• siadia

    Bonusbarn efter förlossning?

    Snart kommer jag och min man få vårt första gemensamma barn (mitt första). Mannen har en 11 årig dotter sen innan som är hos oss varje helg och på veckodagarna bor hon hos sin mamma. Jag har försökt att prata med min man att jag gärna vill att vi är ensamma med den nya bebisen de första dagarna/nätterna efter vi kommit hem från BB och att bonusbarn ET får komma efter några dagar.

    Min man har svårt att förstå varför trots att jag har förklarat att jag som nybliven mamma behöver det för att ha lugn och ro, Komma igång med amning och dela detta endast med min man de första nätterna.

    Är detta för mycket begärt? HAN förstår inte alls samt blir sur på mig när jag har tagit upp detta. Detta gör mig ledsen och stressad och tänker mycket på detta hur det kommer att bli.

  • Svar på tråden Bonusbarn efter förlossning?
  • Anonym (Bimbi)
    Anonym (Nej) skrev 2018-10-10 18:38:08 följande:
    Jag försöker inte svartmåla dig. Vi har bara uppenbarligen helt olika syn på ett lyckat familjeliv. Skilsmässa, dåliga syskonrelationen osv är för mig misslyckanden. För dig så är det bara bra.

    Men min poäng är fortfarande att du inte bör ge råd i denna situationen. Om ts vill skiljas från sin sambo och vill att syskonen inte ska ha någon kontakt, då är du rätt person att lyssna på. Om hon vill ha ett stabilt och långvarigt förhållande och goda syskonrelationen så lyssnar hon på någon annan.
    Ja, eftersom du vet varför vi skildes så har du säkert rätt. Solig

    Mina barn har en alldeles utmärkt syskonrelation. Helt fantastisk, har varit så från dag ett. 
  • Anonym (Bimbi)
    Anonym (Nej) skrev 2018-10-10 18:38:08 följande:
    Jag försöker inte svartmåla dig. Vi har bara uppenbarligen helt olika syn på ett lyckat familjeliv. Skilsmässa, dåliga syskonrelationen osv är för mig misslyckanden. För dig så är det bara bra.

    Men min poäng är fortfarande att du inte bör ge råd i denna situationen. Om ts vill skiljas från sin sambo och vill att syskonen inte ska ha någon kontakt, då är du rätt person att lyssna på. Om hon vill ha ett stabilt och långvarigt förhållande och goda syskonrelationen så lyssnar hon på någon annan.
    Och förresten, vad är osv?
    Att jag blev änka?
  • Anonym (Bimbi)

    Vi får hoppas att bebisen kommer en måndag så hon iaf får några dagar på sig innan styvdottern kommer.

    Undrar vad pappan ska göra om förlossningen sätter igång under helgen...

    Ts, jag hoppas att du får det som du önskar.

  • Anonym (Elsa)

    Min mamma och pappa separerade nån gång när jag var liten. Hon träffade en ny man och när jag var 11 så väntade de sitt första gemensamma barn. Mamma förklarade väldigt lugnt, snällt och pedagogiskt för mig att eftersom att det var hennes mans första barn så ville de ha lite tid för sig själva i början för att få landa i deras nya tillvaro. Fy fan vad jag tog det hårt. Kände mig verkligen inte som en i familjen efter det.

    Det bästa vore om ni kunde komma överens tillsammans med henne om hur första tiden kan vara. Att kanske hon och pappa kan hjälpas åt lite extra med att laga mat och hushållssysslor så att du kan få igång amningen och bara ta det lugnt. Få henne att känna sig delaktig och viktig istället.

  • Jemp
    Anonym (Bimbi) skrev 2018-10-09 20:00:06 följande:

    Nej, det barnet är inte i närheten lika stor det av familjen som bebisen är! Inte för mamman som inte har några alls band med mannens barn sedan innan.

    Det förstår du väl ändå?

    Jag tycker det är självklart att dottern får vara hos sin mamma tills ts har landat i sin mammaroll.

    Ts som nyförlöst måste gå först.


    Jo givetvis är det lika mycket elvaåringens familj! Nog för att hon har två hem men det innebär ju då att hon ska vara välkommen till båda. Inte att hon inte ska få känna sig som hemma nånstans.
  • Jemp
    Anonym (Bimbi) skrev 2018-10-10 18:29:12 följande:

    Förutom att jag blev änka så har det faktiskt gått bra. 

    Jag fick barn och gifte mig när jag var 20, min man avled tragiskt bara ett par år senare. Sen levde jag själv med mitt barn i över tio år.

    Då träffade jag man nummer två.

    Efter ytterligare ett par år, då mitt stora barn var runt 15 föddes tvåan. 

    Mannen och jag skilde oss när vårt barn var i mellanstadieåldern, för mer än tio år sedan.

    Min äldsta hade redan flyttat hemifrån när jag skilde mig. Mina barn, idag vuxna, har alltid haft en bra och nära relation. 

    Min äldsta har bara upplevt en separation, när hans pappa dog.

    Min yngsta har själv valt bort halvsyskonen på pappans sida. Och helt ärligt förstår jag det. De hade kontakt några år efter skilsmässan, enbart genom pappans försorg.

    Du vill så gärna få mig till misslyckad. Men det är du som misslyckas när du idogt försöker svartmåla mig.


    Fick din stora dotter inte heller vara hemma när hennes syskon var nyfödd?
  • Mimosa86

    Inte lämnade vi bort vårt äldsta när lillasyster kom. Då hade vi en väldigt sprallig 2 åring hängande i kjolen konstant.

    Så kan jag tänka att din man resonerar ioch med att det är barn nr 2. Och syster är väl jättesköns på att få ett syskon? Blir ju märkligt att exkludera henne.

    Hon är ju del av familjen.

  • Anonym (Skild och gift)

    Min nya fru och jag fick en liten bäbis för två år sen. Dagen efter hon var född så  hämtade jag först min bonus hos hennes papa och sen mitt biologiska barn från mamman innan vi for in till BB.

    Båda half-syskonen på ca 6 år var alltså med. Jag rinde även deras skolor och sa att dom fick ta ledigt idag för att kunna träffa sitt nya syskon.

    Skulle aldrig falla mig in att inte ha med dom. Jag trivs bäst när ALLA i min familj är med. NalleSolig

  • Anonym (nja)

    Tycker det låter överdrivet, vart skulle vi storasyskon ha tagit vägen om vår mamma hade behövt ''ta det lugnt'' när vårt yngsta syskon kom?

    Handlar inte detta mest om att det inte är din biologiska dotter? Eller skulle du skicka bort ditt biologiska barn några dagar också om du fick ett till barn sedan? 

  • Anonym (lea)
    siadia skrev 2018-10-09 19:41:50 följande:

    Snart kommer jag och min man få vårt första gemensamma barn (mitt första). Mannen har en 11 årig dotter sen innan som är hos oss varje helg och på veckodagarna bor hon hos sin mamma. Jag har försökt att prata med min man att jag gärna vill att vi är ensamma med den nya bebisen de första dagarna/nätterna efter vi kommit hem från BB och att bonusbarn ET får komma efter några dagar.

    Min man har svårt att förstå varför trots att jag har förklarat att jag som nybliven mamma behöver det för att ha lugn och ro, Komma igång med amning och dela detta endast med min man de första nätterna.

    Är detta för mycket begärt? HAN förstår inte alls samt blir sur på mig när jag har tagit upp detta. Detta gör mig ledsen och stressad och tänker mycket på detta hur det kommer att bli.


    För det första: lyssna inte på någon här som försöker förlöjliga dig genom att jämföra med när de själva fick andra eller tredje barnet.
    För det andra: det är fullt rimligt att du som förstagångsmamma får en i förväg avgränsad tid där du kan få landa i din nya roll och smälta omställningen. Om det finns möjlighet kan bonusen komma och hälsa på men om det är logistiska skäl som gör att hon bor hos pappan varje helg så finns ju faktisk till exempel skype.
    Låt ingen annan göra det här svårare än det är: du ska gå igenom en förlossning, du kommer att vara trött och omtumlad. Din man som inte har burit barnet, inte kommer att föda ut ett barn, inte kommer att ha en bebis som sitter fast i tutten i några månader framöver, han behöver faktiskt inte sätta sig emot de behov som du redan så klokt har räknat ut att du har. Du behöver lugn och ro efter din förlossning och du behöver känna dig trygg i att du kommer att få göra ditt bästa för att komma igång med din amning. 
    Jag vet inte hur din bonus är till sättet men min bonus var också elva när jag fick mitt första barn och jag kan berätta att de saker som jag kände mig stressad över hade jag inte kunnat räkna ut i förväg att jag skulle komma att känna mig så stressad av. Att som nån sa att pappa och bonus skulle göra lite extra hushållssysslor låter inte som något som hade hjälpt oss i alla fall. Bonusen skulle vara med där bebisen var, skulle vara med och hjälpa till med bebisen, bära bebisen, trösta bebisen när den skrek för att den hade ont i magen, och jag och pappan turades ju om att bära bebisen men till slut kunde jag inte låta pappan ta bebisen eftersom bonusen då direkt skulle vara där och "trösta" tillsammans med pappan, vilket bara gjorde allt värre.
    Att som nybliven omtumlad mamma behöva ta tag i någon annans barn och försöka vägleda den när man själv knappt har landat i vad det är man behöver göra själv, det är inte detsamma som att få sitt andra eller tredje barn och ta hand om sitt första barn samtidigt. Låt aldrig någon göra sig löjlig över dig för att du inte har erfarenhet av att ha barn när du får ditt första barn. De personer som har mage att göra sig löjlig över dig hade själva inga andra barn att ta hand om när de fick sitt första barn, de vet inte vad de talar om. 
Svar på tråden Bonusbarn efter förlossning?