Inlägg från: Iowhannah |Visa alla inlägg
  • Iowhannah

    Julibebisar 2018

    Lillflickan skrev 2018-08-23 00:18:02 följande:

    Är ni bra på att sova på dagen? Jag är så sjukt trött men har inte vett att sova igen något på dagen. De kvällar jag nattar sonen tar jag igen lite i alla fall för jag somnar direkt samtidigt som honom och kommer inte upp förrän mannen beordrar upp mig för amning. Idag lyckades jag natta sonen med dottern bökandes på magen på mig och sen somnade vi allihop och dottern vaknade inte förrän det var över fyra timmar sen hon åt. Nu dags att gå till sängs igen. Godnatt!


    Bra jobbat att natta båda barnen samtidigt! All cred till dig!
  • Iowhannah
    Lillflickan skrev 2018-08-25 17:52:20 följande:

    Vad tyst det är här.

    Var på BVC igår. Lilltjejen är inte så liten längre 4,6kg och 53 cm. Hade ökat 2cm och 900g på lite drygt två veckor. Var ska det här sluta! Hur länge kan hon fortsätta så? Hon har alltså gått upp 2kg och växt 9cm på nästan två månader. Inte konstigt att man tycker hon har blivit större.

    Idag har mannen och sonen gett sig iväg så jag har haft ?egentid?. Jag tillbringade den med att gjuta hand- och fotavgjutningar och stressa med att sy ett näste med lilltjejen i sjalen efter att ha gett upp att få henne att sova själv. Men jag hann klart och nästet blev bra. Handen och foten återstår att se.


    Hur gammal skulle hon ha varit nu? Det är redigt att öka 900 gram på två veckor! Är hon stark också?
  • Iowhannah
    malikan skrev 2018-08-26 09:23:23 följande:

    Jag har fått lite preventivmedelsångest här, haha

    Har bokat spiralinsättning på efterkontrollen men börjar tveka. Hade det innan graviditeten och va jättenöjd, så skönt att slippa mens liksom. Men det gör så ont att sätta in den och jag är jättenojig för det nu... har typ aldrig sex heller så känns som lite onödigt lidande, om man bortser från att man slipper mensen...

    P-piller får jag inte äta, pstav funkar inte, bara blöder..

    Vad ska ni andra ha?

    Vad tycker ni funkar?

    Jag funderar lite på att skita i att ha nåt alls


    Jag ska inte ha nåt alls. Jag är alldeles för hormonkänslig för hormonella p-medel och kopparspiral har jag hört lite för mycket tråkigt om. Det skulle vara pessar då men nu kör vi kondom tills sambon har steriliserat sig. Vi vill ändå inte ha fler barn (och jag vill definitivt inte gå igenom en till graviditet) så det känns som bästa lösningen.
  • Iowhannah

    Hur går det för alla?

    Här har vi dragit på oss förkylningar så det står härliga till! Än så länge så har Alice undkommit, men då resten av familjen är förkylda så drabbas hon nog när som helst. Sonen var den som började och hade t o m feber i fredags men han frisknade till en del under helgen och är i förskolan nu. Sambon mår pissdåligt (och han är inte nån som gnäller i onödan) så i natt tog jag Alice för första gången. Det gick rätt bra men jag hade glömt hur trött man är när man ska mata klockan halv fem. Nu mår jag rätt dåligt också, känner alla klassiska förkylningssymptom i näsa, svalg och bihålor. Samt förkylningssvetten och den allmäna segheten. Vill bara äta godis och sova i dag (men vi har varken godis eller glass hemma).

  • Iowhannah
    Lillflickan skrev 2018-08-28 09:29:35 följande:

    Härligt med lite förkylning på allt annat också ... inte. Fasar för dagisbaciller här också. Mannen lämnar sonen på morgonen så jag inte behöver gå in med den lilla. Sen hämtar jag ute. Men sonen lär väl släpa hem något förr eller senare och han älskar att gosa med lillasyster.

    Själv blir jag galen på bebismagen. Hon knorrar och skriker och har ibland nåt gällt pipande skrik som känns extra plågat. Varför måste bebismagar krångla så mycket. Känns som om Jon har mycket gaser. Försöker rapa henne men går inte alltid. Undrar om det är järnet som spökar också. Jag mår själv dåligt av härntabletter.


    Jag håller med! Bebismagar är ganska sämst. Varför kan de inte vara färdigutvecklade när de föds?

    Jag tog ju som sagt min första egna natt i natt och trots att den var relativt lugn så var det en del krångel med gaser som inte kom ut. Första matningen gick bra, hon somnade direkt efteråt och knorrade bara lite grann. Andra matningen slutade dock i massa gnäll och knorr och pruttar och hon kunde inte somna ordentligt förrän jag la henne på mig så vi låg mage mot mage och hon fick ut resterande gaser (senare gav hon sin pappa en rejäl bajsblöja också :D).
  • Iowhannah
    Lillflickan skrev 2018-08-28 17:01:25 följande:

    Nätterna går ganska bra faktiskt. Naturligtvis är det flera uppvak och knorrande. Men hon har sovit i sin säng vilket har blivit svårare på dagen. Fram mot morgonen däremot har jag fått lägga henne på min mage för att få vila lite till.

    Hur går det med händerna? Kan du lyfta henne nu? Eller hur löste du det?


    Jag kan lyfta henne men inte med händerna. Jag krånglar in mina armar under henne och lyfter liksom med armvecken. Ibland, beroende på om hon ligger på mig eller inte, så kan jag ta hjälp av benen också. Inget av det är särskilt populärt dock, det är tur att hon är så himla stark i nacken (snart håller hon upp sitt huvud hela tiden).

    Ang händerna så började jag rehabträning i går. Det känns så absurt att sitta och göra rörelser man tar för givet, och dessutom ha svårt med det! Det är extremt ansträngande att vinkla handlederna framåt och bakåt och vrida underarmen fram och tillbaka! Jag har även börjat ta av stöden för att kunna tvätta ansiktet t ex och jag känner mig nästan svimfärdig av ansträngning efteråt.
  • Iowhannah

    Här är det också en del magkrångel. Vi har experimenterat oss fram till en ersättningsblandning som funkar så nu är det ändå inte så illa som för ett par veckor sedan. Främst är det när det sitter mycket gaser ivägen som hon blir ledsen.

    Hon sover riktigt bra på nätterna! Somnar vid typ 22/22:30 och äter, sovande, en gång runt 02:30. Härom natten sov hon ända till 04:20 utan att äta! Win!

  • Iowhannah
    Utvandraren2 skrev 2018-09-01 00:17:20 följande:

    Jag blir så ledsen. Trodde verkligen inte att jag skulle bry mig om vikten, men det gör jag.

    Är 159 cm. Gick upp från 62 till 80 under graviditeten. Nu, åtta veckor senare väger jag 72. 8 ynka kilon och vågen verkar ha fastnat eller går UPPÅT! Och till råga på allt lös hud överallt. Ryggen är värst.

    Visserligen har jag haft ont i ryggen, så har hållt mig hemma och har inte fått träna någonting än pga ryggen. Har gått några korta promenader, men fick ont av dem med.

    Jag är sjukt hungrig hela tiden och försöker verkligen att äta sunt, men självdiciplinen är dålig när magen skriker. Jag gjorde en laddning rågmjölspiroger med ris som jag gick och smååt på, så det fungerade bra, men de tog snabbt slut.

    Jag åt en 400g biff med pot.gratäng och sallad här en dag. En timme senare åt jag två piroger. Min sambo är helt förfärad över hur mkt mat jag stoppar i mig, bra mkt mer än han och han är stor och har ett tungt fysiskt jobb.

    Har lagt mig nu men kan inte sova, magen skriker. Käkar havregrynsgröt till frukost och kvälksfika, men börjar bli trött på det nu.

    Det var veckans gnäll. Någon som känner igen sig eller har några tips på vad jag kan göra/äta?


    Åh, vad skönt med en med samma problem! Jag hade också tänkt att jag inte skulle bry mig, att det får ta den tid det tar, men med väldigt mycket övervikt och en våg som inte rör sig annat än några hekto åt fel håll så är det himla svårt att inte tänka på! Jag ska be att få kolla sköldkörteln på efterkontrollen för jag äter inte så mycket längre (enligt min sambo, och han ser det ju utifrån) och ändå händer inget. Förvisso har inte jag heller kunnat träna, både pga nyförlöst och pga brutna armar, men NÅNTING borde hända tycker jag!

    Vi har ingen våg hemma så vi väger oss på bvc. Sambon har tappat åtta kilo sedan Alice föddes, medan jag tappade tio kilo de första två veckorna och har sedan dess stått still.

    Innan jag blev gravid och fick missfall så vägde jag 69-70 och hann lägga på mig några kilo. Innan jag blev gravid med Alice så vägde jag 75, dagen innan förlossning vägde jag 106(!) och nu står jag stilla på 95-96 :/ Jag känner liksom inte att det är min kropp jag går runt med.

    Jag har också massa lös hud eftersom jag samlade på mig en hel del vätska i värmen (t o m fötterna har extrahud). Värmen (och sötsuget) gjorde även att jag åt rätt mycket glass så jag har rätt mycket fett att ta av.

    Jag ska försöka komma ut på långpromenader nu när armarna känns bättre, men jag vågar inte ta med vagnen i t ex skogen än, än så länge har det bara blivit till och från förskolan. Det är typ en kilometer dit. Lite skillnad mot dagliga sjukilometerspromenader...
  • Iowhannah
    Twoblirthree skrev 2018-09-02 09:13:11 följande:

    Här är det 20 kg kvar. Gick endast ner 7 kg efter förlossningen o stor nu stadigt på 81 kg...:( Är oxå hungrig ofta men är nog mest sötsugen typ jämt. Försöker att inte tänka på vikten nu utan vet att jag kommer "ta tag" i det när jag får sova bättre och minska/slutat amma. Då blir det bättre mathållning och mycket konditionsträning. Jag längtar till jag orkar börja träna igen = egentid på gymmet. :)


    Jag försöker också tänka så men det är svårt. Jag kan liksom inte göra mycket för att snabba på läkningen av handlederna, annat än att hålla igång rörelseträningen. Marklyft ligger väldigt långt borta just nu :(

    Jag slutade gymma i vecka 30 och längtar så himla mycket efter styrketräningen! Jag saknar även all den nyttiga mat jag lagade innan första graviditeten, jag hoppas verkligen att jag orkar och har tid att komma tillbaka dit! Min sambo har jobbat som kock och lagar riktigt god mat, vilket har gjort att han lagar den mesta maten här hemma, men jag gillar att laga mat och vill hitta tillbaks till den maten jag brukade laga när jag var tillsammans med mitt ex.
  • Iowhannah
    Utvandraren2 skrev 2018-09-02 19:48:50 följande:

    Haha, så sant! När jag skriver detta har jag precis fått i mig en dubbel portion havregröt med en bebis i knät. Tänk om det funnits ett grövre sugrör så man hade kunnat sörpla i sig gröten...

    Förresten är det helt hopplöst att äta med en bärsele på. Måste liksom ta tallriken helt fram till munnen...


    Hahaha! Med bärsele får man hålla sig till mackor och annat som går att äta utan tallrik och bestick. Alternativet är att fälla upp huvan och ställa tallriken på bebisens huvud men det känns inte superschysst.
Svar på tråden Julibebisar 2018