BF december 2019

Jag förstår deg helt! Men vi får försöka att tänka att vi haft ovanlig otur? Eller egentligen kan jag inte statistiken kring det men läser man så verkar det ju som om risken är liten efter att man sett hjärtat slå. När ska du göra vul?  eller har du redan gjort det?

Hej, hoppar in i tråden. Jag är 22 år och aldrig varit gravid tidigare. Jag har en stökig historia bakom mig men har nu börjat ordna livet. Haft mensvärk i flera veckor utan att få mens, och de senaste dagarna har brösten blivit helt enorma! så jag tog ett gravtest som visade positivt. Blev helt chockad, bara varit tillsammans med killen i några månader. Tog ett digitalt idag som visade 2-3 veckor. Med räknare så står det att BF borde vara 31 december! 

Jag känner mig otroligt förvirrad. Alltid tänkt att jag inte ska ha barn än på ett tag och trott at jag har svårt att/inte kan bli gravid. Tänkt att jag fixar en abort lätt. Men när jag plussade så fylldes jag av helt andra känslor. Det känns som det är meningen och rätt på ett sätt. Samtidigt så rent praktiskt så är det inte bästa läget, så jag är otroligt ambivalent. Men jag känner känslomässigt att jag så starkt vill ha detta barnet och är redo. Killen är jättefin och stöttar och engagerar sig även om vi båda är lite i chock.

Hoppas det är okej att jag hänger här med er 

Är det någon fler som känner av humörförändringar och nedstämdhet pga hotmonfärändringarna? Jag har för mig att det var så sist med men minns inte exakt. Mår helt ok fysiskt men känner mig lite mer ?flack? och låg än vanligt, har inte direkt någon lust eller drivkraft som vanligt. Hoppas det är övergående, jag tror det, men det är lite tråkigt och jobbigt. :(

Hej allesammans! Och Grattis till era fina plus! Bästa pluset man kan få i livet enligt mig!

Väntar nu mitt 4e barn, tvillingar 2016 o lillebror 2017.

Tvillinggraviditeten va tuff, sov mest igenom den. Andra kände jag mig inte gravid alla förrän 5e månaden när jag började känna lite tyngd.

Nu däremot är jag konstant trött, kan sova 2 timmar på dagen o sover ändå hela natten utan problem. Lätt illamående mestadels av dagen. Känner mig nästan sjuk, kan man verkligen va så trött på riktigt?!

Lillklutten är beräknad runt 12e december, är i vecka 9(8+1). Hoppas på att må bättre och känna mig piggare snart igen.

??

Hej hej!

Vad kul att hitta den här tråden!

Jag är ca beräknad bf till 8 december, om det går vägen.

Fick veta det när jag var inne på ett tidigt ultraljud för att jag började blöda smått, då var jag i c:a 5+3.

Det här var inte planerat på något sätt så jag hamnade i chock och har haft panikångest och mått superdåligt. Jag har skyddat mig med P-ring. Det tog ett tag innan jag och min sambo bestämde att vi ska behålla barnet. Det har varit mycket känslor kring det här, då samma sak hände för c:a 1,5 år sedan och vi då valde att ta bort det barnet. Vilket tog hårt på mig och vår relation. Jag har 2 söner som fyller 16 & 12 i sommar. Min sambo har en son på 14 och dotter på 9 sedan tidigare. Vi har inga gemensamma. Vi har det lite upp och ner nu till följd av bådas mående kopplat till denna livsförändring. Vilket inte känns bra. Därför känns det skönt att hitta en grupp med kvinnor som genomgår allt som det innebär med att vara gravid i samma period. Behöver få läsa om likasinnade och hur andra upplever det med kanske liknande saker i kroppen, för vi har inte berättat för någon förutom våra mödrar. Så det känns ganska ensamt i det här speciellt när ens partner inte känns närvarande.

Hoppas ni alla andra mår bra! Ser framemot att följa tråden!

Hej hej!

Vad kul att hitta den här tråden!

Jag är ca beräknad bf till 8 december, om det går vägen.

Fick veta det när jag var inne på ett tidigt ultraljud för att jag började blöda smått, då var jag i c:a 5+3.

Det här var inte planerat på något sätt så jag hamnade i chock och har haft panikångest och mått superdåligt. Jag har skyddat mig med P-ring. Det tog ett tag innan jag och min sambo bestämde att vi ska behålla barnet. Det har varit mycket känslor kring det här, då samma sak hände för c:a 1,5 år sedan och vi då valde att ta bort det barnet. Vilket tog hårt på mig och vår relation. Jag har 2 söner som fyller 16 & 12 i sommar. Min sambo har en son på 14 och dotter på 9 sedan tidigare. Vi har inga gemensamma. Vi har det lite upp och ner nu till följd av bådas mående kopplat till denna livsförändring. Vilket inte känns bra. Därför känns det skönt att hitta en grupp med kvinnor som genomgår allt som det innebär med att vara gravid i samma period. Behöver få läsa om likasinnade och hur andra upplever det med kanske liknande saker i kroppen, för vi har inte berättat för någon förutom våra mödrar. Så det känns ganska ensamt i det här speciellt när ens partner inte känns närvarande.

Hoppas ni alla andra mår bra! Ser framemot att följa tråden!