BF december 2019

I vilka veckor Va ni då?

Även fast jag sett hjärtat slå så vet jag att allt kan hända och är ändå negativt inställd tills jag kommer till rul isf. Är typ försvarsmekanism jag har.

Har ju ett ma innan där inte hjärtat hade börjat slå. Så är pga därför jag alltid e negativt inställd

Ett ma var jag där i 8+0 då hittades ingen hjärnaktivitet. I ma i v13 hade vi sett hjärtat picka o allt var bra i v9. Tyvärr är ju ma mer vanligt än man tror bara att när missfallet väl sker så kollar man inte hur länge fostret inte levt men oftast har de inte levt på åtminstone 2 veckor sa hon jag gjorde vul hos för någon vecka sedan nu.

Jag tar också allt med en nypa salt till man är åtminstone halvvägs, tycker de händer mycket mer än dom går ut med! Men så länge jag inte blöder så är de ju kvar där inne l hopp finns : D

Jag läser att det är många som har varit på tidig ultraljud.

Jag hade ju bruna flytningar i 4-5 dagar och var dunderförkyld v. 6-7. Jag är i v.8 nu och har superillamående med kräkningar, fortfarande lite täppt och super stor svullen mage. Jag var hos barnmorskan i början av veckan och frågade om jag kunde få tidig ultraljud med tanke på mina flytningar och här tycker jag att min nya BM sa något (iaf för mig) bra och lugnande.

Mina flytningar var aldrig rött och jag hade inte ont. Det gick över av sig själv så gammalt skit som kom ut plus sköra slemhinnor. Har fortfarande illamående som blev tom värre med kräkningar, får se det som hälsotecken. Är det då lönt för mig att stissa upp mig med att göra vul eller så kan jag gott tänka positivt och vänta till när jag ska göra ultraljud/kub om typ tre veckor. Jag har sett att man har skrivit här om MA/ofostrig grav osv. Jag väljer faktiskt att ignorera såna meddelanden och det är inte för att förminska allas struggle utan för att jag är ganska orolig av mig i normalfallet och tänker typ det värsta varje gång och jag bestämde mig för att inte göra det mer. Exempel är när jag skrev att jag hade bruna flytningar så skrev många att de hade fått missfall. Sånt tar ju på en psykiskt. Varje gång jag torka mig i 4-5 dagar så kollade jag efter rött blod och mådde superdåligt. Vet inte vad jag ville ha sagt med detta inlägg förutom att jag försöker skydda mig själv psykiskt genom att tänka positivt o tänka att allt är bra och det funkar faktiskt även om många tycker man är delusional haha :)

Hej på er. Va hos Bm igår o skrev in oss m.m. Och inbokade för ett tidigt vaginalt Ul den 14 maj, Då vi inte riktigt kan få ihop hur långt gången jag är., Så spännande, :) Men bm tippar någonstans mellan 7-9 veckor. 

Jag tycker du gör helt rätt Anledningen att tidigt UL var rätt för mig är dels att jag inte kommer göra KUB, så då skulle jag inte få se bebisen förrän i v.18 typ, och dels för att jag har haft problem med mina cykler och därför har en känsla av att det gick för lätt (fast det tog nio månader) och har därför haft svårt att faktiskt ta in att jag är gravid. Jag ville därför göra UL för att se att det faktiskt finns en liten en där inne innan man börjar berätta för folk. Jag tänker dock också positivt och även om jag nojar lite om jag mår mindre illa någon dag (det är väl naturligt tänker jag eftersom man bär på något så värdefullt) så är mitt mantra att allt är normalt

Alltså illamåendet är fruktansvärt! Inget hjälper!

Får knappt i mig något och det lilla som kommer i mig kommer i princip upp igen :(

Åh! igår fick vi se ett litet hjärta slå så fint i 6+3. Man mätte graviditeten och den stämde överens med dagarna. Så lyckliga att allt hittills gått vägen för oss! Och så skönt att äntligen få se att ?bebisen? mår bra än så länge! :D

Hej, hoppar in i tråden. Jag är 22 år och aldrig varit gravid tidigare. Jag har en stökig historia bakom mig men har nu börjat ordna livet. Haft mensvärk i flera veckor utan att få mens, och de senaste dagarna har brösten blivit helt enorma! så jag tog ett gravtest som visade positivt. Blev helt chockad, bara varit tillsammans med killen i några månader. Tog ett digitalt idag som visade 2-3 veckor. Med räknare så står det att BF borde vara 31 december! 

Jag känner mig otroligt förvirrad. Alltid tänkt att jag inte ska ha barn än på ett tag och trott at jag har svårt att/inte kan bli gravid. Tänkt att jag fixar en abort lätt. Men när jag plussade så fylldes jag av helt andra känslor. Det känns som det är meningen och rätt på ett sätt. Samtidigt så rent praktiskt så är det inte bästa läget, så jag är otroligt ambivalent. Men jag känner känslomässigt att jag så starkt vill ha detta barnet och är redo. Killen är jättefin och stöttar och engagerar sig även om vi båda är lite i chock.

Hoppas det är okej att jag hänger här med er 

Hej hej!

BF julafton med andra barnet - den här gången vill jag dock inte var helt ensam med allt.. ???? Blir gärna medlem i FB-gruppen som ska finnas med!

Jag vet - det är vidrigt. Fråga om du kan få lergigan comp utskrivet, det hjälper för många så länge man får behålla pillret. En annan sak som funkar för mig som jag upptäckte för några nätter sedan är att äta och dricka på natten. Jag spyr över 20 gånger om dagen dagtid, men på natten får jag oftast behålla det jag äter och dricker trots illamåendet.

Andra grejer som vissa tycker hjälper är kolsyrat vatten snarare än stilla, mat med mycket ingefära i, och att äta något litet hela tiden.