur kommer det sig förresten att du är off topic i tråden?
  • Anonym (Ooo)
    Anonym (Eva) skrev 2018-02-06 19:11:30 följande:

    Jag har bra koll och har läst massor om det, men tack för visat intresse.

    Hur kommer det sig förresten att du är off topic i tråden?


    Ditt hårömma svammel är OT. Klargöranden om autism och empati är det inte. Du får skilja dina emotioner i det här från fakta. Skilj också på vad som socialt ointresse och vad som är svårigheter socialt hos den som önskar och försöker. Det är inget lättvindigt funktionshinder att fela i kommunikationen, bla för att den kognitiva empatin och tajmingen inte hittar hela vägen fram. Sluta bagatellisera.
  • Hararochkaniner
    Anonym (Ooo) skrev 2018-02-06 20:16:17 följande:
    Ditt hårömma svammel är OT. Klargöranden om autism och empati är det inte. Du får skilja dina emotioner i det här från fakta. Skilj också på vad som socialt ointresse och vad som är svårigheter socialt hos den som önskar och försöker. Det är inget lättvindigt funktionshinder att fela i kommunikationen, bla för att den kognitiva empatin och tajmingen inte hittar hela vägen fram. Sluta bagatellisera.
    Du får gärna lugna dig lite så att det går att diskutera. I det här fallet har Eva rätt. Vi är långt ifrån empatilösa tvärtom känner vi väldigt mycket med andra människor. Men vi har ibland svårt att förstå att vi sårar någon, förstå hur en för oss fullt normal handling eller kommentar kan såra någon väldigt mycket. Jag har till exempel svårt att förstå varför folk tar saker ordagrant ibland och ibland inte. Ni är lika ologiska och "konstiga" för oss som vi för er.
  • Anonym (Ooo)
    Hararochkaniner skrev 2018-02-07 14:19:40 följande:

    Du får gärna lugna dig lite så att det går att diskutera. I det här fallet har Eva rätt. Vi är långt ifrån empatilösa tvärtom känner vi väldigt mycket med andra människor. Men vi har ibland svårt att förstå att vi sårar någon, förstå hur en för oss fullt normal handling eller kommentar kan såra någon väldigt mycket. Jag har till exempel svårt att förstå varför folk tar saker ordagrant ibland och ibland inte. Ni är lika ologiska och "konstiga" för oss som vi för er.


    Inget av det du påstår har jag skrivit. Så håll dig till det som skrivits så klarar kanske också du att diskutera. Du för en känslomässig diskussion som inte ens snuddar vid vad jag skrivit. Dina tolkningar är bara så galna och inkorrekta. Du har ingen aning om mina kopplingar till autism nät du börjar med ditt "vi" och "ni". Den som är inläst på vad empatibegreppet rymmer begriper alldeles utmärkt vad som ställer till problem för den som har autism = det du skrev om missförstånd t.ex. Empatilös har ingen påstått. Det är varken en känslomässig eller smutskastande diskussion, om man nu inte vill vara extremt subjektiv och göra den till det.
  • Anonym (Mamma)
    Hararochkaniner skrev 2018-02-06 17:44:09 följande:
    Ni kanske kan prova att förklara för lillasyster att han behöver lite tid att vila sig innan han träffar någon, och övertala med honom att han går direkt till sitt rum och stänger dörren, lägger sig på sängen, släcker ljuset och tar på sig hörselkåpor med eller utan ljud. Jag har själv aspergers så det brukar hjälpa mig. Efter någon halvtimme-timme står jag ut med att umgås igen.
    Jo, vi försöker säga att han måste vara själv ett tag och vila.. men det är nog inte så lätt för henne att förstå.. Ibland blir han arg när vi frågar om han vill vila, ha ha.. så ja, det är lite förvirrande för oss alla..
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Barn med adhd +misstänkt autism) skrev 2018-02-06 18:38:54 följande:
    Tja, vi får ju flytta bort honom från syskonen om han är våldsam och tar undan honom om han blir för högljudd så de andra blir störda.

    Lämnar ju inte honom själv när han är så upprörd om han inte vill vara själv. Han reagerar ju på tillsägelser också. Om man säger till honom för att han gjort nåt han inte får så blir han ibland ledsen och ofta gömmer han ansiktet i händerna eller lägger sig som en boll med huvudet neråt på golvet.

    Inte så lätt att hantera alltid...

    Vet inte riktigt hur pass hård man kan vara med honom i och med att han är känslig också.

    Vi är ju konsekventa såklart och noll tolerans att han gör illa andra, men annars så tycker jag det är svårt.

    Han kan ju bryta ihop över minsta lilla ibland.

    Syrrans barn som är ett år yngre är så mycket före i allt och jag vet att man ju inte ska jämföra men det känns ju sådär... Han är nog mer än ett år efter på mycket. Pussel är väl det han är bra på. Där kan han lägga hundra eller mer bitar utan problem.
    Nämen oj då.. Ja, lägger sig som en boll gör inte våran son. Han blir mest gapig/skrikig/gnällig/arg..

    Jag jämför också, fast jag inte borde... Han har klasskamrater som går hem själv från skolan varje dag, fixar mellis själva och så. Det skulle han nog inte klara.. svårt att veta när han inte fått chansen att försöka. Men han drömmer sig bort så lätt.... även om han VET att han ska gå hem efter skolan, så skulle han säkert kunna vara borta i flera timmar för att han hittar något på vägen hem - stenar, pinnar, kottar, frön, osv..
  • enmanmedskägg

    Bra att ni gör utredning. Får barnet en diagnos så kan det hjälpa jättemycket för självförståelsen i livet. 


    Jag har precis fått min asberger-diagnos, och det betydde rätt mycket för mig, men samtidigt var jag arg på föräldrar och omgivning som aldrig gav mig den hjälp och förståelse jag behövt i mitt liv. Jag är 34 nu, och har hela tiden trott att jag är dum i huvudet, och många gånger gråtit och undrat varför jag inte varit som de andra. 


    Får ditt barn hjälp tidigt i livet kan de bespara hen massor av missförstånd och självförakt förhoppningsvis.

Svar på tråden Autism-utredning