Hur förför man en man i 50-årsaldern? Tips tack!

Grattis!! Hoppas att du får en minnesvärd födelsedag!

Intressant analys. Jag har aldrig riktigt tänkt så men när du skriver det så kan jag hålla med om att det är tämligen uppseendeväckande hur ofta det faktiskt stämmer. Man är glad att det inte blev något långvarigt med de killar man sprang efter då... De skulle jag aldrig närma mig idag. 

Ok. Jag tar med mig när jag ska närma mig honom. Litar på att jag är saklig och inte kommer in som en rivningskula.

Möjligt att jag gör. Men jag har nyligen kommit ur ett flerårigt förhållande. Jag vet inte om han vet om att jag är singel. Det kan ju vara en avgörande faktor till att han inte närmar sig. 

Vi har alltid kollegor med oss när vi ses. Så det enklaste är att googla telefonnumret. Det känns mer personligt än ett mejl. 

Jag tror att han antingen gillar uppmärksamheten (han måste vara bra korkad om han inte fattat). Men om han vill ta och utforska det djupare kan jag nog bara få reda på genom att närma mig och tala om vart jag står och vad jag vill. 

En lagom nivå. Han är offensiv i sitt arbete men jag har en magkänsla av att han inte är det i de lägen han är intresserad privat. Handen på hjärtat: jag är cirka 15 år yngre, ser väl ganska bra ut, är högutbildad, intelligent (finns även på papper) och socialt kompetent. Om han är osäker när han är intresserad, så tror jag inte det blir lättare av detta. Han kanske inte vill verka vara en gubbsjuk slisk? Han kan ju omöjligt veta hur jag känner... 

Det tror jag gäller för många män, att de inte vill framstå som "gubbsjuk slisk" eller liknande. Det är svårt att veta om han är bra på att läsa av dina signaler eller inte. Och om han kan läsa av dem, är han intresserad eller är han för osäker hur han ska bete sig? Jag kan ju säga att jag själv har svårt att läsa av kvinnors signaler, och det blir ju ofta ännu svårare då det i många fall är mannen som förväntas uppvakta kvinnan. Skickar ni sms till varann eller något? Kanske du där kan lägga till Kram eller nåt mer intimt? Via text är en del män mer vågade med att säga vad de känner.

Ja, det känns ju "lättare" att som yngre i detta fall berätta hur man känner. Jag tänker att även om jag inte är intressant så hoppas och tror jag att han känner smicker. Även om jag får ett nej, så skulle det kännas bra att i alla fall få ge honom bekräftelse.

Nej, vi skickar inte sms. Vi skickar just nu jobbrelaterade mejl till varandra med ganska långa mellanrum. Jag fick i senaste mejlet en mycket fin komplimang för mina yrkesrelaterade kunskaper- som jag var snabb med att besvara med en komplimang om hans personlighet. Tänkte att det var lika bra att smida medan järnet var varmt. Jag fick inget svar, men jag fick höra att han var väldigt pratig och glad den eftermiddagen från en som arbetar på samma företag. 

Jag tror att jag får sköta eventuella personliga angelägenheter utanför arbetsmejlen. Så det blir nog ett telefonsamtal... 

Okej. Ni ska inte ha några jobbfester eller andra event med jobbet snart? Då passar det ju bra att kanske berätta hur du känner eller flörta lite?

Herregud du är 35 & han 50. Knappast rädd för att verka gubbsjuk. Du är inte 18. Jag är 49. Har inte varit med någon så gammal som 35 sedan jag var 18.

Ju äldre man blir desto mindre spelar ålderskillnad roll. Men 35 och 50 är ändå viss skillnad, på gränsen.

Gå framför honom och vicka rejält på rumpan!

Vad gäller sexuella förbindelser är detta inget märkvärdigt exempel.

#förändringpåriktigt