Borde otrohet vara straffbart?

Precis som rubriken antyder, borde det vara straffbart?

Om jag blir bedragen och klipper till min sambo blir jag ersättningsskyldig för skada + får prick i registret.

Att jag sedan får psykologiska problem och måste spendera flera år i KBT för att någonsin ha en chans att kunna läka, är inte det egentligen också att betrakta som en skada?

Jag har blivit bedragen 2 gånger av samma partner, detta avslöjades november 2014 och jag mår fortfarande dåligt över det.

Då en av de hon varit otrogen med bodde i samma stad tog min instinkt över vilken säger att jag bör jaga bort inkräktaren, vilken jag hotade till livet.
Detta ledde till rättegång vilket gjorde att jag blev tvungen att betala skadestånd till den killen.

Men min exsambo går helt fri från någon som helst konsekvens, medans det för mig kan vara ett hinder vid t.ex jobbsökning så är det ingenting som bekymrar henne det minsta.

Jag tror att en av anledningarna till att otrohet blir allt vanligare är just det att det finns absolut ingen konsekvens av att utsätta någon annan för denna psykologiska terror.

Vad tycker ni? Är det rimligt att man skall få göra detta helt ostraffad?

För övrigt, hur skull det funka att ha otrohet som straffbart. Vad är otrohet? Alla har olika gränser. En del tycker det är otrohet att bara prata med en annan man på tu man hand. Andra är paranoida och ser otrohet i allt möjligt som inte ens finns. 

Det finns mycket som kan uppröra människor. Ska t ex psykopaten på jobbet som gör mitt liv till ett helvete varje dag genom att vara passiv aggresiv få betala skadestånd?

Visst går det att lagstifta mot otrohet.

Fram till 1937 var otrohet förbjudet i svensk lag. Under 1600-talet kunde straffet i värsta fall vara döden.

Länge var de enda lagliga samlag de som skedde mellan heterosexuella par inom äktenskapet, men i praktiken accepterades till viss del föräktenskapligt sex. 

Även efter att man tog bort förbudet mot otrohet var det något som hade betydelse vid t.ex. skilsmässor, långt in på 70-talet fick inte folk skilja sig hur som helst, och när man skulle fastställa eventuellt underhåll.

Så visst går det att ha sådana lagar. Frågan är dock om man önskar ha sådana lagar.

Precis som rubriken antyder, borde det vara straffbart?

Om jag blir bedragen och klipper till min sambo blir jag ersättningsskyldig för skada + får prick i registret.

Att jag sedan får psykologiska problem och måste spendera flera år i KBT för att någonsin ha en chans att kunna läka, är inte det egentligen också att betrakta som en skada?

Jag har blivit bedragen 2 gånger av samma partner, detta avslöjades november 2014 och jag mår fortfarande dåligt över det.

Då en av de hon varit otrogen med bodde i samma stad tog min instinkt över vilken säger att jag bör jaga bort inkräktaren, vilken jag hotade till livet.
Detta ledde till rättegång vilket gjorde att jag blev tvungen att betala skadestånd till den killen.

Men min exsambo går helt fri från någon som helst konsekvens, medans det för mig kan vara ett hinder vid t.ex jobbsökning så är det ingenting som bekymrar henne det minsta.

Jag tror att en av anledningarna till att otrohet blir allt vanligare är just det att det finns absolut ingen konsekvens av att utsätta någon annan för denna psykologiska terror.

Vad tycker ni? Är det rimligt att man skall få göra detta helt ostraffad?

Nej ,varför det?
När jag dömdes för olaga hot togs det NOLL hänsyn till att jag blivit bedragen, att jag hade gått in i väggen på jobbet eller det faktum att jag nekats vård om och om igen ( detta även efter att jag föranmält mig själv till polisen 2 gånger, varpå dom dom gjorde ett hembesök hos mig).

Så då skulle de antagligen inte ta någon hänsyn till kvalitetsaspekter i förhållandet heller..