Hej! Jag har precis plussat på stickan efter vårt första IVF försök. Kan inte riktigt tro det är sant och hoppas så klart det håller i sig <3 Vore kul att samla fler här som gått igenom IVF och plussat och följas åt, dela nya och gamla erfarenheter :)
Hur har ni andra det med att våga tro på graviditeten och "släppa taget"? Jag är i v 7+3 idag men det känns som att jag känslomässigt inte riktigt vågar tro på det här. Till en viss del känns det sunt, det finns ju reella risker, men jag känner samtidigt att jag är lite känslomässigt blockerad. Det är som att jag inte ser mig själv som gravid, trots att jag mår illa, är dödstrött, har nästäppa osv. Jag vet ju också att man ändå inte skyddar sig från eventuella besvikelser genom att inte släppa fram glädjen, men det är som att intellektet inte spelar någon roll. Katastroftankar kommer också typ "tänk om hjärtat slutade att slå efter ultraljudet". Lite kanske det här är en följd av att ha kämpat så mycket för att bli gravid, men undrar verkligen hur ni gör och tänker.
Hallå damer! Kul att läsa om allas symptom och VUL :D
Själv har man varit sjukskriven sedan i måndags pga illamåendet från helvetet. Fått medicin utskriven nu som funkar ganska bra ändå, Lergigan, mår inte alls illa på samma sätt men är istället yr och väldigt trött hela tiden. Men hellre det än illamående!
Har ni här inne funderat på att skapa en fb grupp med oss som gjort ivf för januaribäbisar :)?
En annan fråga som jag och sambon funderar påse dett med KUB och fosterdiagnostik över lag. Vi är. Lite kluvna i frågan faktiskt. Vi gjorde IVF privat och lagt ner mycket pengar för att få detta barnet. Om det då skulle visa sig att det är något fel på barnet så tror inte vi att vi kommer ta bort det ändå, om det inte är jättesjukt vill säga. Hur har ni resonerat kring allt detta?
Jag har väldigt svårt att våga tro på att det här ska gå vägen hela vägen fram till att en bebis kommer ut. För 8 år sen när vi gjorde IVF då slutade det i missfall. Vi fick veta det på ultraljudet i vecka 18 att det varit dött sen ca vecka 13. Så jag är sjukt orolig, vill inte alls gå ihe om det igen. Tänkte kolla med BM om vi kan få göra nåt tidigare UL.
Hoppar också in nu! 
Plussade för några veckor sedan efter andra IVF-försöket och otalet operationer av myom. Bf 10/1 och gjorde VUL igår där vi fick se en liten räka med ett pickande hjärta. Apparna säger vecka 10 men den var lite mindre så läkaren sa vecka 8, svårt att förstå det där när bf är samma datum fortfarande men tänker att det jämnar säkert ut sig längre fram när den blivit större. Sjukt trött och andfådd men hade bra blodvärde i alla fall så vet inte riktigt varför jag blir så andfådd, kanske är det vanligt? Illamående som går lite i vågor, förra veckan knappt något men nu lite värre igen. På sätt och vis skönt så att det känns lite mer på riktigt. Har inga barn sedan tidigare och hade gett upp hoppet om att det skulle gå efter så många år så det känns lite overkligt det här och svårt att tro på men so far so good så försöker stanna i det och inte tänka så långt framåt.
Hoppar också in nu! Plussade för några veckor sedan efter andra IVF-försöket och otalet operationer av myom. Bf 10/1 och gjorde VUL igår där vi fick se en liten räka med ett pickande hjärta. Apparna säger vecka 10 men den var lite mindre så läkaren sa vecka 8, svårt att förstå det där när bf är samma datum fortfarande men tänker att det jämnar säkert ut sig längre fram när den blivit större. Sjukt trött och andfådd men hade bra blodvärde i alla fall så vet inte riktigt varför jag blir så andfådd, kanske är det vanligt? Illamående som går lite i vågor, förra veckan knappt något men nu lite värre igen. På sätt och vis skönt så att det känns lite mer på riktigt. Har inga barn sedan tidigare och hade gett upp hoppet om att det skulle gå efter så många år så det känns lite overkligt det här och svårt att tro på men so far so good så försöker stanna i det och inte tänka så långt framåt.
Jag har väldigt svårt att våga tro på att det här ska gå vägen hela vägen fram till att en bebis kommer ut. För 8 år sen när vi gjorde IVF då slutade det i missfall. Vi fick veta det på ultraljudet i vecka 18 att det varit dött sen ca vecka 13. Så jag är sjukt orolig, vill inte alls gå ihe om det igen. Tänkte kolla med BM om vi kan få göra nåt tidigare UL.
Hoppar också in nu! Plussade för några veckor sedan efter andra IVF-försöket och otalet operationer av myom. Bf 10/1 och gjorde VUL igår där vi fick se en liten räka med ett pickande hjärta. Apparna säger vecka 10 men den var lite mindre så läkaren sa vecka 8, svårt att förstå det där när bf är samma datum fortfarande men tänker att det jämnar säkert ut sig längre fram när den blivit större. Sjukt trött och andfådd men hade bra blodvärde i alla fall så vet inte riktigt varför jag blir så andfådd, kanske är det vanligt? Illamående som går lite i vågor, förra veckan knappt något men nu lite värre igen. På sätt och vis skönt så att det känns lite mer på riktigt. Har inga barn sedan tidigare och hade gett upp hoppet om att det skulle gå efter så många år så det känns lite overkligt det här och svårt att tro på men so far so good så försöker stanna i det och inte tänka så långt framåt.
Hallå damer! Kul att läsa om allas symptom och VUL :D
Själv har man varit sjukskriven sedan i måndags pga illamåendet från helvetet. Fått medicin utskriven nu som funkar ganska bra ändå, Lergigan, mår inte alls illa på samma sätt men är istället yr och väldigt trött hela tiden. Men hellre det än illamående!
Har ni här inne funderat på att skapa en fb grupp med oss som gjort ivf för januaribäbisar :)?
En annan fråga som jag och sambon funderar påse dett med KUB och fosterdiagnostik över lag. Vi är. Lite kluvna i frågan faktiskt. Vi gjorde IVF privat och lagt ner mycket pengar för att få detta barnet. Om det då skulle visa sig att det är något fel på barnet så tror inte vi att vi kommer ta bort det ändå, om det inte är jättesjukt vill säga. Hur har ni resonerat kring allt detta?
Hoppar också in nu! 
Plussade för några veckor sedan efter andra IVF-försöket och otalet operationer av myom. Bf 10/1 och gjorde VUL igår där vi fick se en liten räka med ett pickande hjärta. Apparna säger vecka 10 men den var lite mindre så läkaren sa vecka 8, svårt att förstå det där när bf är samma datum fortfarande men tänker att det jämnar säkert ut sig längre fram när den blivit större. Sjukt trött och andfådd men hade bra blodvärde i alla fall så vet inte riktigt varför jag blir så andfådd, kanske är det vanligt? Illamående som går lite i vågor, förra veckan knappt något men nu lite värre igen. På sätt och vis skönt så att det känns lite mer på riktigt. Har inga barn sedan tidigare och hade gett upp hoppet om att det skulle gå efter så många år så det känns lite overkligt det här och svårt att tro på men so far so good så försöker stanna i det och inte tänka så långt framåt.
Usch! Den här gången går det nog bra :) men då när du fick missfall hade du gjort ett tidigt VUL och sett hjärtljud som man gör nu?