BF September 2018

Har inte själv testat det men det är olika det där.. Det fungerade för min mamma på första försöket men samtidigt så har jag en väninna som fick göra 7 stycken innan förlossningen satte igång. Jag ska själv med största sannolikhet få göra hinnsvepning när jag kommer till min igångsättningsbedömning den 27:e September.. Jag hörde från min mamma att det kan göra ordentligt ont men hellre det och att förlossningen kommer igång än att vänta på bebis i evigheter.. Lycka till. <3

Måste dock tillägga att de flesta som jag hört gjort hinnsvepning tyckte INTE att det gjorde särskilt ont. :)

Ok tack! Alltid spännande höra hur det varit för andra.

Jag gjorde med första barnet, det gjorde inte direkt ont men det var obehagligt! Tog 5 dagar efter det, så föddes han.

Tror egentligen inte på hinnsvepning, utan att bebisen kommer när den själv är redo.

Sådär ser mina flytningar ut och har gjort i flera veckor.

När min proppsläppte vid första graviditeten var den mer som en gelé klump dom var transparent och mer gröngul i färgen.

Hej tjejer!

I lördags natt valde vår lille Liam att komma till världen. Hela graviditeten har jag sagt att det ALDRIG går till så som man ser på film; vattnet går, värkarna startar, bebis kommer. Lustigt nog var det exakt det som hände! Allt som allt tog förlossningen fyra timmar. Extremt snabbt och intensivt för att vara första gången men jag lyckades kriga mig igenom på endast lite lustgas.

Det blev lite av en chock att allt gick så fort men allt gick bra och vi båda mådde bra efteråt :) Liam föddes i v 37+3, vägde 3085g och var 48cm lång.

Ni har en fantastisk upplevelse framför er! <3

Grattis! Vad skönt att det gick så bra! Pratade faltiskt igår med svägerskan om hur tv förfinnar förlossningar så lite roligt stt du fick en sådan Grattis!!

Nu börjar man bli lite avis

Åh wow, låter som att du hade en dröm förlossning! Stort grattis till lillkillen!

Grattis till gossen!

Kände du NÅNTING innan vattnet gick?

Vi fick vår bebis för 15 dagar sedan, å han kom 9dagar före Bf. Var beräknad 25/8 å jag var stensäker på att jag skulle gå över....

Vattnet gick på tisdagen vid 17:45 och han kom på torsdag kl 9:47.

Allt var jätte häftigt, coolt vad kroppen gör och vägleder en genom hela förlossningen. Jag är riktigt fascinerad av detta. Däremot tog de en drastisk vändning när han plötsligt sitter fast när huvudet kommit ut och dom inte får ut honom på nästa värk.

Akutlarm dras inne på vårt rum och in väller ett helt gäng med människor. Dom sliter och drar, jag försöker hjälpa till så gott man kan å man riktigt hör paniken som utbryter sig i rummet då dom inte får ut vårt älskade barn....

Han satt fast i 10 minuter, 10 minuter av kaos på rummet. När dom väl får loss honom efter invändig och utvändig våld är han helt livlös.....

Vi fick inte de där avslutet som man tror, att få höra bebisen skrika å sen får man upp den på bröstet. Utan dom springer iväg med honom till ett annat rum, de enda jag fick veta var att de blivit en pojke och att dom jobbar med honom.

Jag hamnar på operation för att sys i underlivet efter att dom klippt mm å visste inte mer då än att han låg i respirator. Bebis och sambo får flyga helikopter till annat sjukhus för vård av pojken som dom lyckligtvis fick liv i. Jag fick komma efter och träffa honom ca 8h senare.

Första dagarna var riktigt kritiska för vår lilla krigare. Men här ligger vi idag tillbaka på hemsjukhusets neoavdelning 2v senare och kämpar med vikten.

Så de blir inte alltid som man tänkt..... Men jag är sjukt lycklig att jag har honom här hos mig idag. Å trots detta hemska avslut på en annars häftig förlossning så är jag inte rädd för att bli gravid igen. Jag är garanterad ett planerat snitt ifall vi skaffar fler barn och jag kan lite sörja att jag aldrig mer får gå igenom en vanlig förlossning och denna häftiga resa som kroppen styr över totalt, samtidigt som jag inser att de jag psykiskt säkert inte skulle klara utdrivningsskedet utan av gripas av panik.

Jag vill inte skrämma upp någon med detta inlägg utan ist skicka med att de är en otrolig resa att föda barn och häftigt vad kroppen klarar av och vad den gör. Helt fantastiskt!! Åk med, var närvarande och ta vara på det, såklart att de gör ont och känns men man hanterar det och glömmer fort.